Vi måste sluta att försvara männen

Debattören: Trots anmälningar om övergrepp var det ingen som stoppade ridläraren

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-05-25

Kriminologen Nina Rung skriver om avslöjandet om en ridlärare som fick jobba kvar - trots upprepade anmälningar. Hon menar att det följer ett mönster i samhället: ”Varför har vi så svårt att begripa att män faktiskt kan vara en skyldig förövare?”

DEBATT. I dagarna sände SVT Dold en granskning av ridsporten. Eller snarare av ridsportens oförmåga att agera mot en misstänkt sexualförövare. Mannen har under 20 års tid kunnat arbeta inom ridsporten trots flertalet anmälningar om sexuella övergrepp på unga tjejer.

Trots att det var väl känt fick han fortsatt förtroende från både ridklubben och förbundet. Och mönstret går igen.

Varför har vi så svårt att begripa att män faktiskt kan vara en skyldig förövare? Det borde ju vara precis tvärt om. Vi har ju statistiken med oss. Vi vet att av alla misstänkta för sexualbrott är nittioåtta procent män.

Vi vet ju också att väldigt få av de anmälda ärendena leder till åtal vid just sexualbrott.

Trots att anmälningarna om våldtäkt har ökat med 10 gånger de senaste 40 åren så leder precis lika få ärenden till åtal. Det kan ses som ett underbetyg till rättsväsendets förmåga att utreda och hantera sexualbrott, i vilket det ligger en del sanning, men det kan också visa på det svåra bevisläget när det kommer till just våldtäkt eller andra sexuella övergrepp. Därför att det nästan alltid bara är två personer som har information om brottet. Den som utsatts och den som misstänks.

Nu visade granskningen att flera anmälningar om sexualbrott gällande ridläraren hade gjorts av hans unga elever. Det fanns också oro och misstankar som framförts från föräldrar gällande tränaren och hans beteenden gentemot tjejerna. Ändå sitter ryggmärgsreflexen hos ansvariga inom idrotten där. Det är i dessa mäns ögon tjejernas fel. Tjejer i 16-årsåldern beskrivs som väldigt utmanande.

Tjejernas anmälningar beskrivs som en konsekvens av att de ljuger för att de är avundsjuka och svartsjuka. Tjejerna blir inte trodda eftersom ridläraren ju är så otroligt engagerad.

Som om en förövare inte samtidigt kan vara duktig på sin profession eller anordna bra tävlingar. Borde det inte vara rimligare att ryggmärgsreflexen utlöste tankar om att det troligen har skett något? När flera tjejer anmäler samma man? Under flera års tid?

Ridsportens ansvariga är inte ensamma om synen på skuldfrågan. De följer ett redan upptrampat spår – ett mönster. Ett mönster som berättar för oss att en trevlig, social, snygg, engagerad man inte kan ha någon skuld. Utan att skulden är de utsattas att bära.

Vi såg det när skolan i Lund valde att låta de våldtäktsmisstänkta (numera dömda) pojkarna gå kvar i skolan medan den utsatta tjejen inte hade annat val än att vara hemma – och missa skolgången.

Vi såg det tydligt i Bjästafallet där en populär kille hade våldtagit en jämnårig tjej och ett helt samhälle tog avstånd från tjejen, medan de slöt upp bakom killen.

Vi ser det gång på gång. Hur pojkar och män som misstänks för sexualbrott utlöser reflexen att försvara desamma. Så länge de inte är någon som avviker från den vita, populära, engagerade tränaren, pojkvännen eller kompisen. Då kan det mycket väl vara mannen som bär skuld, framförallt om den utsatta är vit.

Men det får vara nog nu. Det här beteendet måste upphöra!

Därför att allt annat är orimligt. I granskningen av ridläraren berättade en utsatt kvinna att det är omöjligt att stå emot när samhället, de ansvariga och vuxna runtomkring lägger skulden på flickan eller kvinnan. Det går inte att värja sig mot att ta på sig den skam och skuld som alla andra vill pådyvla en. Och det är farligt. Riktigt farligt.

Det tillåter inte bara förövare att år efter år få tillgång till barn att utsätta för övergrepp. Det tillåter oss också att tro att den som våldtar eller utnyttjar är någon helt annan. Inte den schysta grannen, kollegan eller pojkvännen. Är det någon myt vi måste krossa så är det just den.

Om vi på riktigt bryr oss om att kvinnor ska slippa bli utsatta för sexuellt våld i någon form – då måste vi släppa reflexen. Därför att det är just den skammen och skulden som utsatta får leva med som tystar. Som gör att de aldrig berättar om vad de utsatts för.

Den skammen gör att bara 17 våldtäkter av de 100 som begås varje dag anmäls. Det är den skammen som gör att män kan fortsätta våldta och utsätta barn och kvinnor med omgivningens tysta medgivande.

Vill vi inte vara en del av att bidra till övergrepp så kan vi välja att vara en del av lösningen. Då är det dags att vi lyfter skammen från de utsattas axlar och lägger den där den hör hemma - hos förövaren.


Nina Rung, kriminolog och utredare av sexualbrott 


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.