Tro inte att staten tar hand om din pension

Magdalena Kowalczyk, ”Lyxfällan”: Det måste bli enklare att ta ansvar för sin framtida livskvalitet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-07-03

Folk sticker inte huvudet i sanden kring pensionen för att de är slöa. Vi gör det för att vi har ett grovt informationsunderläge. Det borde vara enkelt och samhället borde uppmuntra att vi tar ansvar för vår framtida livskvalitet, skriver Magdalena Kowalczyk.

DEBATT. I mitt tv-jobb träffar jag vanliga människor som har levt över sina tillgångar, vars ekonomi oftast i är i kris och för vilka sparande till pensionen därför känns väldigt avlägset.

Det är dock inte bara deltagarna i ”Lyxfällan”, utan många fler, som känner att ett privat pensionssparande är en lyx man inte kan unna sig. För det är ju onekligen roligare att leva i nuet. 

Och inte så mycket att oroa sig för, eller? I Sverige lever vi ju i en välfärdsstat där vi arbetar och betalar skatt ett långt yrkesliv för att sedan kunna luta oss tillbaka och bli omhändertagna på ålderns höst.

Trodde vi.

Hur står det egentligen till med pensionssystemet i Sverige?

Tydligen inget vidare. Jag har under mitt 18-åriga yrkesliv med tillhörande orangea kuvert sett riktåldern för pension öka från 65 till 67 år.

Vi blir bara fler och fler som blir äldre, så den lär ju bara klättra uppåt, kanske två-tre år till innan det blir min tur att dra mig tillbaka. 

Dessutom, i takt med att fler och fler blir äldre så måste ju den stora allmänna pensionskakan fördelas på fler. Det är ganska enkel matte att konstatera – staten kommer inte kunna ta hand om oss när vi blir gamla. Inte så att det blir ett drägligt liv i alla fall.

Vi ser allt oftare rubriker som tar upp det ovärdiga i att våra medborgare blir fattigpensionärer efter ett helt arbetsliv.

Redan nu känner jag ganska många människor i min egen ålder och uppåt som hjälper sina pensionerade föräldrar ekonomiskt. I Sverige. Välfärdsnationen. Vad hände?

Hur kan det vara så illa ställt med folks kunskap om pensioner?

Jag ska vara helt ärlig, jag har själv dragit mig för att skaffa mig ordentlig koll på min egen ekonomiska framtid. Men nyligen bestämde jag mig för att göra slag i saken.

Utöver att se över den allmänna pensionen (basen/den största delen i den klassiska ”pensionspyramiden”), har jag också inventerat de olika tjänstepensioner (mellanlagret i pensionspyramiden) som jag blivit rådgiven att placera i av förvaltare som haft avtal med mina tidigare arbetsgivare.

Jag minns hur jag 24 år gammal blev bokad på möte, någon dude i kostym frågade mig om min riskbenägenhet varpå jag höftade någonting som lät lagom förståndigt, skrev på ett papper och glömde bort hela rasket.

När jag i dag, några år äldre och klokare, konstaterar att vissa innehav haft en rätt sopig utveckling till en orimligt hög förvaltningsavgift och vill samla dem för att skaffa mig bättre överblick visar det sig plötsligt oerhört svårt att återta kontrollen över de egna pengarna för att placera om dem. 

Jag är civilekonom, hyfsat normalbegåvad och har jobbat med pengarelaterade frågor i rätt många år, men har ändå svårt att få något uträttat.

Försäkringsbolagen hänvisar till förvaltarna som hänvisar tillbaka till försäkringsbolagen och sen behövs det fysiska namnunderskrifter från arbetsgivare 15 år tillbaka i tiden och oj, vad krångligt det blev när dåvarande firmatecknare gått ur tiden…

Och så håller det på. Undra på att folk skyr detta som pesten!

Folk sticker inte huvudet i sanden för att de är slöa. Vi sticker huvudet i sanden för att vi har ett grovt informationsunderläge och ingen gillar ju att känna sig dum och aningslös.

Det svenska pensionssystemet är inte transparent eller särskilt lättbegripligt för de flesta av oss. Och det drabbar många ekonomiskt i förlängningen.

Gäller ens den där gamla pensionspyramidmodellen längre?

Av det vi ser i samhället i dag kan vi alltså konstatera att finns anledning att bygga om den där pensionspyramiden på egen hand. Inte imorgon. Nu. 

Jag tycker att vi måste sluta tänka på pensionens beståndsdelar som en pyramid och istället se en pensionsrektangel framför oss.

Vi behöver lägga lika stor vikt på det egna ansvaret och sparandet som till statens och arbetsgivarens bidrag via skatter och uppskjuten lön.

Det är bara så vi kommer att få ett drägligt liv när det blir dags för mig och dig som läser att gå i pension.

Men hur ska vi göra då? Trist att det ska vara så himla krångligt att ta ansvar för sin framtida livskvalitet. Så borde det inte vara. Det borde vara enkelt och smidigt och samhället borde uppmuntra det.

Slutligen, en sak till. I dag är ju många inte ens anställda och har någon som helst tjänstepension (mittenlagret i pyramiden). I gig-ekonomin är man sin egen chef och såvida den, det vill säga du, inte tar ordentligt ansvar för att lägga undan för att toppa upp den pyttelilla grundpensionen så ligger du eventuellt ganska risigt till om 30–40 år. Tänk på det.


Magdalena Kowalczyk, programledare för "Lyxfällan" i TV3


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.