Det är dags att lyfta blicken och se faran
Christer Nylander (L): Medelklassen måste ut ur bubblan och göra allt för att förhindra katastroferna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-11-02
DEBATT. Världen är i osäkrat läge. Det mullrar och kanske laddas det rent av upp. Det tycks vara något på gång som skapar en oro man inte riktigt kan sätta fingret på.
Klimatet förändras, krig krigas, journalister mördas, sanningar blir lögner medan lögner påstås vara sanningar, politisk stabilitet byts mot oförutsägbarhet.
Man kan som människa reagera lite olika på en sådan situation. Men är det inte så att förbluffande många reagerar lite väl oengagerat? Man struntar i världen runtomkring så länge man kan stänga dörren om sig och köpa det man vill.
Allra allvarligast är detta bristande engagemang hos medelklassen. Det är nästan som om de som förr var samhällets stöttepelare har checkat ut. Eller har de kanske snarare checkat in i en bekväm bubbla?
Vi lägger timmar på att söka självbekräftelse eller avkoppling på Facebook, Instagram, Twitter och Snapchat medan isberg smälter, Trump skrävlar, nazister marscherar och journalister får sin frihet krympt.
Hur kan det vara så? Har vi det för bra eller tar vi det vi har för givet? Kan vi verkligen lita på att någon annan ska se till att vi får behålla det vi har, och att någon annan ska lösa de problem vi ju faktiskt ser i såväl den lilla som stora världen?
Det är inte så ofta medelklassen beskrivs som hjältar, ofta används uttrycket medelklass snarare som ett förminskande skällsord. Men i själva verket har vi medelklassen att tacka för rätt mycket av det vi idag tar för självklart.
Om inte en borgerlighet växt fram under industrialismens 1800-tal hade vi knappast haft ett demokratisk genombrott. Vi hade sannolikt inte heller haft öppenhet för omvärlden eller öppenhet för livsval som utmanar och överraskar sin omgivning.
Just därför är det rimligt att förvänta sig mer av medelklassen än att man riktar blicken inåt mot det egna och neråt mot mobilen. Medelklassen måste helt enkelt upp på tå igen.
Den goda nyheten är att det förmodligen inte krävs så mycket av var och en av oss för att vända utvecklingen. Kanske räcker det att påminna sig själv om självklara saker, man kanske kan sätta upp tre magneter med bokstaven B på kylskåpet.
- Bilda dig. Titta upp från mobilen lite oftare, prenumerera på morgontidningen, lyssna på ”Lunchekot” och se ”Rapport” eller fyrans nyhetssändning på kvällen. Läs böcker. Lär dig nya saker. Var nyfiken och väck nyfikenhet hos andra.
- Bry dig. Säg ifrån när du hör rasistiska och sexistiska kommentarer. Försök leva klimatvänligt. Rösta anständigt. Engagera dig för dem som har det sämre än du själv har det. Hjälp till att lyfta skolan. Konsumera klokt. Ta ansvar för helheten och se till att hålla samtal du deltar i på en anständig nivå.
- Berätta inte. När man gör allt det där som är bra vill man så gärna få beröm. Det är en stor sak att avstå denna bekräftelse. En bra sak är bra för att den är bra. Inte för att den leder till något annat, som till exempel mer pengar eller gillande på Facebook och följare på Instagram. Jag faller allt som oftast själv i fällan, men det är faktiskt ganska stärkande för egot att tänka på allt gott man gör i hemlighet, utan att få något för det.
Det är ett sekel sedan Thomas Mann skrev den klassiska romanen Bergtagen. Det var en tid som i mycket liknar vår tid, men vars framtid absolut inte får likna vår framtid.
Hans Castorps sju år på sanatoriet Berghof i Davos var en bubbelliknande tillvaro som mest kännetecknades av att så lite viktigt hände att det banala gavs oproportionellt stort utrymme i människors tankar, samtal och handlingar. Detta samtidigt som det nedanför bergets bubbla faktiskt fanns tecken på att en katastrof var på väg. En katastrof som kom.
Bergtagen är i grunden en bildningsroman. Hans Castorps vistelse i Davos är sju år som till ytan är lugna och nästan händelselösa. Men han utsätts för frestelser och samtal som ibland höjer takten i en annars ganska lugn puls.
Han möter Setembrini som argumenterar för humanism och förnuft. Naphta argumenterar för radikala samhällsomstörtningar. Pepperkorn och Chauchat försöker locka med en mer lustfylld, obekymrad och lustfokuserad levnadsstil.
Världen av i dag är inte alldeles olik Castorps sju år på sanatoriet. Vi har det rätt bra. På ytan och i våra privata liv är det oftast tämligen bekvämt. Det vägval dagens medelklass står inför är ganska likt det Castropska vägvalet.
Men riskerna med en medelklass som väljer bort engagemang för omvärlden är så mycket större denna gång. I dag finns inget annat val än att göra allt för att förhindra katastroferna som hotar oss. Och det är sannolikt medelklassen som måste upp på tå och visa vägen.
Christer Nylander, gruppledare för Liberalerna
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.