Snart känner vi bara till konspirationsteorierna

Slutreplik om Netflix kommande tv-serie om Palmemordet

Publicerad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Att peka ut en person som förmodligen bara råkade passera förbi skulle jag inte välja att kalla för fiktion. Det skulle jag kalla för en förfalskning. Slutreplik från Kristina Hultman om Netflix kommande tv-serie om Palmemordet.
Att peka ut en person som förmodligen bara råkade passera förbi skulle jag inte välja att kalla för fiktion. Det skulle jag kalla för en förfalskning. Slutreplik från Kristina Hultman om Netflix kommande tv-serie om Palmemordet.

DEBATT

SLUTREPLIK. Tommy Gustafsson känner sig trygg med att publiken kan skilja på fiktion och verklighet och är därför inte ett dugg oroad över att det nu spekuleras hej vilt från Netflix sida om en avliden man som skyldig till mordet på Olof Palme.

Bakgrunden till det spekulerandet är givetvis chefsåklagare Krister Peterssons svagt underbyggda argumentation från i somras om att Stig Engström var boven i dramat.

Nu förstår inte Gustafsson det, att här har staten förmodligen gjort fel mot en avliden medborgare, men det är egentligen inte min poäng.

Min poäng är i stället att också en dramafabrik har ett ansvar för att inte bara ”flyta med strömmen” när den pekar ut någon som brottsling.

Jag har dessutom ett delvis annat perspektiv på detta än Gustafsson, eftersom jag är journalist, inte filmprofessor, och i detta perspektiv ingår en önskan om att få klarhet. Jag är även orolig över utvecklingen på filmens och televisionens område.

Det jag vill varna för är att vi snart – om vi inte passar oss – kan ha en allmänhet som kan allt om konspirationsteorier, men inte särskilt mycket om vårt förflutna. Gustafsson väljer att vifta bort den oron som ”alarmism”.

Avslutningsvis görs en jämförelse med det omdiskuterade förslaget om ”varningsskyltar” på en annan storsatsning från Netflix sida, nämligen ”The Crown”.

Här kan man anföra, såsom Gustafsson, att publiken faktiskt kan skilja fakta från fiktion. När det gäller det brittiska kungahuset vet vi ju att prins Charles var förälskad i en annan kvinna och vi vet hur prinsessan Diana dog. Och så vidare.

Det svenska exemplet är mycket mera vanskligt, och mycket mer fegt, för här lever inte den som får sitt liv ”kapat”, för det första. För det andra gäller det något så utomordentligt viktigt för oss som nation som ett statsministermord.

Att då peka ut en person som förmodligen bara råkade passera förbi, bara för att det ”känns” rätt vid skådespeleri, det skulle jag inte välja att kalla för fiktion. Det skulle jag kalla för en förfalskning.    


Kristina Hultman, journalist och tidigare sekreterare i Nationellt råd för kvinnofrid


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publicerad:

LÄS VIDARE