Sätt stopp för sexuella övergrepp i psykiatrin
Debattörerna: Vi har stött på allt för många fall
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-11-11
DEBATT. ”Våldtäktsanklagad psykvårdare fick jobba kvar – våldtog annan patient.” Så lyder rubriken på den artikel som publicerades i Aftonbladet den 4 november.
I artikeln beskrivs hur en skötare på en psykiatrisk avdelning i Region Jönköping tillåtits jobba kvar trots att en kvinnlig patient larmat om att han utsatt henne för en våldtäkt. Några månader senare våldtog han ytterligare en patient.
För den oinsatte kan både själva övergreppet och det faktum att personalen tilläts jobba kvar verka chockerande, men för oss, som via våra respektive studie- och yrkesverksamheter kommer i kontakt med patienter inom psykiatrin, är det ingen överraskande läsning.
Fallen vi fått kännedom om genom åren är många. Utöver våra studier och professioner är vi alla tre ideellt engagerade i patientsäkerhet inom psykiatrin, och får fortlöpande nya vittnesmål skickade till oss på sociala medier om sexuella övergrepp på psykiatriska avdelningar.
Det som möjligen överraskar i fallet som P4 Jönköping rapporterar om, är att det för en gångs skull har lett till en fällande dom och uppmärksamhet i media.
Ämnet är relativt ouppmärksammat av såväl forskarvärlden som myndigheter, men det lilla vetenskapliga underlag som finns talar för att sexuella övergrepp på patienter av personal inom psykiatrisk slutenvård är ett utbrett problem.
Patienter som utsätts för övergrepp av personal på psykiatriska vårdavdelningar befinner sig i en svår situation i flera avseenden.
Till att börja med är de mycket sjuka, ofta djupt deprimerade, självmordsbenägna personer som inte sällan varit utsatta för övergrepp tidigare i livet. Dessa individer är inlåsta, ofta mot sin vilja, och i en påtaglig beroendeställning till sin förövare.
Vårdpersonalen är de som styr om patienten kan gå ut, utdelning av mat och mediciner, användande av dator, kontakt med och besök av anhöriga, och till och med när patienten får duscha.
I en sådan sårbar situation förväntas en utsatt patient hitta ett sätt att flagga för personal (vem vågar man i det här skedet lita på?) och berätta om övergreppet. Bara det är mer än vad vi rimligen kan begära av någon.
I vissa fall berättar patienten ändå trots de risker det kan medföra för patientens personliga säkerhet. Så var till exempel fallet i Region Jönköping.
Vi önskar att responsen från verksamhetschefen Bo-Kenneth Knutsson “Man kan inte springa på alla rykten” vore ett sorgligt och förödande undantag.
Så är det inte. I de berättelser vi har fått ta del av landar det i slutändan nästan alltid i att ord står mot ord. En psykiskt sjuk patients ord mot vårdpersonal.
I de undantagsfall då övergreppet leder till en ordentlig utredning, används nästan alltid journalföring som bevisföring, och där står det mycket sällan något om övergrepp. För varför skulle en person som begått ett övergrepp välja att dokumentera det?
Verksamhetschefen Bo-Kenneth Knutsson på den psykiatriska kliniken i Eksjö avfärdade patientens berättelse med orden: ”problematiken är att det inte går att leda i bevis att det har hänt någonting”.
Den inställningen löper som en röd tråd genom många av de fall vi känner till. När ord står mot ord väger personalens ord tyngst, och konsekvenserna för förövaren uteblir.
Den som utsatts, anmält och avfärdats lämnas då ensam, inte bara med sitt trauma, utan också med ett förlorat förtroende för psykiatrin som vårdinstans.
Vi kräver ett stopp på de sexuella övergreppen inom psykiatrin och föreslår därför följande åtgärder:
- Utbilda vårdpersonal om sexuella övergrepp på patienter och hur man hanterar det, inklusive juridik och rättssäker journalföring.
- Inför krav på tydligt utarbetade rutiner för att hantera övergrepp på patienter och garantera säkra visselblåsarsystem.
- Inför ett nationellt varningssystem för vårdarbetare som utsatt patienter eller kollegor för övergrepp.
- Skapa en specialiserad instans som har till uppgift att erbjuda rättsligt stöd till de som utsatts och vill polisanmäla.
- Öka patientens rättigheter att välja vårdgivare efter övergrepp, oavsett vidtagna rättsliga åtgärder.
- Sluta omplacera gärningspersoner till nya enheter där de kan begå samma brott.
- Genomför en grundlig utredning av vårdskador inom psykiatrin, som inte enbart utgår från journaler (det vill säga anteckningar av potentiella förövare).
Natte Hillerberg, ST-läkare i psykiatri
Julia Rudhe, jurist
Hanna Larsson, läkarstudent och grundare av Opsynliga – berättelser från psykiatrin
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.