Vi står enade – mer skyddsjakt på vargen

KD: Handlar om landsbygdens överlevnad

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det råder nu i princip samsyn om vargbeståndet mellan KD, M och SD. Det innebär ett starkt tryck på de styrande. Oppositionen vill minska ner till 170 vargar. Regeringen har inget svar. Vi kristdemokrater tänker fortsätta jaga på, skriver Magnus Oscarsson och Kjell-Arne Ottosson (KD).
Foto: TT
Det råder nu i princip samsyn om vargbeståndet mellan KD, M och SD. Det innebär ett starkt tryck på de styrande. Oppositionen vill minska ner till 170 vargar. Regeringen har inget svar. Vi kristdemokrater tänker fortsätta jaga på, skriver Magnus Oscarsson och Kjell-Arne Ottosson (KD).

DEBATT. ”Vargen är ett jätteproblem!” När jordbrukaren Ulf Ekholm etablerade sig i Väse, öster om Karlstad, fick djurhållningen en helt ny dimension. ”Jag flyttade rätt in i ett vargrevir”, berättar han. Betesmarker är obrukbara. Lamm och tackor tas in om natten. Utgifterna är svåröverstigliga för en småföretagare.

Ekholms fårnäring fick en extra kostnad på 65 000 kronor, bara för betet. ”Det går att leva i varglandet, men det är dyrt för den enskilde”, säger han.

Ulf Ekholm var en i raden som vittnade vid det särskilda vargseminarium i riksdagen som KD bjöd in till i förra veckan. Lantbrukare, forskare, jägare och naturvårdare fick möta representanter för riksdagspartierna.

Folk är upprörda och förtvivlade. Rovdjurspolitiken har utformats efter vargens livsbetingelser, men inte tagit hänsyn till människans.

Förtroendet för de myndigheter som handhar vargförvaltningen är på många håll kört i botten. Så kallade djurrättsaktivister har kidnappat debatten. Kritik mot vargens utbredning bemöts inte sällan med våldsamma protester. Frågan är så laddad att vi var tvungna att ha ordningsvakt på seminariet.

Så här kan det inte få fortsätta. Det är dags att ta människors oro på allvar.

Vi måste få en fungerande rovdjursförvaltning. Där är licensjakt på varg ett av instrumenten. Vi måste också bli betydligt mer generösa när det gäller skyddsjakt på varg, och då även ta hänsyn till sociala aspekter, vilket jaktförordningen lyfter fram som grund för skyddsjakt.

I slutet av 2013 klubbade riksdagen igenom propositionen ”En hållbar rovdjurspolitik”. Där fastslogs att en gynnsam bevarandestatus kräver mellan 170 och 270 vargar. Vi menar att vi bör lägga oss i nedre spannet av intervallet. Därmed skulle vi ha 170 vargar i Sverige, och Norge 30 enligt deras beslut. Det skulle innebära 200 totalt på skandinaviska halvön.

Det garanterar vargens överlevnad med god marginal. Och mer varg än så ska vi inte ha. För i andra vågskålen ligger landsbygdens överlevnad. Men i dag har vi det dubbla.

Människor och tamdjur ska inte drabbas av orimliga konsekvenser. Trycket måste minska i de mest utsatta områdena. Vargland, som de drabbade säger. Finspång, Östergötland. Lindesberg, Örebro län.

Eller som i Värmland, hos lantbrukaren Ulf Ekholm. Värmland, som utgör 4 procent av landets yta, har enligt senaste inventeringen mellan 40 och 50 procent av landets vargstam.

Gränsreviren – som just nu under pågående inventering uppgår till åtta mellan Norge och Värmland – sätter käppar i hjulen för en fungerande förvaltning.

Sverige har skrivit under Bernkonventionen. Den säger att rovdjursstammar som lever över landgränser inte ska delas upp, utan förvaltas som en stam. Djuren har nämligen inte kunskap om gränser. Här har Norges regering flera gånger kontaktat den svenska för att få till stånd en samförvaltning. Men den svenska regeringens intresse har varit obefintligt. Man är väl rädd för att det kan betyda att några vargar kan få skjutas.

Vi politiker har en skyldighet att lyssna. För politiken spelar roll. Det råder nu i princip samsyn om vargbeståndet mellan KD, M och SD. Det innebär ett starkt tryck på de styrande. Oppositionen vill minska ner till 170 vargar. Regeringen har inget svar. Vi kristdemokrater tänker fortsätta jaga på. Men inte för jaktens skull. Utan för människornas.

Vargen är inte någon specialfråga för jägare. Den är en i högsta grad politisk fråga som rör möjligheten att leva på landsbygden i hela Sverige.


Magnus Oscarsson, landsbygdspolitisk talesperson (KD)
Kjell-Arne Ottosson, jaktpolitisk talesperson (KD)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här

Publicerad:

LÄS VIDARE