Häxjakt på småkunder räddar inte Swedbank

Debattören: Hyckleri att sätta press på vanligt folk för att dölja stanken

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2019-04-29 | Publicerad 2019-04-10

De metoder som banken nu använder i jakten på potentiella penningtvättare är ännu ett fel i spåren av den skandal som nu hotar att rasera Swedbank och därmed hela sparbanksrörelsen, skriver Torgny Jönsson.

DEBATT. Den äldre kvinnan med några nummer före mig letar febrilt i väskan efter något som kan besvara de frågor som ställs av den bestämda mannen bakom disken.

Jag ser henne i ögonvrån och står tillräckligt nära för att höra något av den diskussion som pågår. Banken vill och banken kräver att få veta var de 11 500 kronor i kontanter som hon lagt vid kassan kommer ifrån och varför hon ska sätta in det på sitt barnbarns konto.

Hon förstår inte frågorna eftersom det är hennes egna pengar och berättar att hon varit kund i Sparbanken genom hela sitt vuxna liv. Nu misstänkliggjord som penningtvätterska i Swedbanks fruktlösa försök att reparera ett söndertvättat rykte.

I mörka skuggor av den numera avlövade bankeken virvlar dokument och rapporter som hemlighållits och som ger en helt annan bild av bankens förhållande till penningtvätt och kundkännedom.

Grimstadrapporten som undanhållits Swedbanks kunder lär enligt Sydsvenskan visa att banken så sent som 2016 tillät sina utländska högriskkunder att slussa mer än 200 miljarder kronor genom banken. Det vill säga kunder som med en hög grad av sannolikhet ägnat sig åt det brott som kvinnan vid disken tillfrågats om – penningtvätt.

Därutöver vet vi att Swedbank sedan några år tillbaka har hanterat mångmiljardbelopp som bland annat kan kopplas till mord och allvarlig korruption i öst. På frågor från amerikanska myndigheter har bankens ledning lämnat osanna uppgifter medan man i svensk media hävdat sin oskuld.

Det kan i efterhand konstateras att den information som Swedbank lämnat kring sin egen inblandning i penningtvättsaffärer i allt väsentligt har varit oriktig.

Med vilken grad av trovärdighet tillåts Swedbank förhöra sina svenska kunder över disk? Särskilt om man betänker att det belopp som den äldre kvinnan önskar sätta in är 2 miljoner gånger mindre än de 200 miljarder kronor som Swedbank misstänks ha slussat vidare under enbart 2016. 

I stället för att hålla rent framför sin egen dörr, rensa ut i de egna leden och återställa de pengar man hanterat till dess rättmätiga ägare väljer Swedbank en annan väg. Därför behövde ingen invänta påsken för att häxjakten skulle inledas.

Swedbanks huvudägare och mest betydelsefulla intressenter finns i Sverige. Strategin för att upprätthålla trovärdighet och anseende har varit att betona bankens arbete för förbättrad kundkännedom och aktiva åtgärder mot penningtvätt.

Allt medan de vinstgenererande tvättomaterna gått för högvarv i Baltikum.

Genom en väl genomtänkt fokusförskjutning har Swedbank under lång tid låtit uppvisa en skinande fasad som utestänger stanken från en ruttnande bakgård. Mot bakgrund av vad som framkommit kring tvättverksamhetens omfattning är hyckleriets enda förklaring profitjakt och girighet.

Sannolikt har svenska myndigheter gjort bocken till trädgårdsmästare när man överlåtit på en privat aktör i avsaknad av moralisk kompass att utreda huruvida den äldre kvinnan vid Swedbanks disk är penningtvätterska eller inte.

I Sverige görs massutskick med förfrågningar över transaktioner till bankens kunder, konton spärras och mobila bank-id:n stängs ner.

Banklokaler byter skepnad till rättssalar när kunder pressas på svar under former som för tankarna till senatorn Joseph McCarthys inkvisitoriska förhör. Tidigare banketiska normer som kunders sekretess och integritet utraderas.

De metoder som banken nu använder i jakten på potentiella penningtvättare är ännu ett fel i spåren av den skandal som nu hotar att rasera Swedbank och därmed hela sparbanksrörelsen.

Det fel som inträder när man upphört att vara bank och i stället försöker dölja de synnerligen allvarliga övertramp som begåtts genom att vidta kraftfulla åtgärder mot svenska kunder.

Tillämpning av penningtvättslagen är en krånglig historia eftersom det krävs att åklagaren kan visa att de pengar som hanterats härrör från brottslig verksamhet. Utredning ska med hänsyn till komplexitet därför inte bedrivas av lekmän bakom bankdiskar.

Min bakgrund med egna erfarenheter och den kunskap jag har kring penningtvättsbrott har medfört att mängder av personer som fått konton spärrade och mobila bank-id:n indragna kontaktat mig via sociala medier och bett om råd. I samtliga fall har banken öppnat dessa konton sedan det visats att inga av de misstänkta transaktionerna skett med pengar som kunnat kopplas till brott.

Även om banken i dessa fall har tvingats att backa har misstänkliggörandet inneburit mycket obehag och i vissa fall stor ekonomisk skada. Inte vid något enda tillfälle har banken bett om ursäkt för det integritetskränkande ingreppet.

Efter drygt 10 minuters förhör och utredning tilläts den stackars damen att sätt in de 11 500 kronor som hon mödosamt sparat ihop för sitt barnbarns räkning.

Alltmedan blodspengar ur Magnitskiskandalen förs vidare i det internationella betalningssystemet genom Swedbanks försorg.


Torgny Jönsson, debattör kring frågor om rättssäkerhet. Har kallats ”Maffians bankir” i medierna och avtjänat två längre fängelsestraff. i oktober 2018 frigavs han efter att ha suttit häktad i 19 månader.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här: