Socialtjänsten kan inte bura in IS-svenskarna

Debattören: Dumpa inte över hela ansvaret på oss när staten misslyckas

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-03-01

Socialtjänstens personal kan inte ta ansvar för att komma tillrätta med regering och riksdags underlåtenhet att förbereda oss inför dagens situation med IS-återvändarna. Det är polisens jobb, skriver Jan Jönsson.

DEBATT. Just nu pågår en intensiv debatt om hur samhället ska agera när det gäller återvändande IS-terrorister.

Jag som socialborgarråd i Stockholm får många frågor bland annat om hur socialtjänsten klarar av att skydda medborgarna. Jag förstår om människor blir oroliga och arga om de får bilden av att socialtjänstens insatser är det enda samhället som helhet gör för att skydda befolkningen.

Men hemvändande terrorister är i första hand polisens och säkerhetspolisens ansvar och i mer begränsad omfattning socialtjänstens.

Socialtjänsten arbetar främst med människor som en period i livet behöver samhällets stöd. Socialtjänsten har också en mycket viktig funktion för att skydda barn som växer upp i farliga miljöer.

När det gäller barn ger lagen stöd både för långtgående utredningsåtgärder och om barn behöver skydd, att med tvång omhänderta dem. Det är en fullt rimlig tolkning av lagstiftningen att i de fall föräldrar tagit med sig sina barn för att strida för IS och därmed utsatt barnen för trauma och livsfara så ska socialtjänsten kunna tvångsomhänderta dem.

I Stockholm har det lämnats in 38 orosanmälningar kring barn till misstänkta IS-terrorister. Det finns dock ingen information som tyder på att barnen själva befunnit sig i de berörda konfliktområdena. Barnen har hela tiden bott kvar i Sverige.

Det rör sig i samtliga fall om oro för barn då en pappa eller bror nu återvänt. I samtliga 38 fall pågår socialtjänstutredningar.

Socialtjänsten kan inte säkerställa att livsfarliga brottslingar inte begår allmänfarliga brott. Inte heller har socialtjänsten rätt kompetens eller verktyg för att agera underrättelsetjänst eller säkerhetspolis.

Att ge i uppdrag till socialtjänsten i stadsdelarna att ”hålla koll på” alla återvändare, så som bland annat Sverigedemokraterna föreslagit, vore att ge socialarbetarna ett omöjligt uppdrag och samtidigt att utsätta dem för stora säkerhetsrisker.

Dessutom har socialtjänsten inte heller någon laglig rätt att tvinga på vuxna människor sina insatser, undantaget är livshotande missbruk.

Jag tror att de flesta inser att detta fokus på vad socialsekreterarna gör åt återvändande terrorister egentligen är orimligt.

Säkerhetspolisen är förtegen om vilken information man har om dessa individer. Det finns det säkert goda skäl för, men ska socialtjänsten kunna skydda barnen i familjerna är vi helt beroende av den information polisen lämnar ut.

I de utredningar som nu pågår är socialtjänsten helt beroende av polisens säkerhetsbedömningar och aktiva medverkan för att de ska kunna genomföras på ett säkert sätt.

Stockholms stad arbetar aktivt mot extremism. Vi har upprättat expertteam, tagit fram handlingsplaner, specialutbildar socialsekreterare, möter upp alla individer som rapporteras till oss från polisen, utreder behovet av skydd för barn och så vidare.

Tillsammans med samhällets goda krafter arbetar vi förebyggande för att se till att färre av våra unga lockas av IS och andra extrema organisationer och att stödja personer som riskerar att drabbas.

Men vår roll är inte att hantera återvändande brottslingar.

Socialtjänstens personal kan inte ta ansvar för att komma tillrätta med regering och riksdags underlåtenhet att förbereda oss inför dagens situation. Mycket av den terrorlagstiftning som nu diskuteras som förslag, borde ha funnits på plats för länge sedan.

Det är staten som har våldsmonopolet och rätten att bura in terrorister och kapaciteten att skydda oss övriga från deras illgärningar. Säkerhetspolisen och polisen är de som ska skydda våra liv.

Om de saknar lagstöd för att göra det – ta fram ny lagstiftning! Men i frustration över det, lägg inte över hela ansvaret på kommunernas socialtjänster. Den uppgiften har socialtjänsten aldrig haft och ska inte heller ha i vårt samhälle.


Jan Jönsson, socialborgarråd Stockholms stad (L)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.