Alla vi män har en hemläxa att göra
S: Bara den inskränkte blundar för att övergrepp är del av ett större mönster
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-03-08
DEBATT I dag, på internationella kvinnodagen, står flickors och kvinnors situation i fokus världen över. I Sverige kan vi känna stolthet över att många års kvinnokamp gjort oss till ett av världens mest jämställda länder.
Samtidigt påminns vi om hur mycket arbete som återstår. Och i vår fortsatta strävan för lika villkor bör kvinnodagen vara ett tillfälle att också ifrågasätta hur vi män beter oss och vilket ansvar vi har.
Vi måste vara medvetna om att mansnormer påverkar inte bara enskilda män utan också kvinnor och hela samhället.
Ett relativt oskyldigt exempel är hur uttryck som ”Var en man!” eller ”Män gråter inte” bidrar till stereotypa idéer om manligt och kvinnligt. Så cementeras könsrollerna, och så påverkas vårt sätt att uppföra oss mot varandra.
Längre ned längs samma skala finns dock betydligt värre handlingar.
Under 2018 mördades 22 kvinnor i Sverige av sin partner eller tidigare partner.
Nästan var fjärde ung kvinna har någon gång utsatts för systematiska kränkningar eller förödmjukelser, försök till frihetsinskränkning, hot, trakasserier, misshandel eller sexualbrott av en nuvarande eller före detta partner, enligt statistik från Brå.
Ett uttryck för detta är när en manlig familjemedlem bestämmer hur du som kvinna ska klä dig och vem du får dejta.
I arbetslivet förekommer kränkningar och trakasserier från manliga kollegor, i en omfattning som blixtbelystes av Metoo-rörelsen.
Som socialdemokrater kan vi aldrig acceptera att verkligheten ser ut såhär. Så länge mäns våld mot kvinnor förekommer i samhället, kommer arbetet mot det att vara högt prioriterat av oss.
Redan för 20 år sedan kriminaliserade vi sexköp med en lag som blev den första i världen i sitt slag. Även i fråga om grov kvinnofridskränkning låg Sverige i framkant då vi 1998 införde ett särskilt brott för upprepade kränkningar mot närstående kvinnor.
Sedan den S-ledda regeringen tillträdde 2014 har vi bland annat infört samtyckeslagen, och Sverige har nu den strängaste sexualbrottslagstiftning vi någonsin haft. Den innebär att allt sex som inte är frivilligt är olagligt.
Vi har beslutat om den mest omfattande resursförstärkningen till ideella kvinno- och tjejjourer någonsin.
Vi har antagit en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.
Och vår historiska utbyggnad av polisen möjliggör 350 nya utredare som ska jobba riktat mot våldtäkter, våld i hemmet och särskilt utsatta brottsoffer.
Men dessa insatser kommer aldrig att vara tillräckliga om vi inte samtidigt tacklar kränkningarnas och våldets grundorsaker. Och då talar vi just om hur vi män beter oss.
När det perspektivet anläggs brukar bakåtsträvarna genast ryta ”Inte alla män!”
I någon mening har de rätt i det; många män utsätter aldrig någon kvinna för övergrepp.
Men bara den mest inskränkte kan blunda för att de övergrepp som sker är delar av ett större mönster i hur män och kvinnor uppför sig mot varandra. Ett mönster där kvinnan utsätts just för att hon är kvinna – av mannen just för att han är man. Ett mönster som förstärks och får näring av till synes harmlösa stereotyper – och av uppfattningen att de flesta män skulle stå helt utanför mönstret. Så är det inte.
I dag, på internationella kvinnodagen, måste vi män påminna oss om det. Vi vill förstås inte vara en del av problemet utan en del av lösningen. Men om vi menar allvar med det måste vi erkänna att alla män har en hemläxa att göra – och fråga hur just jag kan ändra mitt beteende.
Bara när vi vågar tänka så kan vi hoppas nå vidare i vår strävan mot lika villkor. Och bara så har vi chans att förpassa mönstret av mäns övergrepp mot kvinnor till historien.
Morgan Johansson, justitieminister (S)
Mikael Damberg, inrikesminister (S)
Fredrik Lundh Sammeli, justitieutskottets ordförande (S)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.