Den här julen vaktar vi livet – mot viruset

Ärkebiskopen: Vi kan tänka om och förvandla vår oro till omtanke

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-12-24

Också i tider av oro och sårbarhet öppnar Gud fönster för oss som ger luft och ljus. Vi kan tänka om och förvandla vår oro till omtanke i jul, skriver ärkebiskop Antje Jackelén.

DEBATT. ”Det låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten”. Så står det i den välkända julberättelsen i Lukasevangeliets andra kapitel. I mörkret turas herdarna om att vakta mot rovdjuren. Villkoren är tuffa, livskvalitén inte precis på topp.

Julafton 2020 har vi en del gemensam med dessa herdar. Visserligen är inte så värst många av oss därute och vaktar får. Snarare tvärtom, vi gör ju det mesta hemifrån nuförtiden, utslängda ur det som vi såg som det normala livet.

Men vi vaktar – inte mot vargar utan mot virus. Och det finns andra rovdjur också: sådant som berövar oss frid och välbefinnande både utifrån och inifrån oss själva.

Utanför det normala vaktar vi livet. Som herdarna i julnatten.

När Lukas skev ner berättelsen om Jesus födelse ville han så gärna visa att profeten Jesajas ord, som hade kommit till hela 700 år tidigare, stämmer:

”Natten ska vika där ångest nu råder. Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor … Ty ett barn har fötts.”

Herdarna blir först att höra den goda nyheten. En ängel kommer till dem och säger: ”Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er … ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

En glädje för hela folket: julnatten gör inte skillnad på folk och folk.

Lika mycket glädje för den som levt på i sus och dus som för vårdpersonal som har slitit ut sig för att rädda liv? Lika mycket glädje för den som rätteligen sitter dömd som för brottsoffret? Lika mycket glädje för den som presterat det närmast övermänskliga som för den som jämt åker snålskjuts? Kan det verkligen vara rätt?

Julnatten gör inte skillnad på människor. Alla behöver en frälsare och frälsaren har fötts för alla.

För människorna och hela skapelsen – inte undra på att det är så många djur med där i natten: Får, oxe, åsna och säkert också en och annan mus där i stallet; och till trettondagen kommer till och med kamelen fram!

Julkrubborna fångar en oförglömlig ögonblicksbild: barnet vilar nöjt, Maria och Josef begrundar, stjärnan lyser, ängeln strålar, herdarna häpnar och de vise männen är på väg att hitta rätt.

Djur och människor känner av julens frid och ljus, berörs av Guds radikala kärlek.

Samtidigt är rädslan och smärtan inte långt borta. Den finns hos Maria som nyss har fött sitt första barn. Den finns också hos Josef och herdarna. Natten är kall och något julbord har inte serverats. Men just där och då är Gud nära. Inte Gud-däruppe. Utan Gud med oss, Gud bland oss.

Gud håller inte avstånd utan söker närhet. Gud utsätter sig för dödlig risk genom att bli människa – för vår räddnings skull.

Det största, bästa och vackraste vi kan tänka oss, Gud, kommer till oss i ett litet barn som väcker vår kärlek. Inte för att lyfta oss ur våra liv utan för att möta oss mitt i våra liv.

Vi vet inte hur samtalen gick vid herdarnas lägereld sen. Om vargarna ändå kom och rev fåren. Om slit och vardagsbråk la en grå hinna över glädjen.

Liksom vi ännu inte vet när vaccin segrar över virusspridning. Liksom livsglädjen kan grumlas av det vi själva och andra gör eller inte gör.

Men ett är säkert: Också i tider av oro och sårbarhet öppnar Gud fönster för oss som ger luft och ljus. Vi kan tänka om och förvandla vår oro till omtanke. Gud själv tänkte om. I stället för att vara ofantligt fjärran kom Gud oändligt nära.

Den omtanken kan ge oss tröst, mod och hopp!


Antje Jackelén, ärkebiskop


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln