S såg inte problemen med integrationen
Debattören: En växande befolkning kräver nytänkande – och satsningar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-09-11
DEBATT. Socialdemokraternas framgångsrika samtalskampanj i valrörelsen hindrade ett katastrofval. Att Sverigedemokraterna tredubblat sitt stöd sedan år 2010 behöver ändå tas på allvar. Skälen är flera: ökade ekonomiska skillnader, utarmning av glesbygden, segregation, rädsla för brott. På alla dessa områden behövs större investeringar för social rättvisa.
Det gäller inte minst att bryta segregationen. Den socialdemokratiska partikongressen år 2013 avskaffade integrationspolitiken som särskilt område. Skälen går att förstå.
Vägen in i Sverige ska byggas enligt samma principer som gäller för alla, hette det. Ändå var beslutet ett misstag.
De tidigare förslagen ersattes inte med en ny sammanhållen politik mot de krafter som drar isär samhället. Socialdemokraterna stod därmed handfallna inför det stora antal flyktingar som kom år 2015, utan ett ordentligt program mot segregation och diskriminering.
Frågan var inte ny. Redan Göran Persson hade talat om integrationen som en av de största samhällsutmaningarna. Mona Sahlin ville lanserade ett miljardprogram för miljonprogrammet, men fick aldrig chansen. Problemen växte under åtta års borgerligt styre med utförsäljningar av allmännyttan, försämrade sociala skyddsnät och ökad arbetslöshet i samband med finanskrisen.
Men i 2014 års valrörelse skulle arbetet mot segregationen inte diskuteras, enligt den socialdemokratiska valledningen. Regeringen Löfven avskaffade sedan integrationspolitik som särskilt utgiftsområde i budgeten.
När flyktingströmmen växte år 2015 handlade mycket om krishantering. Därefter fanns chansen att göra mer. Och det fanns sådana försök, som det program mot segregationen Stefan Löfven presenterade i Almedalen 2016. Tyvärr var satsningarna alldeles för små, och mycket sköts på framtiden.
Finansdepartementet höll emot, trots starka statsfinanser. Mandatperiodens stora strategiska misstag var att inte tidigt driva en mer offensiv ekonomisk politik när befolkningen snabbt växte.
Det är redan omöjligt att klara välfärden utan alla anställda med utländsk bakgrund. Många i Sverige har visat stort engagemang för flyktingar, och det finns en enorm drivkraft hos nyanlända att studera och jobba. Men välvilja kan inte laga tänder när hundratals flyktingar kommer på en gång till små orter med folktandvård utan tillräckligt med personal, för att ta ett av många exempel. Då behövs ordentliga investeringar.
Nu behövs nytänkande. Sverigedemokraterna lockar väljare som är oroliga för att en stor invandring hotar välfärden, sade Stefan Löfven i juli till partitidningen Aktuellt i Politiken. Han hade rätt, men de 20 välfärdsmiljarder extra som Socialdemokraterna lovade i valrörelsen kommer inte att räcka för att stilla den oron. Det behövs mer för att bibehålla och stärka dagens kvalitet i välfärden, av en rad skäl.
LO uppmuntrade tidigt till större investeringar på en rad områden. Mot slutet av mandatperioden blev regeringens ekonomiska politik mer offensiv, men det var för sent för att väljare verkligen skulle se resultaten.
Socialdemokraterna behöver göra en ny analys av ett Sverige med snabbt växande befolkning och ökande sociala skillnader. I dag finns till exempel inte någon samlad kartläggning när det gäller framtidens behov inom vården med en växande befolkning, inklusive tandvård och psykiatri.
En viktig del av detta arbete är att ta fram ett mer trovärdigt program för att bryta segregationen och underlätta sammanhållningen när befolkningen växer, till över 11 miljoner invånare år 2028 enligt SCB:s prognos. Det finns mycket kunskap lokalt, duktiga politiker i kommuner och landsting som kan bidra till en sådan förnyelse av politiken.
Stefan Löfven har själv nämnt behovet av ”massiva investeringar” och regeringen lade mot slutet av mandatperioden fram ett antal bra förslag. Det arbetet behöver breddas och investeringarna mot segregationen måste öka. Det är en bättre satsning för framtiden än att ständigt beta av på statsskulden.
Mats Engström, tidigare biträdande statssekreterare (S) och rapportförfattare Tankesmedjan Tiden
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.