Kravet – en amnesti till de ensamkommande

Debattörerna: Det pågår en tragedi som är ovärdig Sverige

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2021-04-12 | Publicerad 2021-04-11

Det pågår en tragedi framför allas våra ögon. Tusentals som sökte asyl tidigare – främst under flyktingvågen 2015 – har hamnat i en papperslös existens eller i limbo. Om riksdagen vill undvika ett snabbt växande skuggsamhälle behöver vi amnesti för de ensamkommande – men även för barnfamiljerna, skriver 16 debattörer.

DEBATT. Regeringens förslag till ny migrationslag innebär att Sverige ytterligare stänger sina gränser och gör det svårare för nödställda människor på flykt att få en fristad i vårt land. Lagförslaget försvårar integrationen och riskerar att leda till ökat utanförskap och ett snabbt växande skuggsamhälle.

Vi ambassadörer för kampanjen ”Håll ihop Sverige” ser med sorg och vrede på denna utveckling. Vi välkomnar de förslag till migrationspolitiska lättnader för barnfamiljer som just nu förs fram av Svenska Röda Korset, Rädda Barnen med flera. Organisationerna belyser de drastiska försämringar i migrationslagstiftningen som hotar. De ger även starkt stöd för den utökade möjlighet att få uppehållstillstånd av humanitära skäl som föreslås av regeringen.

Men för vissa utsatta grupper krävs mer långtgående åtgärder. Det krävs en amnesti för såväl barnfamiljer som Sveriges ensamkommande ungdomar.

Vi stöder självklart förslaget om en humanitär skyddsgrund men vill samtidigt rikta fokus på en humanitär fråga som är brännande akut och där det officiella Sverige tyvärr valt att stoppa huvudet i sanden.

Det pågår en tragedi framför allas våra ögon, nämligen att tusentals som sökte asyl tidigare – främst under flyktingvågen 2015 – har hamnat i en papperslös existens eller i limbo. Om riksdagen vill undvika ett snabbt växande skuggsamhälle, ett ökat utnyttjande av människor och framväxten av en svart arbetsmarknad behöver vi amnesti för de ensamkommande – men även för barnfamiljerna. 

Enligt dåvarande lag skulle de så gott som säkert ha fått permanenta uppehållstillstånd.

Många av de som befinner sig i utsatthet kom hit före 20 juli 2016, när den tillfälliga lagen började gälla för första gången. Ändå har de fått sitt beslut enligt samma tillfälliga lag – och har fått avslag. De har utsatts för retroaktiv tillämpning av lagstiftning, något som är ovärdigt en rättsstat som Sverige.

Ett mycket stort antal hotas med utvisning under tvång till krigets Afghanistan, men vi kan knappast räkna med att någon av dessa flyktingar återvänder frivilligt. Enligt gränspolisens egen uppskattning kommer det att ta många år innan alla har utvisats; minst tio år.

Under tiden kommer de allra flesta att vara tvungna att försöka överleva, i bästa fall med hjälp av civilsamhället men sannolikt i skuggsamhället. Är det verkligen det som det svenska samhället tänker acceptera?

En särskild fråga gäller dem som har tillfälligt uppehållstillstånd enligt nya gymnasielagen.

Antalet beviljade permanenta uppehållstillstånd var 127 i februari. Samtidigt vet vi att ungefär 1 500 ungdomar blev färdiga med gymnasiet i juni 2020. Vad händer med alla dem som inte fått permanenta uppehållstillstånd? Också dessa individer kom före 20 juli 2016, har utsatts för retroaktiv lagstiftning och många, därtill, även för rättsosäkra medicinska åldersbedömningar och andra uppenbara brister i asylprocessen. 

Ska ett rikt land som Sverige, med hög svansföring vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter, fortsätta med denna ovärdiga behandling av våra medmänniskor?

Nej, det får räcka nu! Det enda rimliga är en amnesti – för de ensamkommande och för barnfamiljerna.

Vi är många som tycker så, och inte bara i asylrörelsen. På sistone har flera ledarsidor skrivit så, men även Krister Thelin, Hans Blix, Jan Eliasson och Alf Svensson. Vi fyller gärna på den raden med Svenska Kyrkan, Rädda Barnen, Röda Korset, RFSL och FARR. Det går inte att nog understryka den kraft som finns i nämnda organisationer att påverka den allmänna opinionen.

Vi, ambassadörer för kampanjen Håll ihop Sverige, vill avsluta med vad som krävs av ett rättssäkert land med humanitär vilja:

  • Ge amnesti till alla Sveriges ensamkommande ungdomar av alla nationaliteter som har rotat sig i Sverige.
  • Stoppa alla utvisningar till kriget i Afghanistan.
  • Låt barnkonventionen gälla alla barn – ge amnesti till alla barnfamiljer från de länder där FN bedömer att det råder krig eller konflikt.
  • Återinför "synnerligen" och "särskilt ömmande omständigheter" samt "övriga skyddsbehövande" som skäl för uppehållstillstånd.
  • Återinför permanenta uppehållstillstånd som norm.


Thomas Avén, ordförande Läkare i världen
Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap
Sara Brachet, grundare av föreningen LAMSF, De svensktalande migranternas vänner i Frankrike
Maud Edgren-Schori, fil lic i socialt arbete och f d genusrådgivare i FN
Abdul Ghafoor, founder and director of Afghanistan Migrants Advice and Support Organisation (AMASO)
KG Hammar, ärkebiskop emeritus
Betlehem Isaak, författare och krönikör
Åke Holm, rektor på Ölands folkhögskola
Dan Israel, bokförläggare
Bertil Kågedal, professor emeritus i klinisk kemi vid Linköpings universitet, f d överläkare i klinisk kemi
Karin Nyman, dotter till Astrid Lindgren
Suzanne Osten, regissör
Agneta Pleijel, författare
Anders Silfverdal, sjukhuspastor i Östersund, familjehemsförälder och aktiv i kyrkligt flyktingarbete
Marit Törnqvist, illustratör och författare
Anders Wijkman, författare och debattör


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.