Gång på gång drabbas han av polisens rasism

Debattören: Alla svarthåriga unga män tillhör inte kriminella gäng

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-11-28

Så som det ser ut i dag riskerar rasismen inom poliskåren göra att en stor del av den yngre generationen växer upp utan något förtroende alls för vårt rättsväsende. Det kan få katastrofala följder, skriver Eva Brenckert.

DEBATT. Jag åt lunch med en släkting i går. Han var upprörd. Nu hade det hänt igen. Det som händer så gott som varje helg.

Han åkte rulltrappan upp vid T-centralen i Stockholm tillsammans med några vänner i lördags kväll. Framför dem åkte en annan grupp unga vuxna. Ungdomarna skulle ut och roa sig.

Vid spärrarna stod några poliser. Den första gruppen, där alla var blonda, passerade utan att polisen höjde ett ögonbryn. Minuten senare var min släkting och hans vänner på väg att passera spärrarna. Där var det stopp.

De är alla mörkhåriga med brunsvarta ögon. Poliserna stegade fram och krävde leg och började att håna dem. De kollade ungdomarna i polisregistret.

Ingen är tidigare straffad. Ändå höll poliserna kvar dem, svordomarna och glåporden haglade. De kallade en av de unga männen knarkare i varje mening tillsammans med en mängd svordomar.

Alla ungdomarna bar märkeskläder. Polisen bad dem förklara var de hade fått sina kläder ifrån. När de svarade var de hade köpt dem ville polisen veta var de hade fått tag i pengar att köpa jackorna för. Och så fortsatte det.

Efter en timme tog den mest aggressiva polisen en av pojkarnas jackor ifrån honom. Han ansåg sig ha rätt att behålla den.

Den unge mannen hade sparat för att kunna köpa just den jackan som kostade närmare 9 000 kronor. Han fick gå vidare i bara tröjan utan någon information om när, hur eller om han skulle få tillbaka sin jacka.

Det sista polisen förklarade för den unge mannen var att han hör till samhällets avskum och aldrig kommer att göra annat. Inte bara feststämningen var borta för pojkarna.

En av dem frös. De var ledsna och arga.

Första gången min släkting blev stoppad av polis var han 13 år och såg inte en dag äldre ut. Han och hans kompisar spelade fotboll på skolgården en vårkväll. Han var den enda med svart hår den gången.

”Har’ru rökt på grabben?”

Pojken är pollenallergiker och har ofta röda ögon. När han sa nej, gick de därifrån.

I dag är han över 20 och har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger han har blivit stoppad och kroppsvisiterad av polis.

I somras satt han och hans flickvän i en bil som stod korrekt parkerad. Polisen tvingade ut honom, helt utan anledning, och kroppsvisiterade honom på gatan där hans familj bor.

Det är inte bara förnedrande och kränkande, det är också pinsamt att stå med armarna uppsträckta mot en husvägg när grannar och bekanta går förbi.

Det är viktigt att polisen är välutbildad vad gäller rasism. Alla svarthåriga unga människor med snygga kläder tillhör inte kriminella gäng.

Så som det ser ut i dag hotar rasismen inom poliskåren att göra så att en stor del av den yngre generationen växer upp utan något förtroende alls för vårt rättsväsende. Vilket kan få katastrofala följder.


Eva Brenckert, frilansjournalist


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.