Hot mot journalister måste tas på allvar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2015-01-08

Debattören: Ingen annan yrkesgrupp utsätts för så mycket hot och hat

I det största attentatet mot en redaktion någonsin mördades i går tolv personer i Paris. Tio av dem var journalister. Det är hemskt att skriva, men det är märkligt att det inte hänt tidigare. För hatet mot journalister har exploderat de senaste åren och i dag är reportrarna den mest hatade och hotade yrkesgruppen.

Det har gått fort. Från att ha varit ett de mest beundrade har journalistyrket de senaste sex åren förvandlats till det mest hatade. Journalister är i dag mer hotade än politiker, domare, åklagare, poliser och tulltjänstemän.

Om vi frågar representanter från olika yrken som är nödvändiga för att vårt demokratiska samhälle ska fungera, uppger två av tio politiker att de känner sig hotade. Fyra av tio journalister uppger samma sak.

Journalister är alltså hotade dubbelt så ofta som politiker. Och statstjänstemän är i sin tur mindre utsatta än politiker. Knappast var tionde polis, åklagare, domare eller tulltjänstemän känner sig hotad.

Det ska sägas att de här siffrorna inte kommer från en och samma undersökning. Undersökningen av hot mot politiker och statstjänstemän är gjorda av BRÅ medan undersökningen av hoten mot journalister är en enkät genomförd av Journalistförbundet. Svarsfrekvensen i den var knappt 40 procent och den är därmed mindre pålitlig. Men att hoten har ökat mot journalister och redaktioner de senaste åren stöds även av en undersökning gjord av Utgivarna, en intresseorganisation för publicistiska medieföretag i Sverige. Två av fem dagstidningar och hälften av etermedierna blev hotade de senaste åren.

Det är klart att journalister och medieföretag påverkas. Hoten mot redaktioner och journalister leder till otrygghet och risk för självcensur. Båda medieföretagen och enskilda journalister uppger att de har avstått att publicera efter att de blivit hotade. Utgivarna skriver också i en rapport att hoten lett till självcensur.

Personer som hotar journalister gör det för att skrämmas och få journalisten att avstå från publicering. Det finns också de som hatar och är besvikna över en publicering. Journalister hotas av politiska eller ideologiska skäl, enligt Utgivarna.

Attentatet i Paris kan kanske bli en väckarkloka för svenska politiker och rättsväsende, att ta hoten mot journalister på större allvar.

Det har gått så långt att hotade journalister beväpnar sig av rädslan för att bli attackerade. Ett av starkaste möten jag hade förra året som reporter på ”Medierna” var med Josephine Freje, blivande programledare för ”Plus” i SVT.

Sedan hon avslöjat i ”Uppdrag granskning” 2012 att det finns våldsdömda förare anställda hos stora taxibolag sover hon alltid med en kniv vid sin säng. Josephine Freje har också skyddade personuppgifter. Det betyder att det inte finns några offentliga uppgifter om henne: varken adress eller hur mycket hon tjänar.

De flesta hoten mot journalister framförs på nätet. Facebook och Twitter har blivit arenor för extrema grupper att bekämpa en yrkesgrupp som innan haft monopol på det fria ordet, journalisterna. De sociala medierna har blivit en propagandakanal för extremmister och fundamentalister där journalisterna utgör den självklara fienden.

Det är knappast islamister som ligger bakom de flesta hoten mot journalister i Sverige. Det är snarare främlingsfientliga och rasistiska grupper, som verkar hata kvinnor lika mycket som de hatar invandrare.

Josephine Freje, som sover med en kniv vid sin säng, säger att ingenting kan få henne att avstå från en publicering. Jag tvivlar att jag är lika modig. Om mina barn skulle vara i fara då skulle jag avstå från att publicera.

Tonchi Percan