Vi lyssnade på er – ni väljer konflikt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2019-07-21 | Publicerad 2016-04-06
Almega: Även facken måste vara villiga att göra eftergifter
DEBATT: Martin Linder (Unionen) och Ulf Bengtsson (Sveriges Ingenjörer) skriver på Aftonbladet Debatt att Almega ”tvingat fram” det omfattande varsel som Unionen och Sveriges Ingenjörer idag lagt på flera av våra avtalsområden, och att Almega skulle vilja vara det ”billigare arbetskraftsalternativet på svensk arbetsmarknad”. Det stämmer inte.
Faktum är att samtliga nu varslade förbund inom Almega har överlämnat konkreta förslag till såväl Unionen som Sveriges Ingenjörer om att teckna nya kollektivavtal som ger deras medlemmar och våra medlemsföretags medarbetare märket, alltså 2,2 procent i löneökningar det kommande året. Det är ett bra erbjudande, helt i linje med det märke som industrins parter satt. Men det har facken hittills tackat nej till.
Almega har inte tvingat fram ett varsel. I varje förhandling är det först när båda parter börjar röra sig från sina utgångspositioner, och är villiga att göra eftergifter, som det finns förutsättningar att komma fram till en verklig kompromiss och en överenskommelse som båda parter kan acceptera. Tyvärr valde Unionen och Sveriges Ingenjörer redan före påsk att lämna förhandlingsbordet, och väljer nu konfliktvägen.
Faktum är att när det gäller frågan om flexpension så är det Almega som gjort en rejäl förflyttning. I förra avtalsrörelsen, 2013, var Almega inte beredda att teckna några avtal alls om flexpension, men sedan dess har vi lyssnat in våra fackliga motparter.
Därför har vi nu föreslagit en modell för individuell flexpension, som skulle fungera för våra medlemsföretag och som vi är beredda att komma överens om på våra områden.
Tjänstemännen i våra medlemsföretag är väldigt kvalificerade och vana att göra egna val. De är vana vid att kunna påverka sin situation själva och sätter stort värde på att kunna påverka både sin egen lön och sina egna förmåner. Och människors livssituationer ser olika ut. För någon individ passar det bättre att ta ut pengarna i lön medan någon annan vill kunna göra en pensionsavsättning. Det tydliga budskapet vi får från både företag och deras medarbetare är att de vill se en så enkel modell som möjligt där de har möjlighet att kunna välja om de vill göra en extra pensionsavsättning eller få extra lön.
Det Unionen och Sveriges Ingenjörer kräver är en kollektiv och obligatorisk flexpension, där facken ska bestämma att alla medarbetare ska ha flexpension, oavsett om den enskilde tjänstemannen vill ha det eller inte, och oavsett om den enskilde tjänar på att göra en extra pensionsavsättning eller inte.
Det valet nu handlar om är att antingen skapa en modell för flexpension som är ren, rak och lätt att förstå, både för företagen och för den enskilde, eller den modell som facken föreslagit som är betydligt krångligare och som riskerar att leda till mindre attraktiva kollektivavtal. För mig och Almega är valet mellan de två alternativen enkelt.
Vi har i Sverige en lång tradition av att hantera viktiga och långsiktiga frågor som pensionsfrågor i konstruktiv anda vid förhandlingsbordet. Den principen vill Almega fortsätta slå vakt om. Vår inriktning är fortsatt att kunna lösa denna frågan vid förhandlingsbordet, på ett sätt som är bra för tjänsteföretagen och deras medarbetare.
Anna-Karin Hatt
Vd Almega
Aftonbladet