Staten sviker bönder som satsar på klimatet
LRF: Plötsligt dras pengarna tillbaka
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-06-13
DEBATT. Felbedömningen av hur många som vill genomföra miljöförbättrande åtgärder med medel i Landsbygdsprogrammet (LBP) har bland annat gjort att våtmarksprojekt nu stoppas av ekonomiska orsaker. Ett stort antal lantbrukare hamnar i en prekär ekonomisk situation eftersom de lagt ner hundratusentals kronor av egna pengar på inledande undersökningar av marken och kulturgeografin på platsen. Pengar som de riskerar att förlora. De måste hållas skadeslösa.
Den största skadan är kanske inte den ekonomiska förlusten utan den långsiktiga förtroendeskada som nu utvecklas när andra lantbrukare läser om vad som kan hända.
Hur ska de våga överväga att anlägga en våtmark eller göra en annan långsiktigt miljöåtgärd när de läser om att staten plötsligt kan dra sig ur mitt i en process? Staten framstår som en oförutsägbar och opolitilig avtalspart.
Det är inte första gången som det händer i Landsbygdsprogrammet. Lika viktigt som att staten ger långsiktiga spelregler för företagande behövs långsiktiga förutsättningar för att våga satsa ekonomiskt i hållbarhetsarbetet.
Efter flera års sökande efter nya arbetsformer inledde staten och lantbruksnäringen under 2019 en ny omfattande satsning på att minska övergödningen i form av LEVA – Lokalt engagemang för vatten. Det är en unik satsning med fyra myndigheter: Havs- och Vattenmyndigheten, Jordbruksverket, de regionala Vattenmyndigheterna, Länsstyrelserna och LRF.
20 kunniga och entusiastiska LEVA-samordnare har under 2019 träffat över 1 300 lantbrukare i utvalda avrinningsområden. De har skapat tillit, byggt relationer med lantbrukare och nu börjat få orderböckerna fulla med olika miljöåtgärder, däribland våtmarker. Och plötsligt måste de nu meddela att pengarna i Landsbygdsprogrammet för flera åtgärder plötsligt är borta.
Vad tycker regeringen, och samarbetspartierna Centern och Liberalerna, att de ska säga till sina lantbrukare nästa gång de träffas på gårdsplan eller på det planerade kvällsmötet i hembygdsgården? För det här är hållbarhetsarbete på riktigt. Det är inte bara en balans på ett konto.
Att göra den landskapsförändring på sin gård som en våtmark innebär att satsningen ofta har föregåtts av flera års överväganden och utan ekonomiskt intresse.
Eller som Anna Wilén, lantbrukare utanför Karlstad, uttrycker det efter att ha fått besked om stoppet: ”Jag skulle inte tjänat några pengar på att anlägga den här fem hektar stora våtmarken där vi tänkte bygga ett vindskydd för de som vill besöka den, men jag vill göra min de för miljönl”.
Det finns troligen ingen annan åtgärd för hållbar livsmedelsproduktion som ger så många ekosystemtjänster samtidigt som när en lantbrukare anlägger en våtmark. Våtmarkerna är som ett hållbarhets-kinderägg som levererar biologisk mångfald, grundvattenbildning, kväve- och fosforretention (fosfor samlas upp i våtmarken) och flödesutjämning som lagerhåller vatten när det är torrt och samlar upp vatten när det är blött.
Bland de finaste resultaten är att redan 2013 visade forskare att de våtmarker som anlagts i Landsbygdsprogrammet gjorde att fem fågelarter och fyra grodarter kunde flyttas till lägre hotkategorier på rödlistan.
Det finns en tydlig beredskap och vilja att göra bra saker för miljön i sin hembygd. Havs- och Vattenmyndigheten släppte nyligen en rapport från EU-projektet Water-Cogovernance (ungefär vattenmedbestämmande). Där framkommer att när staten tillsatte en krona till lokal vattensamordning i ett av pilotområdena, mötte lokalbefolkningen upp med åtgärder motsvarande 12 gånger pengarna. Det är ett fantastiskt resultat. Det visar tydligt viljan att göra skillnad.
Genom LEVA har lantbruksnäringen nu påbörjat att tillsammans med myndigheter föra över dessa goda exempel i linjearbetet och öka åtgärdstakten för de svenska miljökvalitetsmålen. Därför blir statens ryckighet helt förödande och satsningar på hållbarhet framstår som sweet-talk när pengarna väl ska fram.
Palle Borgström, förbundsordförande LRF
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.