Tänk efter innan ni gör det lättare att ändra kön

Barnläkare: Regeringen skjuter ifrån sig riskerna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2021-11-26 | Publicerad 2021-11-24

Regeringen, med socialminister Lena Hallengren och jämställdhetsminister Märta Stenevi, vill  göra det lättare att byta juridiskt kön. Alla praktiska problem som självvalt kön kan medföra skjuter man ifrån sig, skriver Mats Reimer.

DEBATT. Kön är i första hand en kropp, inte en känsla. Och kön är absolut inte ett ”spektrum”.

Ändå vill regeringen att vem som vill enkelt ska kunna ändra sitt juridiska kön, utan att blanda in psykiatri eller annan vård, och utan att ändra sin kropp, eller ens klädsel och könsroll.

En man med manskropp ska juridiskt sett bli kvinna om han säger att han är det. En flicka på 12 år blir en pojke om hon själv och hennes föräldrar anser det.

De lagförslag som 2018 grundligt sågades av lagrådet och många av remissinstanserna, har justerats en smula och är ute på ny remissrunda.

Märkligt nog har regeringen inte heller denna gång bett om synpunkter från de två specialistföreningarna i vuxenpsykiatri och barnpsykiatri, trots att det är dessa professioner som utreder könsdysfori.

Regeringen vill skapa separata lagar för å ena sidan (trans)kirurgiska ingrepp i könsorganen och å andra sidan ändring av kön i folkbokföringen; dessa två saker skall inte längre vara beroende av varandra.

Det som främst ändrats från de gamla förslagen är att regeringen inte längre vill öppna för underlivskirurgi på barn med könsdysfori, och att barn inte längre föreslås kunna ändra sitt juridiska kön bakom ryggen på föräldrarna.

Dessutom införs en betänketid så att man efter 4–6 månader måste vidhålla sin önskan om administrativt könsbyte för att Skatteverket automatiskt ska bifalla.

Lagen om ändring av juridiskt kön bygger på föreställningen att det som räknas är den personliga känslan, ens könsidentitet.

Den föreslagna lagtexten har ingen definition av begreppet, men regeringen skriver att ”Med könsidentitet avses en persons självidentifierade kön, den inre upplevelsen av att vara pojke eller man, flicka eller kvinna eller att tillhöra inget eller något annat kön”.

Hur många kön regeringen anser att det finns utöver man och kvinna vore intressant att få veta.

Alla praktiska problem som självvalt kön kan medföra skjuter regeringen ifrån sig, det antas lösas efter hand av någon annan.

För det är inte självklart att till exempel alla juridiska kvinnor ska få tillträde till kvinnliga omklädningsrum, toaletter, häkten, fängelser eller idrottstävlingar:

”Utan det fastställelseförfarande som gäller enligt den nuvarande könstillhörighetslagen blir emellertid en ändring av det kön som framgår av folkbokföringen inte bindande för domstolar och andra myndigheter som har att pröva frågor där någons kön har rättslig betydelse”, står det i regeringens utkast till lagrådsremiss.

Förslaget menar också att:

”Risken för att en person med ont uppsåt skulle ändra det kön som framgår av folkbokföringen för att bereda sig tillträde till könsuppdelade utrymmen framstår som mycket liten /…/ frågor som uppstår i vardagen hanteras utifrån det enskilda fallet med utgångspunkten att hänsyn får tas inte bara till den person som ändrat juridiskt kön, utan även till andra personer som kan komma att beröras.”

Dessa andra berörda personer får antas vara kvinnor, och internationellt saknas inte exempel på hur män ibland missbrukat motsvarande regler.

  • En kanadensisk biologisk man stämde de skönhetssalonger som inte vill ge hans manliga könsorgan en kvinnlig intimvaxing.
  • En brittisk medelålders fånge identifierade sig som kvinna, och förflyttades till ett kvinnofängelse där han begick övergrepp mot kvinnor.
  • En man i Kalifornien hävdade att han är kvinna och fick tillträde till kvinnliga omklädningsrum där han blottade sig för kvinnor och småflickor.
  • Medelmåttiga idrottsmän kan äntra prispallen efter att ha besegrat de bästa kvinnorna.

I förra remissrundan sommaren 2018 var det främst de feministiska organisationerna som insåg riskerna med att låta begreppet kön definieras av en känsla i stället för den verkliga fysiska kroppen.

Nu drygt tre år senare är det nog fler som vill skynda långsamt och först noga utvärdera hur sådan radikal lagstiftning fungerat i andra länder.


Mats Reimer, barnläkare Göteborg


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.