Moderaternas lösning bara en papperstiger
Slutreplik från MP om public service-frågan
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-08-24
SLUTREPLIK. För moderaterna Marta Obminska och Erik Ottoson är det svårt att försöka förklara partiets hållning i public service-frågan. Deras försök att inte stöta sig med falangen inom partiet som helt vill avveckla public service, eller med moderaterna som tvärtom förespråkar ett fortsatt oberoende public service blev motsägelsefullt.
Resultatet? En replik som väckte fler frågor än den besvarade. Och med ett par direkta missuppfattningar.
Varken Miljöpartiet eller någon annan behöver definiera saklighet, stark integritet eller oberoende med ett grundlagsskydd som stoppar politisk styrning av SVT:s, SR:s och UR:s publicistiska verksamhet.
Oberoendet ligger i själva lagstiftningen. Och nej, en sådan reglering blir inte den papperstiger Obminska och Ottoson skriver om. Självfallet kan även en grundlag ändras. Men poängen med att föra upp public service oberoende från lag till grundlag är att ett politiskt maktövertagande över public service försvåras.
Ett enkelt riksdagsbeslut skulle inte längre räcka. I stället skulle ett sådant beslut efterföljas av ett riksdagsval där väljarna skulle ha möjlighet att rösta bort partier som vill ta kontroll över public service.
Grundfrågorna kvarstår därför. Ser inte Obminska och Ottosson vad som skett i Polen och Ungern? Är man inte oroliga över en framtida liknande utveckling i Sverige? Och om så, varför vill man inte medverka till att hitta ett sätt att stärka public service oberoende?
Moderaterna skriver om ett smalare och vassare public service. Det är en helt annan frågeställning. Hur mycket resurser som ska gå till public service är en fråga som med dagens lagstiftning återkommer vart åttonde år. Men oavsett om resurserna minskar, ökar eller bibehålls på dagens nivå är det väsentliga att inte riksdag och regering ska styra programinnehållet.
Moderaterna anför vidare att det publicistiska oberoendet bäst regleras genom tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens mer generella regler.
Det, om något, är en papperstiger som inte skyddar oberoendet om en framtida regering exempelvis går in och styr verksamheten genom att tillsätta regimtrogna chefer på programbolagen. Vad är tryckfriheten som princip värd om den ansvariga utgivaren är tillsatt av regeringen?
Dagens form av public service ska självfallet inte cementeras i ett medielandskap i snabb förändring. Gemensamt har våra partier också nu medverkat till att göra det möjligt för Granskningsnämnden att inte bara granska public services sändningar i traditionell radio eller tv, utan även de program som enbart finns på Internet.
Det som däremot borde ha cementerats är en situation där inte riksdag eller regering styr innehållet i programverksamheten. Att Moderaterna blockerade den möjligheten är bara att beklaga. Förhoppningsvis har partiet nyktrat till nästa mandatperiod, så att vi framöver kan få till en samsyn i frågan.
Niclas Malmberg, ledamot i 2018 års tryck- och yttrandefrihetskommitté (MP)
Brita Wessinger, ledamot i 2018 års tryck- och yttrandefrihetskommitté (MP)
Anna Sibinska, kulturpolitisk talesperson (MP)