Restriktioner får inte bli det ”nya normala”
Muf, Cuf, Luf och KDU: Hallengrens besked inskränker våra fri- och rättigheter
DEBATT. Förra året varnade våra förbund för att socialismen gror i skuggan av pandemin, och för att covid-19 skulle användas som svepskäl för att utöka statens makt permanent. Den oron har i dagarna blivit verklighet efter att socialminister Lena Hallengren talat om att vi kan få ett “nytt normalläge” med begränsningar i åratal framöver även efter att vaccinationerna avslutats.
Nu är det är hög tid för andra partier att sätta ner foten. Coronapandemin ska inte användas som ett maktmedel för att permanent inskränka våra fri- och rättigheter.
För ett år sedan var vårt krav att så fort Sverige fått kontroll över covid-19 skulle restriktioner och begränsningar dras tillbaka. Det kravet har inte ändrats.
I takt med att fler vaccineras måste restriktionerna lätta och när smittan tryckts ned ska de lyftas helt. Det finns inget nytt normalläge som vi ska anpassa oss till – så snart det är möjligt ska vi återgå till det öppna samhälle vi hade innan våren 2020.
Restriktionerna har varit ett nödvändigt ont för att minska smittspridningen. Däremot finns det inget som legitimerar ett beslut om att de ska bli permanenta.
Arrogansen i Hallengrens uttalande om att det ”successivt sjunkit in hos många” att vi inte kan återgå till det samhälle vi hade tidigare är slående.
På vissa sätt stämmer det förvisso – vi har förhoppningsvis en mycket större beredskap för hur vi kan smittspåra och vaccinera brett i befolkningen nästa gång vi drabbas av en allvarlig pandemi. Men några restriktioner ska inte ligga kvar när vi lyckats begränsa smittan.
Tiden är nu inne för att inge hopp om ett liv efter corona.
Liksom våra grannländer bör Sverige ha en nationell plan för på hur Sverige ska öppna upp samhället, inte för hur vi skapar ett nytt normalläge med fortsatta restriktioner. Sveriges företagare måste få chansen att rädda sina verksamheter, eleverna måste få komma tillbaka till skolan för att ta igen förlorad kunskap och fler måste få sina jobb tillbaka.
I stället för att redovisa hur regeringens vision för återöppnandet ser ut väljer Hallengren att prata om att våra rättigheter kan behöva begränsas på längre sikt. På vilka grunder undrar vi? Varför är Sverige i behov av ett “nytt normalläge” med varaktiga restriktioner efter att vi bekämpat coronaviruset? Och vad är det som ger Hallengren makt att strunta i våra grundlagsstadgade fri- och rättigheter?
Att socialdemokraterna inte verkar ha något problem med att begränsa människors frihet är vi inte förvånade över.
Nyligen meddelade de att de vill förlänga pandemilagen till 2022, trots att de har som mål att alla över 18 år ska ha erbjudits minst en dos vaccin före den 15 augusti i år och trots att en förlängning av pandemilagen och de restriktionerna är inte längre nödvändiga om vi inte fortsatt kämpar mot coronaviruset. Däremot behöver andra partier sätta stopp för Socialdemokraternas klåfingriga inställning till svenskarnas frihet.
Sällan har det väl varit lika relevant att citera Milton Friedman: ”Nothing is as permanent as a temporary government program”. Nu är det upp till bevis för de svenska riksdagspartierna att visa att regeringens restriktioner inte blir ett permanent maktmedel.
Vi måste kräva tillbaka våra fri- och rättigheter. Restriktionerna ska bort i samma takt som viruset motas tillbaka.
Precis som för ett år sedan kräver vi i dag att alla riksdagens partier, men framför allt våra egna moderpartier, kommer överens om att de extrema men nödvändiga krisåtgärder som nu finns på plats dras tillbaka så snart krisen blåst över – för snart är vi faktiskt där.
Matilda Ekeblad, förbundsordförande Muf
Ida Alterå, förbundsordförande Cuf
Romina Pourmokhtari, förbundsordförande Luf
Nike Örbrink, förbundsordförande KDU
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.