Ska vi övervakas bara för att vi bor i förorten?
Debattören: Nyttan av kameraövervakning måste bevisas innan fler kameror sätts upp
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2019-02-13 | Publicerad 2019-02-11
DEBATT. Vill du bli övervakad? I vissa områden i Sverige har du inget val.
Det kan nu bli ännu enklare för polisen att kamerabevaka allmänna platser och utsatta bostadsområden. Utredningen ”Kamerabevakning i brottsbekämpning” föreslår att tillståndskravet för brottsbekämpande myndigheter ska tas bort.
I praktiken får polisen utan att någon utomstående kontroll både bedöma brottsligheten på en viss plats, och bestämma vart och vem som ska filmas.
Varför infördes då det nuvarande kravet att polisen måste ansöka om tillstånd hos en utomstående myndighet? Jo, det motiverades med att övervakning gjort det möjligt att samla in en stor mängd information om människor och därmed medför en särskild risk ur integritetssynpunkt.
Enskilda behövde alltså skyddas från att åtgärden missbrukades. Ett argument som är mer aktuellt än någonsin, när teknikutvecklingen gör det enklare att kamerabevaka i stor skala och möjligheterna att sprida bildmaterialet är större.
I Kina filmar staten sina medborgare för att sedan ranka dem mot ett offentligt system där deras ”sociala status” betygsätts. Svenska medier har uppmärksammat denna utveckling för att den strider mot de mänskliga rättigheterna.
När det nu blir enklare för svenska myndigheter att kontrollera vad människor gör, likt ett övervakningssamhälle, är det däremot tystare.
Möjligtvis kan frågans mediala nedprioritering förklaras av att lagförslaget inte tar sikte på att sätta upp kameror i medelklassens bostadsområden. I stället är det grupper som lever i våra socioekonomiskt utsatta förorter som får integritetsskyddet inskränkt. Rinkeby och Husby är stadsdelar som i dag vaktas av kameror och som av polisen listas som särskilt utsatta.
Enligt utredningen kan kameramaterialet användas vid brottsbekämpning i områden som är svårutredda på grund av tystnadskultur.
Förutom att utredningen inte presenterar stöd för påståendet, visar dessa problem snarare på behovet av att se över lagstiftningen för vittnesskydd och att polisen utvecklar sina utredningsinsatser och relationer till de boende.
Den forskning som finns gällande nyttan med kamerorna är begränsad. Brottsförebyggande rådets studier från 2007 visar att en minskning av brott skett vid bevakning av parkeringshus, men däremot ingen minskning i bostadsområden med låg socioekonomisk status.
Kamerorna stör kriminella på platser där brott och droghandel förekommer, enligt utredningen. Det måste ifrågasättas om det haft den effekten.
För det första har den kriminalitet som polisen hänvisar till inte försvunnit från området. Den har snarare förflyttats in i entréer till bostadshus, butiker och till skolgårdar. Platser där övervakning inte sker, men där otryggheten ökat för många.
Att polisen hävdar att brott minskat, när brottsligheten bara flyttat runt hörnet, är inte skäl för fler ineffektiva insatser.
Det är inte endast kriminella som rör sig på platser där kameror används i dag. Barnfamiljer och pensionärer rör sig dagligen där och vittnar om att kamerabevakningen är kränkande.
Föreningar på Järva har även kritiserat bristen på information och möjligheten att påverka besluten att bli bevakade. Detta tillvägagångssätt ökar känslan av stigmatisering och riskerar att förstärka upplevelserna av etnisk profilering.
I brist på strukturella åtgärder för att lösa de sociala problemen på Järva, har allt fler populistiska krav på hårdare tag och mer övervakning ökat.
Polisen måste visa underlag och statistik på vilken nytta som kamerorna haft när det gäller lagföring, brottsbekämpning och förebyggande arbete. En sådan uppföljning krävs innan vi okritiskt normaliserar ett övervakningssamhälle, där människor ständigt bevakas.
Om utredningens förslag genomförs sker det på bekostnad av resurssvaga gruppers integritet, något som kommer att öka oron för framtiden. För vad väntar härnäst, kameror på lekplatser och i våra lägenheter?
Rami Al-khamisi, boende i Husby och jurist
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.