Krävs mer för att bryta mäns våld mot kvinnor

Slutreplik från socialarbetare om att stärka kvinnors och barns rättigheter

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-05-19

Vi som dagligen sliter med dessa frågor väntar oss samma politiska lösningsfokuserade enhetlighet mot mäns våld mot kvinnor, som det finns runt strängare straff. Vi måste agera kraftfullt och vi måste agera nu. Slutreplik från tre socialarbetare.

SLUTREPLIK. Den 11 maj skrev Johan Löfstrand och Fredrik Lundh Sammeli ett svar på vår debattartikel och presenterade en rad åtgärder för att stärka kvinnors och barns rättigheter.

Vi som svarar på deras replik är 3 av 34 socialarbetare som skrev den första artikeln. 

Vi välkomnar de åtgärder Löfstrand och Lundh Sammeli presenterar. De har potential att skydda barn som växer upp med våld och stärka deras röster i vårdnadsprocessen.

Men vi är rädda att de inte räcker långt om inte de professionella som möter barnen har kunskap om våld i nära relationer och hur barn drabbas av det samt om samhället inte tar ett samlat grepp om frågan om mäns våld mot kvinnor. 

Vi måste förstå att politiska frågor hänger samman. Bostadspolitik och välfärdspolitik korrelerar med frågan om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Det går inte att införa marknadshyror, försämra pensionssystemet och utarma välfärden och förvänta sig resultat när strängare straff för våldsverkare införs.

För de som har möjlighet att lämna sin förövare och få skydd på ett skyddat boende väntar i dag en osäker framtid, i många fall bostadslöshet och inte sällan fattigdom. För att säkra kvinnors och barns liv och hälsa behövs både förebyggande insatser och ett fullgott skyddsnät. Vi måste göra det möjligt att lämna våldet.

Frågor om finansiering får inte gå före att skydda liv. Som vi lyfte i vår första artikel pressas vi och våra kollegor hårt av att hålla budgetar för skyddsplaceringar.

Det statliga stöd som ges till ideella verksamheter för våldsutsatta får i dag inte nyttjas för att finansiera skyddat boende i samma verksamheter, eftersom detta är ett kommunalt ansvar. Kommunerna i sin tur anser att de inte blivit fullt ut finansierade av staten för sitt arbete med våldsutsatta kvinnor och barn.

Denna konflikt kostar liv då konsekvensen blir att nålsögat för att beviljas skyddat boende blir allt mindre och stödet uteblir. Vi föreslår därför att arbetet mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer undantas från kommunala budgetramar. I våra nordiska grannländer ges statlig finansiering för skyddade boenden. 

Låt inte kommunala upphandlingar slå omkull ideella verksamheters långsiktiga stöd.

I dag riskerar många ideella verksamheters livsviktiga arbete för våldsutsatta kvinnor och barn gå förlorat, då verksamheterna konkurrensutsätts jämte vinstdrivande privata aktörer. I synnerhet det långsiktiga stödet, som bland annat kvinnojourer står för, tenderar att bli nedprioriterat och stå utan finansiering.

Vi behöver i stället ett ökat fokus på stödets betydelse efter våldet och en förståelse för att det praktiska och känslomässiga stödet är lika viktigt som det fysiska skalskyddet. 

Vi som dagligen sliter med dessa frågor väntar oss samma politiska lösningsfokuserade enhetlighet i ovanstående frågor, som det finns runt strängare straff. Vi måste agera kraftfullt och vi måste agera nu.


Narges Ravanbakhsh, socialarbetare
Malin Tilling, socialarbetare
Mahi Akter, socialarbetare


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.