Betygskraven i skolan knäcker våra elever
Lärare: Kriterierna går inte att förstå – och kraven är ouppnåeliga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-03-09
DEBATT. Kraven vi ställer på dagens elever är omöjliga att uppnå. Det skapar stress för såväl elever, föräldrar som för oss lärare.
Du som läser den här artikeln har troligen en gedigen skolutbildning. Är du runt fyrtio år har du möjligtvis genomgått vad som då var ett av världens främsta skolsystem – den svenska grundskolan. Sannolikt har du därefter genomgått en gymnasieutbildning. Möjligtvis har du även samlat ihop en del högskolepoäng.
Men oavsett din bakgrund så vågar jag påstå att du inte hade klarat av de krav som ställs på eleverna i dagens skola.
Låt oss ta ett fiktivt exempel. Kajsa går i årskurs nio. Gymnasievalet börjar närma sig och hon har fått reda på att det krävs höga betyg för att komma in på den gymnasieskola hon så gärna vill till.
Problemet är dock att hon har svårt för skolämnet samhällskunskap, och behöver sitt betyg. Kajsa är klok och inser att det kommer att krävas såväl tid, engagemang och hårda studier för att höja betyget. Hon väljer att sikta på betyget C. Det är ett väl godkänt betyg.
Så vad krävs för att få det betyget enligt kunskapskraven i den svenska skolan?
Låt oss granska kunskapskraven. Först ska hon ha ”goda kunskaper om olika samhällsstrukturer”. Exakt vilka och vad hon behöver kunna beskrivs dessvärre inte där. Däremot så krävs det att hon kan visa att hon har dessa kunskaper ”genom att undersöka hur sociala, mediala, rättsliga, ekonomiska och politiska strukturer i samhället är uppbyggda och fungerar”.
Låter det som en lagom nivå för ett barn? Knappast. Men vänta bara, det kommer mer.
Kajsa ska därtill kunna beskriva ”förhållandevis komplexa samband inom och mellan olika samhällsstrukturer”. Det ska hon dessutom klara av genom att ”använda begrepp och modeller på ett relativt väl fungerande sätt”. Ja, så ska hon så klart även kunna ”föra relativt väl utvecklade resonemang om hur individer och samhällen påverkas av och påverkar varandra”.
Som att det andra inte vore tillräckligt absurt.
Det jag har citerat ovan är endast ett urval av de krav som ställs för att uppnå ett betyget C i ett skolämne. Den som letar kommer finna värre exempel, tro mig.
Det som man hade kunnat tro var en beskrivning av ett större forskningsprojekt för flera framstående universitet och professorer är faktiskt krav som är utformade för att bedöma barn i högstadiet. Det säger sig självt att det är fullständigt ouppnåeliga krav. Kejsaren är naken.
Avsaknaden av konkretion av vilken ämneskunskap som krävs för specifika betyg innebär dessvärre ofta att elever kan snacka sig till höga betyg. Förmågor som att kunna resonera och analysera värderas ju högre än faktakunskaper.
Vi har helt enkelt skapat en babbelskola. Så länge man har ett fint språk och verbalt kan resonera kommer man att klara sig alldeles fint. Det gynnas medelklassens flickor från hem med välfyllda bokhyllor. Förlorarna är som vanligt arbetarklassens pojkar och invandrareleverna, som sällan får med sig det akademiska språket hemifrån. Allt prat om ”den kompensatoriska svenska skolan” är i praktiken tomma floskler.
Det finns flera problem med betygssystemet. Dels drabbar det föräldrar, som ofta upplever en enorm frustration när de försöker hjälpa sina barn att förbättra betygen.
Eleverna själva riskerar att utveckla såväl stress som psykisk ohälsa, då de verkar inom ett system som saknar tydlighet gällande vad som förväntas av dem akademiskt.
Därtill så hamnar vi i lärarkåren i kläm – hur ska vi egentligen klara av att göra rättvisa och likvärdiga bedömningar av elevernas kunskaper när kraven mest består av flummiga och abstrakta värdeord?
Vi måste nu gemensamt arbeta för att göra frågan om en ny och ämnesfokuserad läroplan med konkretiserade och mätbara kunskapskrav till en viktig valfråga. Att den svenska babbelskolan måste förändras är uppenbart om man läser läroplanen. Det vanligaste verbet är ”resonera”.
Men den som resonerar utan att kunna något svamlar bara.
Isak Skogstad, högstadielärare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.