Till dig som inte orkar posta under #metoo
Debattören: Många upplever det för smärtsamt att dela med sig av sina erfarenheter online
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-11-22 | Publicerad 2017-10-18
DEBATT. Jag vill skriva till dig som inte orkar posta något under hashtagen #metoo. Hashtagen har fyllt mitt flöde konstant i ungefär två dagar. Klasskompisar från gymnasiet, vänner, arbetskollegor och familjemedlemmar skriver om sina hjärtskärande erfarenheter kring sexuella kränkningar.
Orden kramar om hjärtat och det hugger till i det innersta. Samtidigt som det finns en oerhörd kraft i att så många kastar ljus på den här frågan. Skammen växer sig starkare i mörkret och att bryta tystnaden är ett viktigt steg i rätt riktning.
Vi är skrämmande många som blivit utsatta och hashtagen sveper över alla länder. Men jag vill skriva några rader till dig som väljer att inte posta #metoo på sociala medier.
Vi ska ha i minnet att bara för att en person inte skriver #metoo betyder inte det att hen inte blivit sexuellt utnyttjad eller utsatt för sexuellt våld, trakasserier och kränkningar.
Mörkertalet är stort och det är många som upplever det för smärtsamt för att dela med sig av sina erfarenheter online.
Till dig vill jag säga, du behöver inte skriver något som du inte känner dig bekväm med. Du ska inte känna skuld för att du avstår.
Vi äger våra egna berättelser och är inte skyldiga att dela med oss online på grund av en hashtag som cirkulerar.
Om plågsamma minnen börjar bubbla och bränna inuti när ditt flöde fylls av historier kring sexuellt våld, är det faktiskt okej att helt enkelt ta en paus från sociala medier. Stänga av skärmen och ta hand om dig. Det finns inga 'måsten' när det handlar om känsliga ämnen som det här.
Till dig som väljer att inte posta #metoo för att det just nu gör för ont att dela med dig offentligt, vill jag säga ännu en gång, du behöver inte.
Det kanske i stället finns någon i din närhet som du vill berätta för. En kompis, förälder, partner eller kollega. Ett rum, en telefonjour, en grupp eller förening där du känner dig trygg och kan dela med dig av dina tankar. För jag vill verkligen att du ska veta, att tröstande famnar och lyssnande öron finns där ut.
Du är inte ensam. Det finns många människor som är beredda och som vill ta emot just din berättelse. Människor som vill stötta, hjälpa och omfamna dina ord.
Så till dig som väljer att inte posta under hashtagen metoo online vill jag säga, din berättelse räknas ändå. Gör det som känns rätt för dig, ta hand om dig och kom ihåg att tröstande famnar finns och dessa står beredda för att lyssna på dig.
Catharina Gallon, konstnärlig ledare för Scenkonst Quinna samt skådespelare och dramatiker för pjäsen ”Bakom stängda dörrar”
Texten är tidigare publicerad på debattörens blogg.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.