Lena gjorde en ”mommy makeover” i Turkiet – varnar andra

”Kändes som att jag låg och väntade på döden”

Av: 

Malin Wigen

Hälsa | Family

Företaget, som har marknadsförts av svenska influencers, lovar att de är med en hela vägen under operationen i Turkiet.

För Lena, 53, blev det inte så. I stället kände hon sig lämnad åt sitt eget öde. Dessutom drabbades hon av en infektion och är missnöjd med resultatet.

– Med facit i hand skulle jag nog ha sparat mina pengar längre och gjort operationen i Sverige.

När Aftonbladet träffar Lena, 53, i hennes hem i Solna har det gått cirka sex veckor sedan hon gjorde en så kallad ”mommy makeover” i Turkiet – en plastikoperation som ofta görs efter en graviditet där man ”återställer” mage och bröst.

Lena är iklädd ett par rosa cargobyxor.

– De här byxorna har jag inte haft sedan jag var 35 år, det har varit mina målbyxor, säger hon.

Även om hon är nöjd med att ha återfått sin tidigare form har veckan i Turkiet satt sina spår.

– Minnena kommer tillbaka emellanåt. Jag kan fortfarande inte sova om nätterna. Det här är det värsta trauma jag någonsin varit med om. Det var en mardröm.

Efter att ha fött tre barn kände Lena att hon ville förminska och lyfta sina bröst, som hon opererat en gång tidigare. Hon ville också få en slätare mage. Den 13 mars lyfte planet till Turkiet.

Hon hade bokat via ett plastikkirurgföretag som skräddarsyr resor dit för personer som vill göra skönhetsingrepp. Lena kände sig trygg med att boka via företaget som har en svensk ägare och svensktalande personal. På Instagram har en realityprofil talat väl om dem och Lena tyckte de lät förtroendeingivande under kontakten – som pågick i flera månader.

– För varje svar jag fick kände jag att det kändes tryggt och bra. Jag skrev flera gånger ”Är ni säkra på att ni kommer att ta hand om mig hela vägen och att jag inte blir lämnad?” Hon blev bekräftad: Hon skulle inte tvingas vara ensam.

Priset för allt, exklusive flyg, var 7 150 euro vilket motsvarar cirka 75 500 kronor.

Enligt Lena är det här det värsta trauma hon varit med om.

”Ingen frågade hur jag ville se ut”

Efter att Lena checkat in på hotellet mötte hon upp företagets ägare som skulle ta henne till kliniken och agera tolk. Lena fick en hög med papper som hon skrev under med sitt namn, signatur och orden: ”I read, I accept, I understand, I agree”.

Där och då kändes det skönt att hon fick hjälp av ägaren, så att hon kunde få förklarat för sig vad hon skrev under.

Dagen efter var Lena tillbaka på kliniken för att genomgå operationen. Ännu en gång fick hon fylla i en bunt papper. Det var bråttom då hon var första patienten för dagen.

Det började med en konsultation med kirurg och läkare där det beslutades att hon bland annat skulle genomgå en 360 graders fettsugning. Lena berättade att hon ville minska sina byst lite, och lyfta dem. Som svar fick hon ”I fix”.

– Det var egentligen ingen som frågade mig hur jag ville se ut. I och med att det blev så forcerat hann jag inte tänka på det själv. De försvann från rummet efter tio minuter. Det var skillnad på när jag gjorde operationen i Sverige, där vi gick igenom ordentligt om vad jag ville ha.

Lena fick betala i kontanter. Därefter fördes hon till operationssalen. I hissen gav de henne lugnande, utan att förvarna. Sedan minns hon inget mer.

Lena fick betala allt i kontanter, vilket hon tyckte var obehagligt. Hon har ännu inte fått något kvitto på varken den betalningen eller andra utgifter under veckan i Turkiet.

”Kändes som jag skulle dö”

När hon vaknade upp kom det flera personer in i rummet. De ville att hon skulle ställa sig upp och gå. Men Lena hade väldigt ont och skrek att det inte gick.

– De slet upp mig från sängen så att jag blev sittande på kanten. Jag brast inombords, för att det gjorde så ont. Där och då visste jag inte att de hade sytt ihop mina bukmuskler, vilket kändes som träningsvärk gånger tusen.

De fick upp henne ur sängen. Lena kunde inte räta på sig. De tryckte upp hennes huvud, hon kunde inte själv. Blodet forsade, de vita strumporna upp till låren färgades röda.

– Jag sa att jag måste lägga mig, att jag kommer att svimma och dö annars. Till slut fick jag det men jag hade så svårt att lägga mig.

Lena upplever att personalen var nonchalanta. De lämnade lamporna på varje gång de klev in i rummet och flyttade på larmknappen så att hon emellanåt var tvungen att skrika, och bordet med hennes förnödenheter på.

Hon klarade inte av att äta maten som serverades, i stället åt hon av en påse gifflar och godis som hon köpt med sig. Hon fick inte heller någon smärtlindring som gav effekt.

– Det var en äldre farbror som var den enda som tog hand om mig. Han bytte mina strumpor och tvättade benen. Annars låg jag där i samma korsett i tre dagar, i det intorkade blodet och vätskan som kom ut ur mig.

En gång under vistelsen kom företagsägaren förbi med en yngre tjej som skulle genomgå samma operation. Lena varnade henne: ”Du kommer att känna dig som en överkörd råtta”.

Utöver det lyste företaget med sin frånvaro, de levde inte upp till löftet om trygghet, hävdar Lena. Hon kände sig rädd och övergiven, hon hade förlorat mycket blod och fått extra blod och blodplasma.

– Jag började känna mig orolig, jag förstod inte vad de hade gjort med mig, ingen kunde förklara varför jag hade så ont. Jag ringde till min man och sa att han måste komma, för de skulle ta livet av mig annars.

Lena förlorade mycket blod och kände oro: Jag förstod inte vad de hade gjort med mig.

”Förstod inte vad de hade gjort”

Ingen av medicinerna Lena fick hjälpte mot smärtan.

När Lena skulle återvända till hotellet hade företagsägaren åkt tillbaka till Sverige. I stället kom en annan, engelsktalande, anställd som packade ihop Lenas saker och beställde transfer – i bilen på vägen hem blodade hon ner sätet.

Lena blev lämnad själv på hotellrummet där hon väntade på sin man.

– Jag låg en hel dag rätt upp och ner, utan mat och dryck, jag kunde inte gå på toa eller något. Det kändes som att jag låg och väntade på döden.

– När min man till sist dök upp sa han att han aldrig någonsin sett mig i det här skicket. Han har varit en klippa, utan honom hade jag legat där nere och dött.

På fredagen var de tillbaka på kliniken för återbesök. Lena grät när de försökte få av henne kläderna, innan hennes man tog över. Lena försökte förklara hur ont hon hade, hon fick som svar att det var normalt och att allt såg bra ut. Hon lämnade kliniken med en rulle tejp för 240 kronor och recept på sömnmedel, som visade sig vara allergitabletter mot hösnuva.

– Jag fick även med mig ett visitkort där det står vad jag har för nummer på mina bröst och papper på att jag var berättigad för rullstol. Det var allt.

De åkte tillbaka till hotellet. Lena kände fortfarande oro. Ingen av medicinerna hon hade fått hjälpte mot smärtan.

– Jag försökte få ro i kroppen, men jag bara grät. Jag visste att det skulle göra ont men inte att det skulle vara så här. Smärtan gjorde att jag blev rädd. Jag är utbildad undersköterska, jag vet att smärta inte är bra för kroppen. Du kan hamna i koma och i chock, kroppen kan stänga av. Jag visste att jag hade förlorat blod och hade lågt blodtryck så jag var orolig att något skulle hända.

På söndagen gick flyget hem, Lena minns lättnaden när hon kom innanför sin dörr.

– Allt släppte, min första tanke var att jag lever i alla fall.

Lena behövde recept på sömnmedel, men fick allergitabletter mot hösnuva. Överlag känner hon att ingen av medicinerna hjälpte mot smärta.

”Krupit trådar ur mig”

Veckorna efter har kantats av flera vårdbesök och samtal med Akademikliniken. Bland annat hittades en tuss i Lenas navel – den satt så hårt att en läkare på vårdcentralen till en början inte vågade dra ut den. I stället skickades Lena till akuten. På läkarnas inrådan har hon fått besöka vårdcentralen för att ta hand om sina sår. Under ett av besöken upptäckte man att hon drabbats av en infektion och bakterier.

– Jag fick äta antibiotika. Men då det inte släppte fick jag åka in till närakuten igen. Dessutom har det krupit ut trådar ur min kropp.

Nio veckor senare har Lena kvar ett litet sår där det kommer vätska ur men hon kan byta plåster själv. Hur slutresultatet kommer att bli vet hon inte än, det enda hon vet är att brösten inte blev som hon tänkt sig.

– De sitter inte där jag tycker de borde ha gjort, och de sitter inte centrerade. Om man ändå betala så mycket pengar så kanske jag borde fått de brösten jag ville ha från början.

Veckorna efter har kantats av flera vårdbesök och samtal med Akademikliniken. Under ett av besöken upptäckte man att hon drabbats av infektion och bakterier.
Lena.

Lena ångrar att hon bokade operationen via företaget och varnar andra från att göra samma misstag. På hemsidan utlovar de att de vägleder sina kunder före, under och efter operationen. Enligt Lena blev hon lämnad ensam så fort hon hade betalat och operationen var gjord. Hon fick inte heller något info om eftervård, journaler från kliniken eller kvitton – trots att hon bett om det flera gånger. När hon varit i kontakt med företaget har de bemött henne otrevligt, och skyllt ifrån sig, enligt Lena.

– För min del har de inte levererat över huvud taget. Jag känner mig extremt grundlurad, det är inte alls vad jag hade räknat med. Med facit i hand hade jag inte valt dem och jag vetat om att jag skulle bli lämnad ensam. Någonstans så känner man att influencers som åker iväg får specialbehandling, jag låg där nere som en grå mus. Jag har trauma efter det här fortfarande. Och det skiter ägaren i.

Företaget: Fått allt stöd hon behöver

Företagsägaren svarar på kritiken.

– Hon har fått allt stöd hon behövde av oss, vi var med hela vägen. Vi tog väl hand om henne och kommunikationen med kirurgen, precis som vi gör med alla patienter. Vad mer hon hade förväntat sig kan jag inte svara på.

Konsultationen gick snabbt och hon menar att ingen frågade hur hon ville ha det. Hon är inte nöjd med hur brösten blev. Vad säger ni om det?

– Under konsultationen frågade vi henne flera gånger om hon hade några fler frågor, men hon sa att hon inte hade något att tillägga – så varför säger hon så nu? Hon fick svar på frågorna hon ställde. Hon fick möjlighet att ställa frågor efter att vi kom hem också.

Enligt ägaren fick även Lena all information om eftervård, som de ska ha gått igenom med henne. Att Lena har drabbats av infektion och bakterier är inget företaget fått uppgifter om. Aftonbladet har dock tagit del av Lenas journaler som visar att hon fått vård i Sverige.

– Man kan drabbas av infektion men det läker med tiden. Det finns ingen mirakellösning som gör att man slipper det helt.

Ägaren förnekar att de inte gett Lena kvitton.

– Hon har fått den service hon behöver och har fått ett jättebra resultat, utan komplikationer, avslutar ägaren.

ANNONS

Hjälp barnen på plats! Genom UNICEF kommer din hjälp fram.

Extern länk från UNICEF

Läs mer

Publisert:

LÄS VIDARE

Tecknen på att ditt barn har endometrios

Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Krönikor, läsarhistorier och experternas tips relaterade till föräldraskap och barn.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Hälsa | Family

Plastikoperationer

Turkiet

MER OM FAMILY

Plastikkirurgen om skönhetsoperationer utomlands: Tänk igenom två gånger

Annie drabbades av bröstcancer 34 år gammal – nu har hon uppfyllt sin stora dröm

Claudia berättade att hon var gravid – fick inte jobba kvar

Rewan skickades hem från sjukhuset – födde hemma en timme senare

Barnläkaren: Tecken på att ditt barn har pollenallergi

Okänd hepatit upptäckt hos barn – FHM varnar vården

Vide, 6, har autism och sällsynt sjukdom: ”Alla hade mått bra av att ha en Vide i sitt liv”

Tecknen på att ditt barn har endometrios

Therése fick sitt tredje barn – när hon var 52

Nya trenden: Få orgasm när du föder