Lotta fick diagnosen autism 50 år gammal
Publicerad 2022-12-31
”Jag vill inte att hon ska ha det som jag haft det”
Lottas fyraåriga dotter började uppvisa tecken på autism.
Samtidigt började Lotta känna igen sig i dottern och frågade sig ”har jag också en diagnos?”.
50 år gammal fick hon svaret på varför hon är den hon är.
– Det var som en sten som släppte från mina axlar.
Lotta Lundhs elvaåriga dotter Siri fick diagnosen autism och add när hon var sju år. Men Lotta och hennes man märkte redan tecken när Siri var fyra.
– Hon fick problem med det sociala direkt när hon började på förskolan.
Lotta, som då var i 45-årsåldern, kände igen sig i dotterns problematik och började fundera om hon själv hade en diagnos.
– Jag kände igen mig i hennes sätt att vara, hur jobbigt hon tyckte det var att vara bland folk och med kompisrelationer, vilket varit svårt för mig med. Jag har alltid fått höra att jag är alldeles för blyg, för tyst och att jag sett sur ut trots att jag aldrig känt mig så. När andra såg henne som blyg och tyst så insåg jag att hon är väldigt lik mig.
I samma veva träffade Lotta sin läkare.
– Jag har varit sjukskriven i flera perioder för utmattning och depression i 20 års tid. Han sa att han trodde att jag hade en underliggande skörhet, att det kunde vara en diagnos som gör att jag inte klarar av det andra kan. Det är ingen som har sagt det till mig förut.
”Förstod att det är så här jag är född”
Läkarens ord, och dotterns problematik, blev startskottet för Lotta att gå till botten med varför hon var som hon var.
– Först fanns ett motstånd, jag kände ”Nej. så kan det inte vara”. Men sedan när tankarna började snurra i huvudet så gick jag från att känna ett motstånd till att kämpa för att få utredningen gjord.
Efter en cirka fem års lång kamp satt Lotta hos sin psykolog i höstas och fick beskedet – hon har autism.
– Det var som en sten som släppte från mina axlar. Jag har tänkt ”Bara jag anstränger mig så blir det bra”, gått i terapi och ätit mediciner men det blev aldrig bättre. Nu förstod jag att det är så här jag är född, att det inte är något fel på mig.
Brustna kärleksrelationer
Diagnosen gav Lotta flera förklaringar på varför hennes liv sett ut som det gjort.
– Så länge jag gick i skolan och på universitet så följde jag alla regler, jag gjorde det man sa till mig. Men när jag gick ut i arbetslivet blev det kaos direkt, jag kunde inte gå för egen maskin, jag kunde inte ta egna initiativ. Jag har försökt att jobba på kontor i många år. Som längst har det gått ett halvår sedan har jag blivit sjukskriven. Jag förstår varför nu, att varje fikarast eller när någon kom in på mitt kontor och ville prata så tog det så fruktansvärt mycket kraft från mig.
Lotta har sett hur tidigare kurskamraters karriärer tagit fart medan hon inte kunnat ta sig vidare.
– Mina val har varit baserade på det andra har gjort. När jag valt skola eller vad för ämne jag ska läsa. Nu sitter jag med en magisterexamen i ekonomi som jag inte har intresse av att ha.
Vänskaps- och kärleksrelationer har tagit stryk.
– Jag har aldrig fått kärleksrelationer att fungera tills jag träffade min man, för med honom får jag vara mig själv. I tidigare relationer har min partner velat gå på middagar och ha över folk på fest. Det behovet har aldrig funnits hos mig, och relationerna blev ohållbara.
”Det värsta jag vet”
Varför upptäcktes diagnosen först när hon var 50 år? Lotta tror att det handlar om att kvinnor lär sig att maskera sina svårigheter väldigt tidigt, att man ska vara en ”duktig flicka”. Hon har presterat i skolan och föräldrarna har fått höra att hon är en helylletjej på kvartssamtalen och att allt har gått bra.
– Men jag har alltid känt att jag varit någon annan då jag har lagt på mig en mask. Det är ingen som har förstått att jag stått med hjärtklappning för att jag tyckt att den sociala interaktionen varit jobbig.
Att hon har haft svårt för kallprat har inte gjort den sociala biten lättare.
– Det som kom fram under utredningen är att jag har en oerhörd hög begåvning vilket nästan kan vara negativt för det sociala. Att kallprata är det värsta jag vet, är det inget djupare eller större man pratar om tappar jag intresset direkt.
Med vetskapen om sin diagnos kommer Lotta att vara mer snäll mot sig själv och acceptera den hon är.
– Man trycker ned en själv när man inte förstår sig själv på ett visst sätt, man tvingar sig att göra saker som man inte mår bra av, och tror att det ska bli bättre nästa gång. Men det går inte, för man är född så och kan inte påverka det.
”Ska föra hennes talan när hon inte kan”
Lotta har varit öppen med sin diagnos sedan dag ett och hon hoppas att hennes historia kan hjälpa någon annan. Speciellt andra kvinnor då Lotta själv tycker att kvinnor varit underrepresenterade när det kommer till skildringen av autism.
– Det är väldigt viktigt att man pratar om det. Det kan kännas lättare att veta att man inte är ensam om att kämpa.
Hon är glad över att Siri fick sin diagnos tidigare. Hon hoppas att Siri kommer att få bättre verktyg att leva det liv som passar henne, och inte behöver kämpa lika mycket.
– Jag vill inte att hon ska ha det som jag haft det. Hon ska få all hjälp hon behöver, jag ska stå bredvid henne och föra hennes talan när hon inte kan. Hon ska känna att hon är bra som hon är, i stället som för mig som la på en mask i flera år och som härmat alla för att till sist gå sönder.
Lottas tips till andra kvinnor som misstänker autism
- Läs böcker av kvinnor som skriver om autism, till exempel ”Autisterna” av Clara Törnvall och ”Konsten att fejka arabiska” av Lina Liman.
– Jag kände igen mig mycket i de böckerna.
- Var inte rädd för att göra en utredning. Även om du måste kämpa för att få det kan det vara värt det i slutändan.
- Var mer snäll mot sig själv.
