Gravid

presenteras av

Léonel dog när moderkakan lossnade

Michelle kritiserar vården efter sonens död

Uppdaterad 2021-07-24 | Publicerad 2021-07-23

Bara några dagar innan den beräknande förlossningen dog Michelles son i magen.

Något som hade kunnat förhindrats, menar hon.

– Det går inte ens en timme utan att vi tänker på honom och hur allt skulle vara.

Léonel var beräknad den 3 maj. I stället kom han till världen livlös den 29 april. På begravningen spelades ”Mio min Mio” och ”Vem kan segla för utan vind”.

– Dagen innan hade vi stor ångest, man visste inte hur det skulle känns att ta det sista farvälet, säger Michelle Rosén.

I början av graviditeten hade Michelle mycket blödningar. Det konstaterades att hennes moderkaka var lågt placerad och tryckte på livmodertappen, vilket orsakade blödningarna. Vissa dagar hade hon även ont. Men enligt barnmorskan såg allt bra ut. Michelle behövde inte vara orolig.

– Så jag tänkte inte mer på det utan jag förlitade mig på vården. Men ingen informerade mig om några risker, som att moderkakan kunde lossna, vilket skedde i mitt fall.

Michelle fick gå på ultraljud på specialistmödravården i Västerås så att de kunde följa upp moderkakans placering. Varje gång så visade det sig att den låg fortsatt lågt. Om den inte skulle flytta på sig skulle hon få ett planerat kejsarsnitt.

Efter fem månader slutade blödningarna och mot slutet av graviditeten hade moderkakan flyttat sig lite till vänster.

– Men där och då visste jag inte att det inte spelade någon roll att den flyttat på sig, då den fortfarande låg lågt.

Hon fick frågan om hur hon ville föda. Michelle som fött vaginalt tidigare ville göra det igen, om det inte fanns någon risk med det.

– Läkarna sa att det inte skulle vara några problem. Ingen sa att det var bättre att göra ett kejsarsnitt.

Michelles son Léonel var beräknad den 3 maj. Under graviditeten satt hennes moderkaka lågt och hon blödde.

”Rasade ut klumpar av blod”

Michelle fick oregelbundna värkar. Då hon hade så ont ringde hon till Förlossningen som ville kolla om hon var öppen. Enligt Michelle kändes undersökningen slarvig. Hon hade inte öppnat sig utan skickades hem med rådet om att ta Alvedon.

– De kollade inte min journal, de tog heller inget urinprov. Jag undrar varför de inte lät mig vara kvar, där och då kände jag att borde fått vara kvar för att bli igångsatt.

Den 15 april var Michelle hos barnmorskan. Léonel hade vänt sig med huvudet uppåt. Hon fick tid hos specialistmödravården för ultraljud dagen efter. Nu låg han snett nedåt. En läkare tog beslutet att det inte behövde följas upp. Förlossningen var nära och Michelle var orolig. Hon var rädd att det skulle sluta med akut kejsarsnitt och sa att hon hellre ville ha ett planerat snitt i så fall.

– Läkaren sa att det var en bit kvar och att barnmorskan kunde följa upp hur Léonel låg. I efterhand ångrar jag att jag inte stod på mig. Men jag litade på läkarens ord.

Den 28 april var hon hos barnmorskan. Léonel var fixerad och hjärtljuden lät bra. Michelle kände att hon kunde andas ut.

Den kvällen vaknade Michelle. Hon kände att det var blött i sängen och blev först glad – vattnet hade gått, trodde hon. I stället var det blod. Michelle väckte sin sambo och sprang mot badrummet medan blodet forsade mot golvet. Hon ringde förlossningen i panik.

– Jag sa att det var mens gånger tio och att det slutar inte rinna. Samtidigt som jag hade dem i telefonen rasade det ut decimeter långa klumpar av blod, jag sa det till dem. Trots det kunde de inte skicka ambulans utan sa att vi fick ta oss in själva.

Michelle kritiserar vården för bland annat bristfällig information: ”Det får inte gå till så här, man måste få ett val”.

”Han var redo för livet”

På förlossningen visade Michelle ett foto på klumparna och läkarna fick bråttom. I ett rum med tio personer letade de efter hjärtslag. För Michelle känns det som att världen stod still. Sen kom beskedet: Hjärtat slår inte.

–Det var då jag insåg att min son var död. Hela min värld rasade, jag har aldrig skrikit så högt i hela mitt liv.

Michelle blev rekommenderad att föda ut honom vaginalt.

– Det gjorde ont att föda ut honom när jag visste att han inte levde. Flera gånger under förlossningsarbetet ville jag själv dö för att jag inte orkade. Jag kunde inte sluta gråta.

När Léonel kom ut fick Michelle honom på sitt bröst. Hans varma kropp gjorde att han kändes levande.

– Han var så vacker. Vi låg där och kramade honom och försökte ta in att han inte skulle få leva med oss.

En läkare berättade orsaken till Léonels död – moderkakan hade lossnat, vilket gjorde att han inte kunnat få någon syre. I efterhand har Michelle läst att en lågt sittande moderkaka och blödningar tidigt i graviditeten kan leda till att det händer. En risk hon aldrig blev informerad om. Läkaren menar dock att det är ovanligt att det händer.

– Det spelar ingen roll att det är ovanligt att det händer, man måste ändå informera om att risken finns. Hade jag vetat om detta hade jag självklart valt att få göra ett planerat snitt. Och hade jag fått ett planerat snitt innan hade det här inte hänt. Han var fullt frisk och redo för livet, det var inget fel på honom.

Michelle Rosén och hennes sambo Gaizag Babikian.

Har anmält till IVO

Michelle har anmält händelsen till Patientnämnden, LÖF (Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag) och IVO. I sin anmälan kritiserar hon vården för bristande information och för få undersökningar: ”I mitt fall har det slarvats. Här har man inte informerat mig om vad som kan hända. Här har man inte minimerat risken för vad som kan hända. Här har man inte läst mina journaler. Här har man inte skickat en ambulans när mitt och mitt barns liv var livshotande”, skriver hon i en skrivelse som Aftonbladet tagit del av.

– Jag har anklagat mig själv mycket. Samtidigt så känner jag att det inte är mitt ansvar att kolla upp eventuella risker, det är vården som ska informera mig om det. De måste ändra sina rutiner. Det får inte gå till så här, man måste få ett val.

I dag skulle Léonel vara över två månader gammal. Det är svårt att se andra gå med barnvagnar. Michelle säger att de tappat förtroendet för vården.

– Tänk om det händer något liknande igen om vi skulle få barn? Vi kommer inte köpa något till barnet innan för det finns ingen garanti.

”Det går inte ens en timme utan att man tänker på honom och hur allt skulle vara”.

Sjukhuset: Informerar om risker

Joakim Samuelsson är verksamhetschef för Kvinnokliniken i Västmanland. I ett mejl skriver han att han inte kan kommentera det enskilda fallet men att de alltid utreder noga vad som hänt om någon anmäler till dem.

Hur ser hanteringen ut om en gravid har lågt sittande moderkaka och blöder?

– Det beror på när i graviditeten blödningen inträffar, men generellt kan man säga att patienten kontrolleras med bestämda intervall på kliniken. Gravida kvinnor med lågt sittande placenta uppmanas att skyndsamt kontakta förlossningen för akut undersökning om de skulle börja blöda. På förlossningsavdelningen undersöks barnets hjärtljud och man gör en ultraljudskontroll av foster och moderkaka. Fortsatt handläggning baseras på individuell bedömning och kan innefatta till exempel observation på sjukhus eller akut kejsarsnitt beroende på situationen. Individuell riskbedömning och planering görs för varje enskild kvinna.

Enligt Joakim Samuelsson så ska de alltid informera den gravida kvinnan om eventuella risker, även om ovanliga, och ge annan nödvändig information.

Är inte en höggravid kvinna som blöder stora klumpar och är rädd för sitt barns liv berättigad ambulans?

– Det är rimligt.


  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!