Efter missfallen – nu hjälper de andra på vägen mot barn
”Sorgen efter barnen jag aldrig fick lära känna finns ju alltid kvar”
Uppdaterad 2021-12-06 | Publicerad 2021-12-04
Anna och Jenny Ann fick båda kämpa i flera år för att få barn. Deras liv kantades länge av missfall, oro och sorg.
Nu vill de hjälpa andra att göra resan mot barn lite lättare.
– Vår drivkraft är att skapa det vi själva har saknat.
För några år sedan kände inte Anna Sane, 36, och Jenny Ann Axson Johnson, 39, varandra. Men de skulle senare förstå att de delade samma erfarenhet: en lång och tuff väg till att få barn.
– Det är verkligen en kamp som man inte förstår förrän man är en del av den. Vilket gör att det kan bli ensamt om man inte hittar andra med samma upplevelse, säger båda två.
Deras väg mot barn ser dock olika ut.
2012, när Jenny Ann och hennes man började försöka, drabbades hon av missfall efter missfall. Hon var då 32 år.
– Vi fick totalt fem missfall. Det var en stor stress. Det finns inga garantier, när kan man få barn och när kommer vi komma i mål? Det blev en sorg förknippad med barnen som inte blev.
De upplevde att vården, när det kommer till missfall, är standardiserad. I stället lade Jenny Ann timmar på att googla efter råd: Vad mer kunde hon göra? Vad fanns det för test?
– Jag har fått rådet att äta skogsduva, vilket jag gjorde. Men det funkade såklart inte, men man griper verkligen efter halmstrån då man blir så desperat.
– Det är inte brist på information, snarare finns det för mycket och för dålig information. Det som behövs är verktyg att kunna förstå vad som faktiskt är relevant för en själv.
Till sist sökte sig paret till en missfallsspecialist i London. Där gjordes tester man inte gör i Sverige, ett av dem visade att Jenny Ann hade ett överaktivt immunförsvar. Efter en tid med immundämpande medicin blev hon gravid – och i dag har hon tre barn.
– Innan vi kom in i svängen hade jag föreställningen om att det som anses vara beprövad vård är likadan i hela världen, men så var det inte. I Sverige anses det att man inte forskat tillräckligt mycket för att få den här typen av medicin. Jag kan känna frustation över att det krävdes så mycket för att hitta rätt i vårt fall. Samtidigt är jag lyckligt lottad över att ha fått den här möjligheten, som inte är alla förunnad.
Diagnosen var otur
Anna har inte heller haft problem med att bli gravid. Men hon har fått missfall och har förlorat två barn då hon tvingats avbryta graviditeterna halvägs då barnen inte varit friska.
– Min diagnos har varit ”otur, försök igen”. De kunde aldrig hitta något fel, vilket i sig är en stor frustration.
Hon provade att göra IVF i Finland med en teknik som skulle minska risken för missfall.
– När jag gjorde IVF blev jag inte gravid och i efterhand önskar jag att jag hade haft kunskapen att ifrågasatte min behandling mer. Att inte lyckas med IVF var en stor utmaning i sig – det är svårt att förstå hur mycket tid och energi man lägger ner – både fysiskt och psykiskt.
En teori varför Anna och hennes man aldrig lyckades bli gravida var att de delar samma genetiska fel och därför löper en viss risk att inte få friska barn. Men då man inte visste exakt vad det genetiska felet var fanns det inget att göra.
– Ett alternativ var att försöka igen, igen och igen, vilket inte kändes som ett alternativ då det var så otroligt mentalt påfrestande. Så vi fick till slut ta hjälp av äggdonation och fick en son i maj i år. Det är ungefär tre och ett halvt år efter vi började försöka. Det har varit många turer fram och tillbaka.
”Tänkt att barnet är dött”
Varken Anna eller Jenny Ann kunde njuta av de första graviditeterna som ledde till barn. Anna ville varken ha babyshower eller köpa vagn för tidigt.
– Jag hade svårt att sitta och tänka ”vad härligt allt är”, vilket är en sorg i sig. Det var nästan som att man kände att man inte var tillåten att vara glad då det skulle nedvärdera allt som hänt.
– Att få ett levande barn plåstrar om såret och jag känner en stor lycka, men sorgen efter barnen jag aldrig fick lära känna finns ju alltid kvar.
Jenny Ann blev stressad:
– Jag har fått hoppa av cykeln på vägen till ultraljudet för att kräkas då jag tänkt att barnet är dött. Även om man blir lugnare i slutet av graviditeten så finns det en oro fram till att man har barnet i sin famn.
I dag känner hon tacksamhet.
– Jag kan absolut bli galen på mina barn ibland. Men samtidigt, när det är kaos, tänker jag ”Vad underbart, det är tre barn här som springer runt och lever rövare”. Man tar det inte för givet.
Lär ut om fertilitet
Anna och Jenny Anns erfarenheter är anledningen till att de vill hjälpa andra att göra resan mot barn lite enklare. Det har resulterat i tjänsten Tilly, en app som de lanserade i somras.
– Den ska göra det enklare att förstå vilka frågor man bör ställa så man får rätt utredningar och behandlingar utifrån just sina förutsättningar och diagnoser. Det finns också meditationer särskilt anpassade för den här typen av utmaning, och snart även verktyg för att förbättra kommunikationen med eventuell partner och andra i ens omgivning, säger Anna.
– Vi vill skapa ett stöd vi själva saknade. Det kommer alltid vara utmanande med fertilitetsutmaningar, men vi hoppas kunna göra resan lite mindre jobbig och lite mindre ensam.
Andra appar som hjälper dig hålla koll på din menscykel och ägglossning
- Flo menskalender
- Womanlog kalender
- Menskoll
- Femometer
