Egentid måste inte innebära svindyr manikyr
Du som förälder får faktiskt gå in i ett annat rum och öppna en bok
Egentid måste inte vara avancerad.
Du får vara själv i ditt eget hem.
Du måste inte vara med i varenda lek.
Vi är så grundlurade. Av oss själva. Vi har fått för oss att egentid är allt vi behöver för att bli lyckliga. Vi har också fått för oss att egentid måste vara avancerad, när det i själva verket kan vara det enklaste som finns.
För så här. Vi lever just nu i individualismens högtid. Vi ska göra allt på egen hand, klara oss själva, inte behöva någon eller något. Därför värderas egentid så högt. Tid för sig själv, sitt egna inre, sina begär och behov. Sin, sitt, mitt – bara jag.
Men är det inte så att de flesta studier visar att relationer och närhet är det som gör oss lyckliga? Tänk att närhet i själva verket är det som frigör lyckohormoner i kroppen enligt vetenskapen. Se där.
Till på köpet har vi fått oss att tro att egentid är det mest ouppnåeliga som finns, speciellt för en förälder. Som en snordyr designerväska tronar den högst upp på berget helt utom vårt räckhåll. Ah, du ljuva egentid.
Och hey, jag säger inte att en stund i löpspåret, en vända i badkaret, en stund med en god bok, eller en heldag på spa inte är höjden av en dröm för en uttröttad småbarnsmorsa som jag. Åh nej, så klart det är magiskt att bara få stänga av en liten stund och få njuta.
Men så gör det då.
För här är nyckeln. Egentid måste inte innebära svindyr manikyr på heta stället, drinkar på stan uppklädd till tänderna med tjejerna eller weekendresan som ligger och suktar där borta om fem månader. Det kan vara så, men egentid är inte de facto tid långt bort ifrån sitt hem. Egentid kan vara här och nu där du står just nu.
För du kan hitta egentid trots att barn och familjeliv sker runt om dig. Du som förälder får faktiskt gå in i ett annat rum, sätta på musik och öppna en bok. Du som är förälder får tappa upp ett bad till dig själv utan att ditt älskade barn måste vara med och leka i samma bad. Du som förälder får gå ut och påta i trädgården utan att ha dåligt samvete för att du inte hela tiden tar med ditt barn och utbildar hen om vikten att hjälpa till.*
Du får vara själv i ditt eget hem.
Du måste inte vara med i varenda lek.
Låt egentid bli en del av din vardag. Jag tror att många med mig i dag får dåligt samvete så fort våra barn leker själva, så fort vi inte tar varje tillfälle i akt att vara där, så fort vi inte inför kunskap i våra små, så fort vi inte har koll på vad som sker. Så fort vi inte gör allt. Helst samtidigt som vi viker tvätt, lagar mat, tränar pilates och pratar med kompisar på whatsapp samtidigt.
Jag tror vi behöver vända på det. Ge plats för barnen att själva upptäcka. Ge plats för dem att skapa lekar utan att en vuxen styr och pekar. Låt barn få försöka själv och sen komma till dig och be om hjälp innan du hinner fram och stötta.
Jag tror vi behöver backa. Inte vara så på. Finnas där, såklart. Men inte alltid göra allt för barnen som snart inte tror att de klarar något alls själva.
Jag tror också vi behöver göra plats för tvätthögen att växa, lämna utrymme för rumpan att åka med gravitationen en bit och kanske också lägga in smörgåstorsdagar på schemat. Vem har sagt att mat måste vara varm varje kväll?
Och där, när du tar ett kliv bakåt, där kommer du hitta den. Egentiden. Den har funnits där hela tiden och bara väntat på att du ska hitta den.
*anpassas såklart efter ålder på barn
