Det är lätt att klaga på svensk förlossningsvård när man kan köpa sig fri
Rebecca Stella säger att hon läser med skräck hur det kan gå till när man föder i Sverige.
Vad inbillar hon sig? Att skräckförlossningar inte existerar i USA?
Jag har hört argumentet från ett par utlandssvenskar: De vill inte föda här för de har minsann hört hur illa det är.
En sa till och med: ”Vad är det som händer i Sverige egentligen?”
Vi som bor här får ställa frågan, men någon som valt att lämna våra öppna landskap och vemodiga barrskog, har de inte förbrukat rätten? Det är typ som om någon utomstående skulle snacka skit om mina barn.
Åter till saken, först beklagar sig de här människorna över förlossningsvården i ett land de ändå inte ska föda i och sedan tar de sin lilla BB-väska och betalar tiotusentals kronor för förstklassig vård i exempelvis USA, som Rebecca Stella.
Hon ska föda på Cedars senai, en hemvist för världsstjärnor, berättar hon i en intervju med Mama. Där behöver du garanterat inte äta Södersjukhusets chili con carne dagen efter du pressat ut bebisen. Chili con carne? Till någon som precis sytt ihop underlivet? Gör om menyn, snälla ansvarig, jag är fortfarande skakad.
Stella kan hur som helst inte tänka sig föda här för att hon ”läser med skräck hur det kan gå till i Sverige ibland”.
Vad inbillar hon sig? Att det inte dör mammor i USA? Att skräckförlossningar inte existerar i the land of dreams?
Under pandemin ökade mödradödligheten i nämnda land. Svarta kvinnor löper dessutom långt högre risk för att dö i barnsäng.
I samma land, 2021, var mödradödligheten 32,9 per 100 000 levande födda barn. Toppar till och med listan över alla rika länder
I Sverige, 2020, var mödradödligheten 7,1 per 100 000 levande födda barn.
Svensk vård är skarpt kritiserad. All journalistik, visselblåsande, som synliggör ojämlikhet, missförhållanden, och en arbetsplats som hotar vårdsäkerheten är viktig.
Ingen mamma ska någonsin behöva dö när hon föder. Det är väl givet att det måste finnas en nollvision.
Och alla bebisar ska levereras säkert och med varm hand till föräldrarna som väntar, längtar, undrar: Vem är du, lilla människa?
Mitt ena barn kom med akut kejsarsnitt. Det andra fick jag gott krysta ur. Vården var otrolig, båda gångerna. Barnmorskorna slet säkert livet ur sig, jag trodde dock jag var deras enda prioritet. Och jag fick gå hem med mina barn, och de med mig.
Egentligen är det ju helt ointressant, att jag kände mig trygg, när någon annan inte gör det. När någon annan är med om det värsta, det nattsvarta, det som inte får ske.
Men något jag är så innerligt trött på är folk som tycker att allt är toppen så länge det går att köpa sig fri.
Det enda rimliga är lika vård för alla.
Också de som inte kan betala för en töntig Kardashian-förlossning med fånig roomservice förtjänar att komma hem med sitt barn.
Som om en svit trollar bort det faktum att du tvingas lägga en kudde under rumpan varje gång du ska sitta på en stol? Trösterik tanke, på något sätt.
