Matilda drabbades av foglossning – kommer aldrig mer kunna springa
Bar på rester från moderkakan i flera månader: ”Vet inte om jag kan få barn igen”
Publicerad 2022-02-19
Första tiden med sitt barn blev inte som Matilda tänkt sig.
Hon kunde inte ens bära honom på grund av smärta.
Ingen tog hennes problem på allvar.
– Det enda jag vill är att få spela fotboll med barnen i vår trädgård, kunna åka och jobba, och gå på stan med kompisar, vilket jag inte gjort på tre år.
– Jag tränade fem dagar i veckan och jobbade mycket med mina egna företag. Jag var en jättesocial person. Jag levde livet till 150 procent. Nu är mitt liv hemskt, min sambo har inte sett mig röra på mig på flera år.
Matilda Björklunds liv förändrades när hon äntligen blev gravid 2018 efter flera missfall. I vecka 11 drabbades hon av foglossning som gav henne extrema besvär. Hon kunde inte gå.
– Jag gick på kryckor, satt i rullstol och var sängliggande. Min sambo fick bära mig i hemmet. Det var helt fruktansvärt, det kändes som att kroppen var sönder.
Matilda sökte vård men fick höra att det inte fanns någon hjälp att få, det kunde ju ”göra lite ont”. I stället fick hon rådet att ta smärtstillande. Hon hittade till sist en läkare i Ängelholm som är en av få läkare som är insatt i foglossning.
– Han dömde ut min kropp och sa att den var förstörd.
Hon hade fått höra att problemen skulle försvinna efter förlossningen. Men det gjorde inte det. Rösten brister när hon berättar om den första tiden med sonen Edvard, som föddes på sjukhuset i Örebro augusti 2019.
– Jag kunde inte bära mitt eget barn. Jag kunde inte ens gå ut och gå med vagn, eller sitta och amma honom. Det var hemskt.
Matilda blev skickad till reumatologen, då man trodde att det var reumatiskt. När det inte hjälpte sökte hon sig till läkaren i Ängelholm igen, som sa att den enda lösningen var steloperation av höfterna. Efter en tids kamp gick till slut Örebro landsting med på att bekosta operationen. I somras gjorde hon den första operationen.
– Då hade jag gått i över två och ett halvt år med smärta och bitit ihop.
I januari genomgick hon operationen av den andra sidan. Nu väntar ett halvår till av sjukskrivning.
– Jag har försäkringar som täcker upp till öronen, men det finns inget som täcker förlossningsskador. Det har varit en ekonomisk smäll. Jag har dock tur som har företag som gått bra, hur skulle jag klarat mig annars?
Även om hon känner att den första operationen gjort skillnad kommer livet inte bli som förr.
– Jag kommer aldrig mer kunna springa, hoppa, åka skidor, eller ramla på min höft. Hur gör jag då med två barn?
Att inte kunna vara med sin son och bonusbarn i den utsträckning hon hade velat har varit psykiskt påfrestande.
– Det enda jag vill är att få spela fotboll med dem i vår trädgård, kunna åka och jobba, och gå på stan med kompisar, vilket jag inte gjort på tre år.
Skickades hem med blodförgiftning
Problemen Matilda upplevt stannar inte där. Efter förlossningen konstaterades att hennes moderkaka var rispad, men att det inte var någon fara. Strax efter började Matilda känna smärta, hon kände igen känslan från när hon fick missfall. Hon sökte hjälp på kvinnokliniken i Örebro.
– Jag hade svimattacker, jag mådde inte bra, det kändes som att jag hade influensa.
Ett ultraljud visade att hon hade blod kvar efter förlossningen, men att det var helt normalt. Matilda blev hemskickad, men blev sämre. Hon sökte vård fem dagar i rad innan det konstaterades att hon drabbats av barnsängsfeber, en typ av blodförgiftning. Hon fick antibiotika, men blev aldrig bättre.
Sammanlagt gick Matilda på nio olika antibiotikakurer, utan att det gav resultat. Till slut åkte hon till sin gynekolog i Linköping..
– Hon sa att tre fjärdedelar av livmodern var full av rester från moderkakan.
När Edvard var drygt fyra veckor opererades Matilda på sjukhuset i Linköping. Men tre dagar efter mådde Matilda fortfarande dåligt. Hon hade drabbats av livmoderinflammation.
– Till slut hade jag gjort fyra operationer. Efter varje gång lovade de att alla rester av moderkakan var borta. Men så var det inte så, det blev aldrig bra.
Matilda sökte hjälp för sin smärta flera gånger, hon kände sig dumförklarad varje gång. En läkare försökte blåsa upp Matildas livmoder med en ballong, men det gick inte. Matilda grät då ingreppet gjorde så ont.
– I min journal står det att jag överdriver min smärta. Läkaren skriver att jag har foglossningsvärk i min livmoder.
Livmodern hade växt ihop på flera ställen
Efter en lång kamp fick hon en remiss till Sofiahemmet i Stockholm med hjälp av sin gynekolog – då hade hon haft fyra blodförgiftningar. I det här laget undrade hon: Inbillar jag mig? Överdriver jag min smärta? Men det gjorde hon inte. På Sofiahemmet konstaterade de att hon fortfarande hade rester av moderkakan i livmodern – sju månader efter Edvards födsel. Hon fick göra en till operation.
– Då såg man att livmodern växt ihop på vissa ställen. Att den var helt platt och obruklig. Så det är inte konstigt att läkaren inte fick upp en ballong i den.
Matilda fick genomgå en sjätte operation där de delade på livmodern. I oktober 2020 var hon färdigopererad. I dag vet hon inte om hon kommer att kunna få barn igen.
”Ska stå på borden”
Matilda beskriver att tillvaron varit kaosartad. Sedan Edvard föddes har hon inte kunnat vara med honom en hel dag själv på grund av smärtan. I stället har släkten fått hjälpa till och hennes sambo Jonas har tvingats vara hemma från jobbet till och från de första sju månaderna när det var som värst.
– Det tog över ett år innan jag var återställd i livmodern. Varför gick man inte till botten med det här från första början? Min foglossning hade kanske blivit bättre, och jag kanske hade sluppit det här. Att släppa hem en kvinna med blodförgiftning är fruktansvärt, man är redan utsatt som det är när man är nyförlöst.
– Det finns ingen läkare som frågat hur jag mår efter det här, eller som hjälpt mig att få prata med en psykolog.
Hon har ännu inte anmält händelserna till Patientnämnden, men planerar att göra det. Hon är tacksam över sin gynekolog, Sofiahemmet, och läkaren i Ängelholm. När hon läser sina journaler, som Aftonbladet tagit del av, kan hon inte förstå vad hon fått genomlida.
– Hur mycket skit jag än har gått igenom är jag så glad att jag fått hjälp i dag och att jag har mitt barn. Men vad jag har fått slita, jag haft rätt hela tiden men blev aldrig trodd på. Man blir så maktlös.
Hon ser ändå positivt på framtiden. I juli ska hon, om allt går som det ska, gifta sig.
– Då ska jag stå på borden. Jag ser ljust på sommaren, 2022 ska vara mitt år. Men de här tre åren har satt sina spår, jag önskar verkligen att jag hade fått hjälp direkt.
Sjukhuschefen: Något vi beklagar
Elizabeth Nedstrand är verksamhetschef för kvinnokliniken på Universitetssjukhuset i Linköping. Hon känner inte till fallet och kommenterar inte enskilda patientärenden.
– Det kan ha varit ett tillstånd vi kallar placenta accreta spectrum. Det är ett tillstånd där moderkakan fäster på ett onormalt sätt till muskelväggen i livmodern. Det finns olika grader av PAS beroende på hur djupt moderkakscellerna växer in i livmoderväggen. Vid en operation av kvarhållna moderkaksrester, där man ”tömmer” livmoderhålan, är det inte säkert att man når alla kvarvarande celler som har vuxit sig in i livmoderväggen, och dessa kan växa till och orsaka blödning flera månader efter en förlossning.
– Att kvinnan upplevt att hon inte blivit tagen på allvar är något vi beklagar, skriver hon i ett mejl.
Väldigt ovanligt
Foglossning, eller graviditetsrelaterad bäckensmärta, uppstår på grund av hormonet relaxin som frisätts när man är gravid. Hormonet mjukar upp fogarna och lederna i bäckenet, för att anpassa bäckenet inför förlossningen. Det orsakar smärta i bäcken och ländrygg hos cirka 30 procent av alla gravida.
Annelie Gukte är docent i fysioterapi och kliniskt verksam specialistfysioterapeut inom området kvinnors hälsa. I en studie vid Göteborgs universitet följde hon, tillsammans med andra forskare, upp 530 kvinnor som drabbades av foglossning under graviditeten.
– Efter elva år hade tio procent av dem utvecklat kronisk smärta.
Det är dock väldigt ovanligt att drabbade stelopereras.
– Man stelopererar inte i första hand utan i stället försöker man hitta andra sätt att rehabilitera dessa kvinnor.
För dem som har kvarstående smärtproblematik innebär det stora livsförändringar. De kan inte arbeta fullt ut, inte sköta om sin familj eller ägna sig åt sina hobbys som vanligt.
– De måste nyorientera sig i vardagen och kan inte leva som de gjort innan graviditeten.
Från vårdens håll måste man lyssna på de här kvinnorna och ta smärtan på allvar i tidigt stadium innan det blir kroniskt,, menar Annelie Gukte.
– De flesta blir bra inom 3 månader efter förlossningen men några utvecklar mer långvariga besvär. De allra flesta kan vi hjälpa förr eller senare, och kan återgå till sina vanliga liv. Det finns hopp.
Anna Hagman, överläkare vid Mödrahälsovården i Västra Götaland, har heller inte stött på någon som behövt stelopereras på grund av foglossning under sina 20 år som förlossningsläkare.
– Det innebär naturligtvis inte att de inte finns. Konsekvensen av en så svår foglossning kan ju vara att man inte vågar skaffa fler barn.
Att drabbas bäckenbesvär kan vara mycket handikappande och inte så sällan kräva sjukskrivning, enligt Anna Hagman.
– Vid kvarstående besvär efter förlossningen träffar patienten oftast en allmänläkare och i svåra fall remitteras patienten till en ortoped.
Kan rester från moderkakan orsaka att foglossning inte går över, kan det finnas ett samband?
– Rester från moderkakan påverkar inte bäckenet eller fogarna och kan därmed inte ha betydelse för foglossning. Det finns inget samband mer än att båda är en konsekvens av en graviditet, säger Anna Hagman.
