Tänk om fler föräldrar ville ställa upp som klassföräldrar
”När alla andra inte har tid är det hon som bakar bullarna”
Hon är den enda som vill ta ansvar över er jäkla klass.
Sällan med mer belöning än ett "ah schysst" från resterande föräldragäng.
Men tänk om fler föräldrar kunde lyfta blicken.
“Är det någon som kan tänka sig bli klassförälder?” frågar läraren. Plötsligt blev det väldigt tyst i Teams-mötet. “Ja, vi behöver ju klassföräldrar så det vore toppen om någon kunde ställa upp?” frågar läraren igen. Alla de föräldrar som nyss varit så högljudda kring utbudet av fritidsaktiviteter tittar åt ett annat håll. “Det är ju för era egna barns skull som vi behöver klassföräldrar, så verkligen super om vi kan få några frivilliga” ler läraren lite stressat, eventuellt med en viss irritation i rösten. Oj, vad många som fick ett brådskande mejl i telefonen och absolut inte har tid att möta lärarens blick. “Okej, om ingen erbjuder sig så får vi dra några namn i klasslistan då”, säger läraren. Fyra gånger måste hon fråga innan en förälder säger “Jag och min man tar det”. Även hon med en viss irritation i rösten. Hon är nämligen den eviga klassmamman. Hon som alltid, alltid ställer upp. Oftast med ett leende på läpparna men med utschasad blick. För när alla andra inte har tid så är det hon som bakar bullarna. Det är hon som kör till träningen. Det är hon som ser till så att informationen går ut. Och inte sällan är det hon som får hånfulla kommentarer bakom ryggen för att hon är så “stiff” och ett sådant “kontrollfreak”. Men undra på det när hon är mamma, jobbar heltid och samtidigt är den enda som vill ta ansvar över er jäkla klass. Om ni ursäktar.
Likadant är det för idrottsföreningarna. Man måste hota föräldrarna med att det inte blir någon sport för deras barn om inte någon ställer upp. För det är alldeles för sällan det är mer än någon enstaka som räcker upp handen och “här är jag, jag är svinpepp på att bli gympaledare för min dotter så jag ställer upp”. Så då blir det de där få starka föräldrarna som tar jobbet, som ser till att skicka kallelser, planera, påminna alla andra föräldrar om att svara på kallelser (hur kan ens det vara så svårt?), fixar avslutningsfikat och som köper klasspresent till läraren. Sällan med mer belöning än ett "ah schysst" från resterande föräldragäng.
Jag har själv stått där som tränare (hashtag humblebrag) och försökt förklara för andra vuxna att deras barns lag behöver support med att ha någon som är kassör. Ett uppdrag som, om jag skulle tippa högt, skulle ta en timma i anspråk varje säsong. Vi snackar kassör för att fotbollslag med sjuåringar. Hen kommer alltså inte ha ansvar för Cristiano Ronaldo-övergångar direkt. Men ändå, inte en jävel mötte min blick. Inte en jävel kunde tänka sig lägga manken lite extra för sin dotters lag. Inte. En. Jävel.
Och absolut, jag fattar att det är mycket. Vi har alla mycket. Vi är alla föräldrar, vi har jobb, vi är slutkörda. Jag vet. Alla har sitt. Det är svårt att få ihop det. Och så vidare. Men tänk om vi då kunde lyfta blicken lite och se att om vi faktiskt hjälptes åt så skulle vi kanske inte bränna ut oss. Vi måste inte fixa precis allt själva. Tänk om det hade varit så att det var åtta föräldrar som kunde tänka sig att hjälpa till på fotbollen? I stället för två stackare som får slita med allt?
Och. Tänk jag tror att det faktiskt finns vuxna som ser klassförälder-rollen som en möjlighet att få mer inblick i sina barns skola och inte som ett ok att bära. Jag tror också att det finns föräldrar som vill vara tränare för att de tycker det är kul att hänga med sina barn och sporta! Det är tydligen bara så svårt att se dem.
Prenumerera på Familys nyhetsbrev
Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!
