Samtalet blir omöjligt när problemet förnekas

Det här handlar om grundläggande meningsskillnader, menar Johan Gärdebo i sin slutreplik

Johan Gärdebo svarar Victoria Wibeck och Johan Örestig i debatten om ideologisk styrning på våra universitet

Hur debatterar man vilka perspektiv som ska styra forskning med någon som anser att ingen ideologisk styrning finns? Och hur undviker vi att polarisera denna debatt, som Johan Örestig varnar för?

Seed Box-ledningens svar illustrerar varför det är så svårt att föra denna diskussion överhuvudtaget. De förnekar problemets existens, och väljer att inte bemöta varför Malcom Kyeyune inte kunde bjudas in som mentor genom att hävda missförstånd.

Utifrån mejl och dokumenterade möten framgår att Seed Box initialt uppmuntrat mig till två mentorer, en som bidrar till akademisk skolning och en extern som stödjer skrivande mot icke-akademisk publik. Det är till denna andra roll som Seed Box-ledningen från början erkände Kyeyune, och hans yrkesbakgrund, som lämplig. När de bekantat sig med hans politiska analyser – som inte delar dekoloniala och intersektionella rättviseperspektiv – ändras dock förutsättningarna. Nu anses Kyeyune som för ”kontroversiell” att arvodera.

Som forskare ägnar vi oss bland annat åt att se helheter utifrån olika perspektiv. I flera av mina intervjuer, med människor vars jobb hotas av klimatomställningen, speglas erfarenheter som Kyeyune diskuterar och belyser. Seed Box-ledningen säger alltså att en person som jag bedömer som högst relevant att få kommentarer av är den de inte kan tänka sig betala för.

Från enskilda fall växer en större berättelse fram om ideologisk styrning vid svenska universitetet och som återkommer över tid, i fält efter fält

Jag försöker då ta upp dessa avvägningar till intern diskussion genom att ordna akademiska seminarier på temat. Det senaste förslaget, Kontrovers eller rättvisa: en debatt om forskningens ansvar, avvisades med förevändning att behovet av debatt inte finns just nu.

Det rör sig alltså inte om missförstånd utan om grundläggande meningsskillnader om vilka som ska få informera det akademiska samtalet om klimatomställningen. Seed Box-ledningens replik är även symptomatisk för samma ovilja att lyfta frågor om hur ideologisk styrning riskerar att begränsa akademisk frihet.

“De enskilda anekdoternas nivå”, som Örestig kallar dramat kring Kyeyune, menar jag är själva utgångspunkten för diskussioner som denna. För först i praktiken – och med exemplets makt – bränner debatten om akademisk frihet till på riktigt och blir konkret. Från enskilda fall växer en större berättelse fram om ideologisk styrning vid svenska universitetet och som återkommer över tid, i fält efter fält. Berättelserna utgör grunden för samtal kring forskningskultur, om forskningsfinansiärernas intressen, och andra strukturella problem som jag håller med Örestig om finns.

Men den mångfald av tänkare som på senare år beskrivit akademisk ideologisk styrning, dess orsaker och ursprung, vittnar också om att dessa motsättningar inte bara kan reduceras till de polariserande politiska läger som Örestig ser. Polariseringen behöver även spåras till akademiska miljöers ovilja att hantera kritik mot de egna perspektiven. Exempelvis Seed Box-ledningens försök att skapa “goda forskningsledare” genom att förhindra perspektiv att brytas i akademiska samtal. Blir vi forskningsledare på det viset? Och blir vi ens goda?

Så jag uppmuntrar Örestigs frågor att ställas på nytt, och som startpunkt för framtida samtal. För om vi själva inte försvarar akademisk frihet, som vårt arbete förlitar sig på, lär ingen annan göra det heller.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln