Domen mot Wallin är riktad mot hela Metoo

Yttrandefriheten tolkas så snävt att det är oförenligt med ett demokratiskt samhälle

Från och med nu är det förbjudet för människor att berätta om sina egna liv. Vi måste därför makulera alla självbiografier där kränkande uppgifter om andra förekommer. Vi kan börja med Lars Noréns dagböcker, där namngivna personer utmålas som alkoholister och våldsverkare.

Vi kan fortsätta med Elias Canettis monumentala Den räddade tungan där modern beskrivs som självmordsbenägen, och gå vidare till Knausgård, Assange, Haley och Naipaul.


Även annan dokumentär litteratur måste stryka på foten – säger inte Åsne Seierstad i sin bok om Breivik att han är en terrorist och massmördare? Är inte Dan Josefssons bok om Quickfallet kränkande mot ett antal terapeuter, som görs ansvariga för en rättsskandal?

Och hur gör vi med grävande journalistik om korruption och maktmissbruk, utlämnande Sommarprat och vittnesmål från krig? Det kan ju sätta politiker och generaler i dålig dager att utmålas som bödlar, så vittnesmålen från Jugoslavien, Rwanda och Förintelsen får tas bort – det är dessutom händelser som ligger långt tillbaka i tiden, så det finns väl ingen anledning att ta upp dem nu?



Ja, detta är faktiskt innebörden i domen som föll i förtalsmålet i veckan, där journalisten Cissi Wallin döms att betala 90 000 kronor i skadestånd till en annan journalist, Fredrik Virtanen, för att ha hävdat offentligt att han våldtagit henne.

Det är en mycket, mycket underlig dom. En så snäv tolkning av yttrandefriheten – att inget får sägas som orsakar någon annan missaktning – är naturligtvis oförenlig med ett demokratiskt samhälle.

Förtalsbrottet var ju heller aldrig avsett att hindra människor att berätta om sina egna upplevelser eller att skildra samhällsproblem.

Åklagarmyndigheten skriver tydligt i sin handbok från januari 2019 att ”Om spridningen av en förtalsuppgift bedöms vara försvarlig och det finns omständigheter som talar för att den spridda uppgiften är sann eller att den som lämnade uppgiften hade skälig grund för det, bör allmänt åtal normalt inte väckas”.


Trots detta valde dock åklagaren att driva allmänt åtal. Det tyder på att både åtalet och domen är politiska, riktade mot Metoo-rörelsen i sin helhet. Kärnan i Metoo-rörelsen är att kvinnor har rätt att tala öppet om sexuella övergrepp och trakasserier.

Just detta är brottsligt enligt domen, som flera gånger återkommer till formuleringen förtrolig: ”Det som är försvarligt att säga i en förtrolig krets kan vara oförsvarligt att tala om i ett större sällskap.”

Det är som om våld mot kvinnor inte vore en samhällsfråga. Jag har då aldrig läst en förtalsdom som hävdar att dödsskjutningar och krig passar bäst att tala om i förtroliga kretsar. Vidare hävdar domen, helt emot åklagarmyndighetens rekommendationer, att det ”finns ingen generell rätt att säga sanningen” – något som sprids som en faktoid av förståsigpåare på nätet.


Hon döms för att hennes vittnesmål ”kunde förväntas utsätta Fredrik Virtanen för andras missaktning” samt att fallet är gammalt: ”medan det kan vara försvarligt att öppet tala om aktuella brottmålsdomar kan det vara oförsvarligt att diskutera äldre sådana.”

Händelsen hon beskriver har de facto ägt rum: de har befunnit sig på platsen och varit i en sexuell situation som de har olika uppfattningar om.

Att domen blev grovt förtal beror på att inläggen ”fått stor spridning” samt skadat Virtanen i hans ”privata liv och yrkesverksamhet”. Två saker som Wallin rimligen inte kan lastas för. Det är inte hon som avskedat honom från Aftonbladet eller hon som beslutar hur många som gillar ett inlägg.

Vad hon har gjort är att berätta om sin egen erfarenhet. Händelsen hon beskriver har de facto ägt rum: de har befunnit sig på platsen och varit i en sexuell situation som de har olika uppfattningar om. Hon har berättat sin version på Instagram och han har berättat sin version i en bok.


Det kunde ha stannat där: man kan konstatera att människor upplever situationer olika, att det är viktigt för samhället att alla får höras och fråga sig vad det är som gör att män och kvinnor så ofta upplever just denna situation olika. Kanske kan vi lära oss något av det? Det är just därför yttrandefriheten är så viktig. För oavsett vad han tycker, upplevde hon det som en våldtäkt. Och den versionen måste också få komma fram.

Men tingsrätten dömer henne som om hon vore en brottsling.


Det är oroande att så många som annars står upp för yttrandefrihet och rättvisa nu är tysta. Och att vissa till och med applåderar domen.

Martin Aagård (Aftonbladet 9 dec) skriver föraktfullt att Wallin är ”privilegierad” och att ”vanliga” kvinnor därför inte behöver bry sig om domen.

Jag antar att han försöker driva in en kil mellan kvinnor där, men nej, den gubben går inte. Sexuellt våld är inte en klassfråga, Aagård, det är en könsfråga. Kvinnor från alla samhällsklasser drabbas av sexuellt våld, därför att män från alla samhällsklasser utövar det.

Relationen mellan kända och okända kvinnor är därför inte av antagonistisk natur, tvärtom. De kända kvinnorna är draghjälp och inspiration för alla de andra som drabbas.

Det är just därför hundra tusen helt vanliga kvinnor följer Wallin och är rosenrasande just nu, för att så många känner igen sig. Men Aagård passar på att döma ut hela Metoo när han ändå är i farten: det är inte någon politisk rörelse, inte ”ens i betydelsen feministisk”, utan bara en exklusiv syssla som inte åstadkommit något.

Herregud.


Det är tragikomiskt att just de som ropar på en populistisk vänsterrörelse inte kan se den när den befinner sig mitt framför näsan på dem. För vår tids folkliga rörelse är ju denna: den nya kvinnorörelsen.

Som kämpar för rättssäkerhet för sexualbrottsoffer i #rättslösa med demonstrationer över hela landet, som protesterar mot slakten på förlossningsvården i #bbmarschen, som demonstrerar utanför surrogatindustrins mässor och sluter upp vid våldtäktsrättegångar. (Flera av dessa protester har Wallin varit med om att dra igång.)

Det är en global rörelse, där chilenska kvinnor skapar en sång som nästa dag sjungs av tusen kvinnor på Sergels torg.

Det är en rörelse där prostitutionsöverlevare nu leder kampen för att avskaffa prostitutionen världen över i organisationer som Inte din hora – som grundades under Metoo, Space International och sydafrikanska Embrace Dignity.


I Frankrike vandrade prostitutionsöverlevare till fots genom landet och lyckades förbjuda sexköp. Det är en rörelse som lett till att R Kellys offer för första gången vågade berätta sanningen. Det är en rörelse som kräver ett fungerande rättssystem och en fungerande välfärd.

Därför är det mycket symboliskt att domstolarna nu blivit vapen för en militant motreaktion.

En central del i rörelsen är just vittnesmålet. Det är inte, som Aagård tror ”hotet om uthängning” som driver kvinnorna. Utan att äntligen få tala om vad de burit inuti under så många år. Att slippa ljuga. Att berätta sin historia; upprättelse, inte hämnd, som Witt-Brattström brukar säga.


Därför är det mycket symboliskt att domstolarna nu blivit vapen för en militant motreaktion. För två månader sedan dömdes Sandra Muller, en av pionjärerna i den franska Metoo-rörelsen, för förtal. Hennes brott? Att ha berättat att Eric Brion, vd för en stor tv-kanal, hade trakasserat henne sexuellt.

I Indien har Bollywood-stjärnan Alok Nath stämt författaren Vinta Nanda för att hon berättat att han våldtagit henne. I USA pågår 24 liknande fall och i Serbien pågår ett mål just nu där en manlig professor har stämt Lepa Mladjenovic, intellektuell och fredsaktivist, för förtal därför att hon skrivit att han uttrycker sig sexistiskt. När jag berättar för människorättsaktivister i Serbien om domen mot Wallin blir de chockerade: i Sverige, detta jämställda land?


Det råder ingen tvekan. Dessa är politiska domar, riktade mot kvinnornas yttrandefrihet. Vill Sverige fortsätta betrakta sig som ett land där alla har samma möjligheter att tala fritt måste domen rivas upp.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.