Kadhammar missar att Putins auktoritära stat inte är stabil
Per Leander svarar om populismens möjligheter i Ryssland
DEBATT RYSSLAND Det är konstigt att Peter Kadhammar (Aftonbladet 14 juni) inte vill se galningen Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet, samt andra tidigare obetydliga högerextrema gruppers framväxt i Europa, som en kris för demokratin och ett hot mot tidigare stabila system.
Och att det i sin tur är ett symptom på den långtgående ekonomiska kris som världen faktiskt genomgår efter 25 år av nyliberala nedskärningar överallt, i kombination med finanskriser och krig.
Ryssland är inte en isolerad ekonomi som på Sovjettiden utan en integrerad del av den kapitalistiska världen, oavsett om Kadhammar förstår det eller inte, och påverkas också av samma internationella systemkris. De första skälvningarna för Putins auktoritära regim började efter finanskrisen 2008, då priset på olja, Rysslands viktigaste exportvara, sjönk dramatiskt.
Den ryske presidenten har länge trott att han sitter säker på sin tron, likt många andra världsledare som har tagit sin makt för given, inklusive demokratiskt valda här i väst, som dock med tiden har blivit världsfrånvända och glömt bort de väljare de borde representera.
I ett försök att stärka sin popularitet på hemmaplan utnyttjade Putin annekteringen av Krim, som faktiskt skapade en allmän eufori i Ryssland där den sågs som en återförening av en historisk landsdel med ”moderlandet”. Det går inte att förneka, oavsett vad man tycker om detta brott mot internationell lag, att annekteringen av Krim var något som gillades av såväl de flesta ryssar som krimborna själva, och att Putin på hemmaplan genom denna handling lyckades framställa sig själv som en stor och framgångsrik ledare igen.
Men nu har denna nationalistiska eufori avtagit i Ryssland. Det folkliga missnöjet med Putins regim växer åter när vardagens svårigheter och ekonomiska problem gör sig påminda. Det vi ville säga i vår artikel, och som Kadhammar verkar ha missat, är att Putins auktoritära stat alltså inte alls är så stabil som tidigare, och att en populist som Aleksej Navalnyj, som på många sätt alltså är en rysk motsvarighet till Donald Trump, därför nu har en chans att utmana systemet.
