Liten utgift döljer stor förolämpning
Mattias Svensson om skattepengarna som går upphovsrättsindustrins ärenden
HÖSTBUDGETEN. I statsbudgeten finns ofta de stora förolämpningarna i de små utgifterna. En sådan är de 80 miljoner kronor från kulturbudgeten som ska gå till att bekräfta och sprida upphovsrättsindustrins världsbild.
I den akademiska världen är det högst ifrågasatt om upphovsrätten verkligen är en grund för kreativitet och skapande, än mer att dagens för upphovsrättsindustrin mycket gynnsamma regler skulle vara det. Men när Patent- och registreringsverket får i uppdrag att ”öka kunskapen om immaterialrätt och immateriella tillgångar, innovation och ekonomisk tillväxt” måste denna ”kunskap” stämma med utgångspunkten att ”värna upphovsrätten” och minska befolkningens delande av film och musik.
Det är en mäktig industri som regeringen nu stryker medhårs för våra skattemiljoner. Bara häromdagen stoppades en av SVT:s mest populära julkalendrar ”Tusen år till julafton” från att någonsin visas igen. Inte ens svensk public service har resurser nog att stå emot ett hot om juridiska åtgärder från jätten Sony, som hävdar att kalendern är för lik en av deras programserier.
Och apropå laglydighet lanserade samma industri denna månad även Spridningskollen.se, som i samarbete med inkassoföretag skickar utpressningsbrev av tvivelaktig juridisk karaktär till misstänkta fildelare.
Mest upprörande är förstås själva principen. I en demokrati är det medborgarna som talar om för politiker hur staten ska styras, inte politiker som via staten talar om för oss medborgare vad vi ska tycka.
