EU har större problem än om vi faller bort

Per Wirténs eleganta pamflett förtjänar en seriös debatt

Per Wirténs nyutkomna bok, Mitt hemland. Ett utanförskapsområde, är en elegant skriven poetisk pamflett mot svensk likgiltighet för Europa. Wirtén kräver ett federalt Europa.

Med samma mål skrev Jan Olsson och jag för mer än trettio år sedan boken Tillhör Sverige Europa?.

Europafederalism och EU:s historia, relaterade till Sverige, borde diskuteras seriöst. Wirténs rop på hjälp borde få bättre svar än de som Petter Larsson och Per Svensson ger: Sverige är undantagslandet, uppblåst, självrättfärdigt och instängt i nostalgisk välfärdsidyll. Svenskar kan endast lockas ut ur folkhemsstugan om de anar doften från söderns grisfester.

Båda recensenterna vänder sig mot påståendet att EU (då EEC) från början var ett kolonialt projekt. Men Romfördraget, som enade de sex grundarländerna, skrev in kolonialismen som princip efter krav från Frankrike och Belgien som härskade över Algeriet respektive Kongo. Ett tjugotal afrikanska regioner och kolonier knöts till EEC utan att tillfrågas.

Per Svensson och Per Wirtén håller fram Paul-Henri Spaak från Belgien som en god europeisk socialdemokrat. Spaak, som under en period vandrade från socialister till fascister, var snarare en belastning, också på grund av sitt hängivna försvar för det bestialiska kolonialvälde Belgien byggt i Kongo. För att skydda belgiska gruvintressen samarbetade han med krigsförbrytare som Moise Tshombe. Under Spaaks tid som utrikesminister mördade belgiska legosoldater Kongos premiärminister Patrice Lumumba.

Sverige var genom alliansfriheten befriat från den villkorslösa lojaliteten

En väsentlig del av den svenska vänsterns skepsis mot den europeiska gemenskapen berodde på dess starka koppling till USA och Nato, där Spaak länge var en av de högsta ledarna. Från högkvarteren i Bryssel hördes aldrig ett kritiskt ord riktat mot USA:s Vietnamkrig.

Sverige var genom alliansfriheten befriat från den villkorslösa lojaliteten. Den svenska vänstern – och regeringen – kunde därmed spela en betydande roll i Europa, till exempel under 70-talets omfattande, folkligt baserade solidaritetsarbete med Spanien, Portugal och Grekland, på väg mot demokrati.

Det tog EU ett decennium att godkänna Spanien och Portugal som medlemmar. 

En stor förändring skedde inom EU 1985 när Jacques Delors, med nära tillhörighet till den franska fackföreningsrörelsen och den frihetliga vänstern, blev kommissionens ordförande. EU började använda begrepp som ”social dialog”, ”social dimension” och ett slags välfärdsfederalism antyddes. Den breda Europavänstern förenades med parollen ”löntagarnas Europa.” Det var under den perioden Sverige sökte medlemskap.

Dessvärre förpassades EU:s sociala ambitioner till periferin.

Både Larsson och Svensson antyder att Sverige kan falla bort från EU. Unionen har större problem att fundera över: Ekonomin, demografin, demokratin.

Ivan Krastev, den originelle och självständige statsvetaren, skriver
i Efter Europa om de miljoner som mer eller mindre drivs iväg från hans hemland Bulgarien. EU:s ekonomiska politik, särskilt EMU, bär stort ansvar för att EU splittras i fattiga regioner och välbeställda. Med den ekonomiska krisen följer den demokratiska. Det formuleras av Victor Orbán: Vi vill inte lämna EU, vi vill att EU ska bli som Ungern.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.