En stabil inkomst – då är kärleken den rätta

I ”Älskar, älskar inte” blir Sveriges gränser en underhållningsfabrik

Kärlek över gränsen i ”Älskar, älskar inte”.

”I love you baby and I love Sweden”.

Isaya är i ett videosamtal med sin fästmö, Sandra. Han är i Tanzania, hon i Sverige. Snart ska de ses och gifta sig.

De är ett av paren i den nya svenska reality-serien Älskar, älskar inte (Discovery plus). Konceptet liknar den amerikanska långköraren 90 day fiancé – vi får följa par som bor på varsin sida av en gräns.

Den underliggande konflikten, som titeln skvallrar om, handlar om att försöka utröna om kärleken är äkta. Älskar den filippinska kvinnan Christy verkligen Tony från Bjuv? Vad händer med relationen mellan thailändska Tanawarn och svenska Mattias när hon flyttar till Huskvarna?


Vad detta nya land innebär för de hitflyttade vet vi inte. Handlingen drivs fram av den ena sidan av tvåsamheten. Svenskarna får berätta om sina farhågor och förhoppningar. Det är också genom dem vi får lära oss om deras partners.

Isayas hemland filtreras genom Sandra som förklarar för sina barn att de dricker blod i Tanzania och bor i hyddor. Isaya själv susar bara förbi som en längtan efter väst, med den blågula flaggan i bakgrunden. Sandras hemland behöver ingen närmare beskrivning i programmet utan fungerar som jordens självklara epicentrum. Sverige, en symbol för det normala och välfungerande.

Paren i serien är på sätt och vis barn av sin tid. 2000-talet har varit gränsernas guldålder. Det som startade med ett krig mot terrorismen utvecklades senare till andra gränser. Mellan globala nord och syd, mellan vita och svarta kroppar. Men upprustande av gränser har också varit ett klasskrig, där de välbeställda har kunnat fortsätta resa.


I Beverly Skeggs antologi Reality television and class skriver Mark Anderjevic om den säkerhetspolitiska dokusåpan – tv-program som Border security: Australia’s front line. Han understryker hur den så kallade globaliseringen aldrig lett till ett upplösande av gränser, utan i stället blivit en sorteringsfunktion. Aldrig är det så tydligt som i realityprogram från flygplatser, där migranters försök att ta sig in i landet dramatiseras och blir till underhållning.

Men, skriver Mark Anderjevic, ska vi förstå gränsernas funktion är det avgörande att se vilka som är frånvarande i programmen. Här syns nästan aldrig affärsmännen, de som glider förbi säkerhetskontrollerna med passen fyllda av stämplar. De som i utgör ett hot i gränsbevakningsprogrammen är alltid de som saknar något. Medborgarskap, pengar.


”Älskar, älskar inte” är en liknande produkt. Genom att sätta kärleken i centrum kan serien vid första anblick tyckas rar. Men det dröjer inte länge innan vi förstår vilken kärlek vi ska heja på. Aoi verkar ha en stabil inkomst i Japan. Frågorna blir då inte: älskar han sin flickvän Nicole? Utan i stället: kommer han att trivas i Sverige?

Helt andra bryderier väcks kring Christy. Här syns gränserna i hela sin könade, rasistiska och klassvidriga helhet, när hennes kropp blir föremål för spekulation. Är det barn hon bär på verkligen Tonys?

Som tittare dras vi in i konflikten – mellan kärlek och behov, mellan äkta älskande och lycksökerskor. Vi förväntas känna med Sandra när hon klagar på att Isaya köper en kostym för hennes pengar, medan hennes blivande man förblir en främling.


Det är en påtvingad identifikation med vitheten. Det är Sveriges gränser ompaketerade till en rafflande underhållningsfabrik. Det är klasskillnader och privilegier reducerade till personliga attribut, lösgjorda från den värld i vilken de verkar.

Det hade kunnat vara startskottet för en annan diskussion; är vi fria att älska i kapitalismens globala gränsland?

Men någon sådan fråga ställs naturligtvis inte i Älskar, älskar inte.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.