Martin Luther – en bipolär dryckesbroder
Starkt porträtt av den karismatiske reformatorn i Malmös urpremiär
OPERA Schlagt sie tot! – Dräp dem! – är en brutal titel på en opera om religionsreformatorn Martin Luther, men ”dräp dem!” var just vad Luther tyckte att man skulle göra med de upproriska bönder som inspirerade av honom själv vände sig mot överheten.
Den danske tonsättaren Bo Holten har tillsammans med sin librettist Eva Sommestad Holten bemödat sig om att ge en så komplex bild som möjligt av denne bipolära reformator. Han är såväl glad musicus och dryckesbroder som depressivt hatisk och oförsonlig dogmatiker. Det är ett starkt porträtt, och vid urpremiären i Malmö gestaltades Luther med karisma och pregnant stämma av en av Tysklands främsta karaktärsbarytoner Dietrich Henschel.
Ursprungligen var Schlagt sie tot! en beställning från Luther-staden Erfurt till reformationsjubileumet 2017, men där blev inget av, och i stället har Malmö-operans chef Michael Bojesen kunnat hämta hem verket till en svensk urpremiär. Bo Holten stod för tio år sedan för en lysande operaversion av P O Enquists Livläkarens besök på Det Kongelige i Köpenhamn (märkligt nog inte spelad i Sverige), och liksom där handlar det om en mycket textbaserad opera.
Sången är ofta ganska recitativisk och texten lätt att uppfatta, men orkestern har en stor och varierad repertoar av effektivt formulerade kommentarer, och Holten har också skickligt vävt in Luthers egna psalmtoner i partituret. Dirigenten Patrik Ringborg vet att göra musiken maximalt expressiv och tydlig.
Att man sjunger på tyska och inte på danska eller svenska har förstås att göra med att det från början är en tysk beställning, men naturligtvis ska en Luther sjunga på tyska. Dessutom har man förutom Henschel kunnat anlita ett par andra ypperliga tyska sångare, Reinhard Hagen med mäktig bas som Lucas Cranach och tenoren Thomas Volle som Philip Melanchton.
Handlingen baseras på en rad episoder i Luthers liv. Det är nog så pedagogiskt, men en historisk persons levnad kronologiskt berättad är egentligen ett rätt tveksamt musikdramatiskt upplägg. Det blir för mycket tablå och historielektion.
Liksom i Livläkarens besök står Peter Oskarson för regi och Peter Holm för scenografi, och de har lyckats motverka det litet träiga upplägget. Oskarson skapar rörelse på scenen, och han utnyttjar kör och statister maximalt i ett elegant koreograferat och välrepeterat, böljande arrangemang på den stora scenen.
Det är livgivande och välgörande.
