Nato har gjort Sverige till ett sämre land
I dag fattas det svenska beslutet om att gå med i krigsalliansen
När riksdagen i dag klubbar beslutet att vi ska gå med i Nato är priset mycket högt: Sverige försvagas kraftigt som rättssamhälle och blir ett betydligt mer ofritt land.
Beslutet tas efter ett farsartat år där först en socialdemokratisk och sedan en högerregering skämt ut sig och dragit Sverige i smutsen.
Allt för att blidka idioter i vilkas händer vi valt att lägga vår trygghet.
I det trilaterala avtal som utrikesminister Ann Linde (S) signerade den 28 juni förra året och som utrikesminister Tobias Billström (M) vänt ut och in på sig själv för att leva upp till finns en rad ödesdigra löften till Turkiet.
Utlämningar, inte sällan hemliga, av individer Turkiet anser klandervärda kommer att genomföras. Allt stöd till de kurdiska organisationerna YPG och PYD, som kämpat hårdare än någon annan mot IS, ska stoppas. Sverige ska undanröja alla hinder för vapenexport till Turkiet. Och inte minst: Sverige har lovat att stifta nya terrorlagar.
Nato-avtalet slöts under Jens Stoltenbergs överinseende och är därmed hela krigsklubbens produkt, inte bara diktatorn Erdoğans utpressningshandling mot Sverige och Finland.
Sedan har den nuvarande regeringen författat lagtext så vag och otydlig att den kan omfatta lite vad som helst. Alla kan snart bli terrorister
Vad gäller de nya terrorlagarna har många redan lyft fram Lagrådets kritik. Aftonbladets Oisín Cantwell skriver till exempel: ”Juristerna varnar för att de nya paragraferna är så otydliga att de kan användas mot rörelser som med vapen i hand försöker störta diktaturer. […] Juristerna varnar också för att dessa paragrafer kan leda till inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten.”
Cantwell sågar politikernas sätt att agera, kallar dem ”genomusla”. Själv ser jag när jag läser Lagrådets yttrande något ännu större. Det är en berättelse om ogenomtänkt repression så svepande och omfattande att den är antidemokratisk. Jag läser texten som ett larm, inte främst till lagstiftarna om dessas kompetens, utan till hela samhället. Om hur vi förändras, blir ett annat land.
I processen som leder fram till den lag som nu ska träda i kraft den 1 juni, till Natos stora glädje, har den förra regeringen drivit igenom en ändring av regeringsformen, för att det ska bli möjligt att begränsa svensk föreningsfrihet.
Sedan har den nuvarande regeringen författat lagtext så vag och otydlig att den kan omfatta lite vad som helst. Alla kan snart bli terrorister.
Luddigheten innebär risker inte bara för den som vill stötta PKK eller islamistisk terrorism, tvärtom är det så öppet att också relationerna till internationella rörelser – på vänsterkanten eller långt till höger – kan komma att ses som stöd till organiserad terrorism.
Troligen kommer även vänsterpartister och sverigedemokrater, samt en och annan sosse, behöva se en del av sina internationella samarbeten som ett slags terrorunderstöd framöver.
Som Lagrådet skriver kan det oklara syftet eventuellt vara att kriminalisera samröre med en organisation där ”de flesta personerna i sammanslutningen sympatiserar med de brott som några få personer i den begår”. Polis och domstolar ”kan komma att behöva göra avvägningar av politisk art eller i vart fall avvägningar som andra stater anser vara av politisk art”. En mardrömslik utveckling för en rättsstat.
En annan undran Lagrådet har är om det alltid är oförsvarligt att ”ha samröre med en organisation som vill störta en diktatur eller en demokratiskt tvivelaktig regim” om man inte samtidigt är säker på att den organisationen kommer att ersätta diktaturen med en konstitutionell demokrati. För att nämna något. Skulle fler läsa invändningarna skulle fler bli rädda. Texten finns här.
Så varför struntar såväl Ulf Kristerssons regering som Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna helt i alla invändningar? Jo, för att det enda viktiga är Nato.
Då måste det hastas igenom, till och med om politikerna håller med om att det är för vagt, otydligt och rättsosäkert. För säkerhet anses trumfa rättssäkerhet. På område efter område. Och Sverige anses i dag, av en kvalificerad riksdagsmajoritet, bli säkrare om vi fattar odemokratiska beslut för att skydda vår demokrati.
Kanske ligger samma vilja att vara till lags och att inte uppröra någon Nato-general bakom beslutet att Sverige ska gå med i krigsalliansen utan att säga nej till placeringen av kärnvapen på svensk mark. I stället har vi valt att luta oss emot en formulering om att det nog inte behövs, regeringen ser inte ”att det finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid”. Det är en analys lika stabil som den förra vårens många uttalanden om att Turkiet inte kommer att utgöra något större problem för en svensk Nato-ansökan.
För att skapa ett säkert land avstår vi från att försäkra oss om att inga kärnvapen placeras i Sverige, i stället går vi in med en from förhoppning om att inget ska ändras.
Riksdagen kommer att fatta sitt beslut i dag. De få som röstar nej räcker inte till. Därefter återstår bara ratificering från de återstående Nato-länderna. Men inte ens om Turkiet ställer så höga krav på inskränkt svensk demokrati och sabbad svensk rättssäkerhet att vi vägrar ge med oss kan de steg som redan tagits göras ogjorda.
Sverige har redan nu blivit ett osäkrare och sämre land i processen.
