”Historien bygger lite på mina föräldrar”
Helena von Zweigbergks nya bok utspelar sig under hennes födelseår
Under femton år har Helena von Zweigbergk, 63, skrivit drabbande romaner om kärlek och relationer i vår samtid.
Nya boken ”1959” utspelas just detta år, när författaren själv föddes.
– Även om jag inte har medvetna minnen från då, ville jag beskriva mina föräldrars tid, tiden som också var min och som har präglat mig, säger hon.
Efter nästan en ny kärleks- och relationsroman om året, är hon en av de populäraste författarna i genren.
– De säljer ganska bra och innan pandemin åkte jag runt och pratade om böckerna på bibliotek och i kyrkor. Jag märker att jag har arbetat upp någon slags läsekrets, att jag har en fanskara som följer mig och som jag har kontakt med, säger Helena när vi träffas på ett fik på Södermalm i Stockholm.
Fansen kan vara lugna.
Även om boken för en gångs skull inte utspelas i nutid, så säger undertiteln – Ingrid och Georg, en kärlekshistoria – vad det handlar om. Under ett år får vi följa ett lite omaka par som träffas just 1959. Ingrid kommer från Jönköping, har flyttat till Stockholm, är änka med en liten son, Tom. Georg kommer från Linköping, från en lite finare miljö och jobbar som journalist på Svenska Dagbladet. Tycke uppstår, hon blir gravid, de flyttar ihop, men det blir inte ett smärtfritt förhållande på grund av olika förväntningar på vad man vill få ut av livet.
”Tagit markörer”
– Historien bygger lite grann på mina föräldrar. Men jag är för hämmad för att skriva om dem. Jag har mer tagit markörer från dem som en slags ram, sedan är det hittepå.
Som nyfödd 1959 kan du ju inte minnas, du måste ha gjort mycket research?
– Ja, det har jag. Läst litteratur som var trendig på den tiden, som Stieg Trenter. Kollat vad man kunde se på bio, vilka låtar som låg på hitlistorna och tittat på mycket bilder från Stockholm.
Hur mycket av dig själv är det i Ingrid?
– Det är svårt att komma ifrån sig själv när man skriver, man finns i nästan alla personer på något konstigt sätt. Det är nog rätt mycket Ingrid i mig.
– Men hon är ju ingen hjältinna. Där finns en konflikt i henne att göra vad hon vill med livet och att finnas till för andra. Jag hoppas man kan sympatisera med alla i boken. Georg är mycket en man av den tiden. Han har en idé om sig själv som en modern man. För honom är det självklart att ta en ledarroll. Sedan var det ju så på den tiden att män upplevde sig som snälla om de tog hand om barnen.
Pratade inte med maken
Under mer än tio år var Helena gift med författarkollegan Bengt Ohlsson. Trots att de satt på samma kontor, i samma hus där de bodde, fast i varsitt rum, pratade de inte med varandra om sina kommande böcker.
– Vi visste knappt vad den andra höll på med. Vi granskade aldrig varandras manus förrän en första version var färdig.
– Eftersom han också är författare, vet han att man förstorar upp eller förminskar saker, att man knådar ihop något av alla möjliga impulser. Det är klart jag varit med om att han blev sur för saker jag skrivit. Ur vulkanens mun tyckte inte Bengt var jättekul.
Tvärtom, då? Hans romaner har kanske inte varit lika tydliga relationshistorier?
– Tror du, ja! säger Helena och skrattar.
Flera gånger har det varit tal om att göra film eller tv-serie av hennes två kanske mest kända böcker, just Ur vulkanens mun (2008) och uppföljaren Anna och Mats bor inte här längre (2012).
– Några gånger har det varit aktuellt att andra skulle göra det, men det var otursgrejer, det blev inget. Jag har även själv varit inblandad, men tyckte att det varit svårt att gå tillbaka till det jag redan skrivit. Emellanåt blir jag sugen att skriva något för tv, men … det är böcker jag kan.
Vid sidan av jobbar Helena ibland för Sveriges Radio. Bland annat med Gomorron världen och Spanarna. Och så färdigställer hon just nu en pjäs för Helsingborgs stadsteater. Men det stora projektet är tre, fyra böcker till i serien om Ingrid och Georg.
– Det är tänkt så. Jag vill att vi följer familjen fram till nutid. Barnet Tom i första boken, han är pensionär då. Det är konstigt att tänka. De här personerna är så väldigt levande för mig.
Från 1959 till 1981
Varför utspelas ”1959” bara under ett års tid?
– Jag tänkte att det skulle bli en graviditet. Ett barn blir till, starten på en ny familj, vi följer dem till barnet kom.
Men sedan har du sagt att nästa bok plötsligt utspelas 1981?
– Man måste hoppa lite om man någon gång ska komma fram till i dag. Många har redan frågat om vad som händer året efter 1959. Så det blir ju både vad som händer 1981 och tillbakablickar. Ofta har jag en riktning och vet var det ska sluta, ungefär, men i hälften av fallen blir det ändå ett annat slut.
Hon tycker det har varit väldigt roligt att grotta ned sig i det förflutna.
– Det är en kul tid att skriva om. Jag är nästan mer hemma där än i dag. På Sickan Carlssons tid. Vad unga människor gör i dag, har jag ingen aning om (skratt).
Helena räknar med att ganska snart gå in i vad hon kallar en ”skrivperiod”. Varje roman brukar ta ungefär ett år att skriva. Runtom i landet sitter nog redan många och vill veta mer om Ingrids och Georgs liv. Om de visste hur snacket gick på tidningsredaktioner förr i tiden, när folk fortfarande skrev på skrivmaskiner, hoppas de nog att Helena hörsammar den uppmaning som alla tidningschefer kom med på just den tiden: Papper i maskin!
