Nu ska vi sjunga med ungrare och spanjorer
”The EU Songbook” – ett exempel på fördummande euronationalism
Behövs det verkligen en europeisk sångbok, som samlar sex sånger var från EU:s 27 medlemsstater? Tydligen.
”Sångfiranden hörs idag över hela EU, när den Europeiska unionens devis ’Enighet i mångfald’ konkretiseras i en banbrytande sångbok”, heter det i pressmeddelandet från European Union Songbook Association, som är en oberoende organisation men har fått pris av EU-parlamentet och även hjälp med projektet av Kungliga Musikhögskolan och statliga Svenskt visarkiv. Det vill säga våra skattepengar.
Att försöka pressa fram en europeisk identitet blir i bästa fall löjligt. Avstånden krymper och planeten kippar efter globala lösningar – den som då vill hävda att internationellt samarbete, eller internationella sångböcker, bör begränsas till 27 av världens länder har mycket att förklara.
Vad bygger denna europeiska enighet på? Historiska fakta? Värderingar? Har vi mer gemensamt med EU-landet Ungern än med Norge, Island, Storbritannien, Schweiz och andra demokratiska västländer utanför EU? Ungerns regering har för övrigt varit med och sponsrat sångboken, enligt projektets egen hemsida.
Ett fult omslag och ett pressmeddelande fullt av korrfel har inte diskvalificerat ”The EU Songbook” från att få positiv publicitet. Dagens Nyheters kultursida hyllar den med en högtravande och okritisk artikel som mest påminner om Jehovas Vittnens Vakttornet eller Moskvas gamla propagandatidning Nyheter från Sovjetunionen. (Märkligt nog lades Sovjet, och tidningen, ner trots att unionen själv hade försäkrat att den skulle finnas för alltid.)
”Förhoppningen är att människor i de 27 EU-länderna ska kunna närma sig varandra med hjälp av sångerna, oavsett om mötena sker på ett universitet, ett kafé eller en tågstation. För att öka tillgängligheten har man även utvecklat en gratis app”, skriver DN.
Wow! En gratis app!
Astrid Lindgren var antirasist, internationalist och profilerad EU-motståndare
Bokens svenska bidrag är ”Så skimrande var aldrig havet”, ”Änglamark”, ”Öppna landskap”, ”Uti vår hage”, ”En vänlig grönskas rika dräkt” och ”Idas sommarvisa”.
Man får förmoda att urvalskommittén inte har sett Hasse Alfredsons och Tage Danielssons film ”Äppelkriget” som Evert Taube skrev ”Änglamark” till. När den gjordes 1971 var det knappast för att främja kapitalets fria rörlighet i Europa. Den handlar om hur den onde storkapitalisten Volkswagner kommer till Sverige för att förstöra naturen och bygga ett Deutschnyland. Hasse & Tage berättade själva att filmen delvis gjordes apropå planerna på svenskt medlemskap i EEC (nuvarande EU), som de ville varna för.
Och hur kan man använda Astrid Lindgren och Georg Riedels ”Idas sommarvisa” för att hylla EU utan att skämmas? Astrid Lindgren var antirasist, internationalist och profilerad EU-motståndare. Inför folkomröstningen 1994 skrev hon under ett författarupprop mot EU – där det bland annat påpekades att ett medlemskap skulle försvåra en självständig utrikespolitik. Hasse Alfredson var för övrigt en annan av undertecknarna.
Inte ens den som älskar EU borde tycka att det är oproblematiskt med den fördummande euronationalism som smyger sig på – där ”Europa” ska ha en egen nationalsång, egen flagga och en gemensam kultur som måste försvaras mot den lömska omvärlden (till exempel norrmän, britter och mexikaner).
Låt oss gärna diskutera EU-medlemskapets fördelar, nackdelar och utmaningar, men i så fall med riktiga argument. Ohistoriska hjärnspöken om en ”europeisk identitet” och europeiska sångböcker kan läggas i samma hög som Nyheter från Sovjetunionen.
Poddspecial: Kritcirkeln gästar I själva verket
