I dag viktig granskning – i morgon kriminellt?

Förändrad grundlag gör det svårare för medierna att bevaka Sveriges internationella samarbeten

Finska, svenska och brittiska soldater ingick i den veckolånga militärövningen Vigilant Knife utanför Rovaniemi i augusti. En typ av internationellt samarbete som medier framöver kommer få allt svårare att bevaka.

Beslutet fattades redan i april. Några protesterade förstås, men det märktes inte.

Den nya lagen om utlandsspioneri kommer därför att börja gälla den 1 januari 2023.

Enkelt uttryckt innebär det att Försvarsmakten och andra myndigheter får mycket större makt att begränsa vad svenska medier får skriva.

Först måste beslutet dock fattas en gång till. Så måste det gå till eftersom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen ska ändras. När grundlagar justeras krävs som bekant ett val emellan. Så att folket får chansen att säga sitt. Det har vi tydligen gjort nu och den 10 november kommer beslutet att justeras i Konstitutionsutskottet. Sen är saken klar.

Ingen kan påstå att debattvågorna om detta gick höga under valrörelsen. Den nytillträdda riksdagen kommer under inga omständigheter att stoppa den nya lagen, bara Vänsterpartiet och Liberalerna var emot i våras. Även vi journalister var plågsamt tysta.

 

Framför oss har vi nu därför en allvarlig inskränkning av fria och oberoende mediers möjligheter att granska och avslöja missförhållanden kopplade till Sveriges internationella samarbeten. Det ska alltså bli straffbart att röja uppgifter som stör eller kan störa Sveriges förhållande till en annan stat eller mellanfolklig organisation.

Journalisten Martin Schibbye på Blankspot pekade i maj på hur en artikel om ryska soldaters strategier för att slippa bli inkallade kanske hade varit kriminell att publicera om den gällde svensk trupp, när lagen väl börjat gälla.

Nils Funcke och Ingemar Folke har lyft fram hur den nya lagens formuleringar kan göra det brottsligt när medier röjer uppgifter som riskerar att leda till ett ”långvarigt avbrott i Sveriges mellanstatliga förbindelser eller till att Sverige stängs ute från fortsatt samarbete eller inte längre får delta i utbytet av hemlig information”.

Snart kan den ovärdiga underdånigheten kallas brottsbekämpning

Med ett Nato-medlemskap bara månader bort och en ny lagstiftning på plats vid årsskiftet – vad kommer svenska journalister framöver att kunna avslöja om Nato-länder som Turkiet? Redan inför medlemskapet tassar makthavare ängsligt på tå för att inte störa Erdoğan. Snart kan den ovärdiga underdånigheten kallas brottsbekämpning. Lagstiftningen kommer att gälla uppgifter om organisationer vi är medlemmar i – även när vi själva inte deltar i insatserna, till exempel EU eller FN.

Ett annat exempel där den nya lagen hade kunnat hejda rapportering om sådant som hänt är när den svenske diplomaten Anders Kompass avslöjade FN-personals sexuella övergrepp i Centralafrikanska republiken och stängdes av som tack. Då, 2014, var han en modig visselblåsare – 2023 kan samma agerande klassas som utlandsspionage.

Det här är anledningen till att bland annat Jeanette Gustafsdotter i sin roll som ordförande för Tidningsutgivarna kritiserat och försökt stoppa lagförslagen för flera år sedan. Även om hon artigt höll truten när hon sedan blev minister i den regering som baxade lagen till beslut.

Allt som är frihetligt eller antiauktoritärt är dåligt, töntigt och daterat

Begränsningar av fri journalistik och yttrandefrihet rimmar illa med den svenska självbilden.

Så illa att vi ibland inte riktigt tror att det är möjligt att det är lika jävligt som det låter. Det är ju Sverige! Inte håller vi på sådär? Kanske är det därför frågor som rör den personliga integriteten, pressfriheten, övervakningen och avlyssningen aldrig längre väcker särskilt mycket ilska och raseri. Inte ens när Journalistförbundet, Publicistklubben, Reportrar utan gränser och andra slår larm.

I åtminstone tio år har svenska regeringar via olika utredningar försökt få den här typen av lagstiftning på plats, fram tills nu utan framgång. Men 2022 orkar färre än någonsin ta strid. Allt som ger staten, polisen eller militären mer muskler är bra. Allt som är frihetligt eller antiauktoritärt är dåligt, töntigt och daterat.

En socialdemokratisk riksdagsledamot uttryckte sitt stöd för förslaget när det klubbades i våras. Han sa: ”I mitt fackliga ombudsmannahjärta tummar man inte lättvindigt på meddelarfriheten, men här är det befogat. Det handlar om vår gemensamma säkerhet.”

 

Kanske är det en bra sammanfattning av en svensk naivitet kring våra fri- och rättigheter: Vi kompromissar inte med dem. Aldrig i livet! Utom ibland.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.