Vi blir nyttiga idioter i ett påhittat kulturkrig

SAS reklamfilm är egentligen helt okontroversiell

En ”folkstorm” har brutit ut som kritiserar en ny reklamfilm från SAS. I den gulliga och ganska menlösa filmen framgår att många skandinaviska traditioner har sitt ursprung i andra länder.

Köttbullar kanske kommer från Turkiet! Pappaledighet från Schweiz! Det är kul att resa för då får man nya intryck som man tar med sig hem. Skandinavisk kultur beskrivs som en blandning av olika influenser som sedan omskapats till nationella identiteter.


I den av populisthögern definierade åsiktskorridoren får sådana åsikter inte uttryckas. SD:s partisekreterare Richard Jomshof skickade på Facebook sina nätkrigare att rasa mot SAS. Järnrörsmannen Erik Almqvist startade snabbt en Facebook-grupp som uppmanade till bojkott. Efter ett nätdrev av numera klassiskt snitt, via ryska trollfabriker, plockade SAS ner filmen, med hänvisning till att de misstänker ”en attack och att vår kampanj blivit kidnappad”.

Så lätt går det att flytta fram positioner i kulturkriget.

Det finns vid det här laget hur mycket studier som helst som visar hur opinionsbildning på nätet fungerar. Det är långt ut på högerkanten som de sociala mediernas logik fungerar som bäst.

Dels för att ett relativt litet antal personer kan få stort genomslag om de är passionerade och bra på att länka till varandra. Men också för att de ekonomiska drivkrafterna bakom uppmärksamhetsekonomin skapat ett slags självspelande vredesmaskin. Ilska, sentimentalitet och upprördhet funkar extra bra. Det trendar och sprids. Den digitala offentligheten är inte neutral.

Jag tror vi brukade kalla det senare för rasism.

Ett sådant medielandskap är lätt att påverka för den som är skamlös och har en armé av nätsoldater. För ett par år sedan lyckades denna nätmiljö skapa en hatstorm mot en reklamkampanj från Åhléns med ett mörkhyat barn som Lucia.

Nu är vi där igen. Drevet mot SAS gör att ännu en nyhetscykel ägnas åt att diskutera om det är ”problematiskt” att peka på att nationell kultur inte är statisk utan hämtar influenser från andra länder. Och, om man skrapar lite på den så kallade folkstormen, om svarta människor hör hemma i en reklamfilm om Skandinavien. Jag tror vi brukade kalla det senare för rasism.


Intressant nog samspelar drevet med en annan fråga som inte lett till några drev. I en kommentar till Expressen säger ordföranden för SAS-sektionen på svensk Pilotförening att ”reaktionerna från våra kunder (…) visar att man uppskattar och bryr sig om det skandinaviska varumärket. Vi delar deras uppfattning att med irländska flygplan, spanska piloter och baltisk kabinpersonal så känns det skandinaviska allt mer avlägset”.

Bakgrunden till piloternas vrede är, enligt Expressen, att SAS nyligen aviserat en satsning på att starta ett lågprisbolag, SAS Ireland, som ska anlita utländsk besättning till en lägre lönekostnad och därmed pressa lönerna för befintlig SAS-personal.


För att sammanfatta:

Flyget går uselt till följd av klimatkrisen. Svaret från statligt ägda SAS är att sänka priserna och genom att flagga ut plan dumpa arbetsvillkoren – det vill säga runda något så svenskt att det till och med heter den svenska modellen. Om detta stormas det icke. De enda som reagerar är de direkt berörda.

Lägg till detta en peppig reklamfilm, med helt okontroversiella budskap om hur kulturer möts och blandas, som kuppas av rasisthögern och genast plockas bort.

Så blir vi alla nyttiga idioter i detta spel, fångar i ett fabricerat kulturkrig som drar uppmärksamheten från försämrade villkor på arbetsmarknaden, krisen i vården, exploderande ojämlikhet och frågan om hur vi ska förmå ställa om i klimatkrisen på ett socialt hållbart sätt.

Vi måste kunna bättre än så här.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln