Så ska det låta, Danius
Här är namnen som Aftonbladets kritiker vill höra i morgon kl 13
Våra litteraturkritiker svarar på tre frågor:
1 Vem tror du får årets Nobelpris i litteratur?
2 Vem vill du ska få det?
3 Vem vill du inte ska få det?
Ulrika Stahre:
1 Glora Gervitz, hennes poetiska projekt saknar motstycke.
2 Jeanette Winterson, kommer garanterat inte få detta pris eftersom hon är både produktiv och ojämn.
3 Amos Oz, ungefär lika ofta tippad som hans författarskap är kraftigt överskattat.
Claes Wahlin:
1 António Lobo Antunes – klockan klämtar etc.
2 António Lobo Antunes – ett författarskap som når och räcker långt
3 António Lobo Antunes – vill nog helst bli överraskad.
Martin Aagård:
1 Ngugi Wa Thiong’o. Jag brukar alltid satsa en slant på fjolårets hetaste kandidat. Deras kandidaturer har hunnit mogna. Diskussionen om dem fördjupats. Akademiledamöter läser också tidningar och påverkas av alla spekulationer.
2 Thomas Pynchon. Det är dags för någon av de kvarlevande postmodernisterna. Man får tycka vad man vill, men de förändrade prosan i grunden med sina teorier.
3 En magisk realist. Akademien har redan visat att de älskar människor som förvandlas till djur och saker som flyger. Det räcker nu.
Petter Lindgren:
1 Adonis. Av skäl som framgår nedan.
2 Patti Smith. När vi nu ändå tycks vara inne på singersångrajters: ”Jesus died for somebody’s sins but not mine”.
3 Adonis. Vi har aldrig klickat, han och jag. I fjol hade jag Dylan på den här platsen, så lita på mig: det blir Adonis. Punkt. Period. Far och flyg.
Pia Bergström:
1 Mircea Cartarescu, främst för den svindlande sviten Orbitor som borde passa perfekt i Nobelprisramen.
2 Dag Solstad, för hans skildring av politisk hänryckning på gott och ont.
3 Joyce Carol Oates, för att hon för ofta skriver för lättrinnande och melodramatiskt.
Lennart Bromander:
1 Mircea Cartarescu. En rumänsk författare har aldrig tidigare fått priset, och Cartarescu är en typ av författare, som brukar attrahera Akademien.
2 Joyce Carol Oates. Summan av det bästa hon skrivit är mer än imponerande. Glöm det sämsta!
3 Inte ytterligare någon fransk flanörförfattare, tack!
Viktoria Jäderling:
1 Peter Handke – Akademien vaknar upp ur sin konstiga dröm.
2 Jamaica Kincaid – aldrig har en så förbannad prosa varit så generös och skön.
3 Gerald Murnane – av olika skäl vill jag att han ska fortsätta vara en hemlighet.
Jenny Högström:
1 Péter Nádas, för att han skrattat åt ett av mina skämt.
2 Anne Carson, på grund av hon låter sin man sköta det sociala samt poetiskt geni.
3 Johannes Klenell, för det är änna lite tidigt i karriären ändå.
Göran Sommardal:
1 Ngugi wa Thiong’o, kunde han tubbas till att skippa Bokmässan, kan man säkert locka honom att ta emot Nobelpriset också.
2 Marie N’Diaye, det har blivit dags.
3 John Ashbery, det är för sent.
Åsa Linderborg:
1 Claudio Magris, Italien. Svenska Akademien tycks aldrig få nog av europeiska intellektuella.
2 Les Murrey, Australien, en skönt konservativ poet med friska åsikter om yttrandefrihet och kulturelitism.
3 En dissident och yttrandefrihetsmartyr som de akademiledamöter som bojkottade bokmässan ska valla runt med ett stort leende.
Anneli Jordahl:
1 En beundrad europeisk man.
2 Marie N’Diaye. Fransk författare med senegalesiska rötter. Litteraturen behöver hennes surrealistiska mörker, som – exempelvis i mästerliga romanen Ladivine – gestaltar hur människor går under i en värld präglad av rasism och klassförakt.
3 Någon som inte i huvudsak är författare och publicerar sig skönlitterärt.
Sinziana Ravini:
1 Ngugi wa Thiong’o, en triumf mot historiens och nutidens rasistiska ideologier.
2 Enrique Vila-Matas, det vore first time in history som en Nobelpristagare får vara både rolig och självdistanserad.
3 Haruki Murakami, för att det trots allt finns en skillnad mellan fin- och kiosklitteratur.
Göran Greider:
1 Ko Un, motsatsen till både Trump och Kim Yong-Un och det komplext enklas poet.
2 Stephen King, äntligen en arbetarförfattare! Kan nog skriva en skräckis om Akademien.
3 Jon Fosse, ett norskt sömnpiller med tråkig postmodern klang.
Inga-Lina Lindqvist:
1 Beyoncé, vars feministiska appell Lemonade hyllades av Ebba Witt-Brattström.
2 Olga Tokarczuk. Än är Polen ej förlorat, men det är bråttom att rikta ljuset mot Europas lidande hjärta.
3 Hillary Clinton, även om man hade velat att hon vann något.
