Hotet mot Realtid är är ett hot mot oss alla

Vilka fler medier kan ha skrämts till tystnad?

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

KULTUR

”Miljövännen” Svante Kumlin var inblandad i Trustorhärvan och har fortsatt att göra affärer med en av huvudmännen. Senare startade han bolaget Eco Supplies som sålde begagnade bläckpatroner till skrivare med hjälp av telefonförsäljning.

Han stoppades dock när han skulle notera företaget på Aktietorget. Skälet: han hade underlåtit att informera om att han åtalats efter en tidigare konkurs.

När också Eco Supplies försattes i konkurs dömdes han att betala mer än 12 miljoner kronor i skatt. Bolagets styrelse bestod då av en ensam suppleant med senast kända adress i Litauen. Kronofogdens ansträngningar att driva in pengarna var förgäves. Skatteskulden preskriberades efter fem år.

Efter konkursen dömdes Kumlin även att betala 20 miljoner kronor plus räntor till Swedbank. Ärendet ligger nu i hovrätten. Kumlin har i olika sammanhang också stämt flera tidigare affärspartners och medarbetare.

De misslyckade affärerna till trots är han skriven på en flott adress i skatteparadiset Monaco.


Flera svenska säljbolag – som inte kontrolleras av Finansinspektionen – har nyligen lockat småsparare med framtida storvinster i Kumlins solcellsbolag EEW, ett företag som inte gjort årsredovisningarna tillgängliga och efter misslyckade lånemanövrer raderat väsentlig information från hemsidan.

Nättidningen Realtid har under lång tid granskat Kumlins svindlande affärer. Med hjälp av öppna källor har journalisterna Per Agerman och Annelie Östlund skrivit en rad väl underbyggda reportage om EEW och dess ägare. Läs dem!

Kumlin gillar dem förstås inte. Nu har han anlitat advokaten Craig Thompson med flera på den mycket stora byrån TLT LLP i London. De har stämt journalisterna personligen och Realtid Media AB. I brittisk domstol.

Metoden är förbjuden i USA och Kanada, men obegripligt nog ännu tillåten i EU. Den har använts av många rika makthavare och företag i försök att stoppa granskningar. Med en engelsk akronym kallas den SLAPP, Strategic Lawsuit Against Public Participation.

Den går ut på att vem som helst i världen som kan hävda viss anknytning till Storbritannien kan stämma en enskild journalist eller ett medieföretag för förtal i brittisk rätt. Det spelar ingen roll om det som publicerats har ett oavvisligt allmänintresse.


Systemet, som också kallas förtalsturism, har drabbat många oberoende journalister i världen. En av dem var Daphne Caruana Galizia. När hon avslöjat en jättelik korruptionsskandal i Malta sprängdes hon ihjäl av en bilbomb. Då hade hon flera SLAPP-anmälningar emot sig. Och av rädsla för just sådana raderade flera av landets tidningar sina tidigare artiklar om korruptionsskandalen.

Så blir lögnen sanning.

I Sverige har alla seriösa medier sedan lång tid tillbaka en ansvarig utgivare, en person som ensam ansvarar för innehållet i mediet, det må vara tidning, radio, tv eller nätpublikation. Den som känner sig kränkt kan vända sig till Medieombudsmannen och få rätt. Ansvarige utgivaren är då skyldig att publicera en tydlig rättelse. Det går också för vem som helst att få sin sak prövad i svensk domstol, om publiceringen skett i Sverige.

Svante Kumlin hävdar nu i brittisk rätt att han förlorade 150 miljoner när ett norskt bolag fick kalla fötter efter Realtids avslöjanden. Men han kan komma att kräva ännu större belopp. Enbart advokatkostnaderna för de svenska journalisterna kan hamna på tiotals miljoner.

Men Kumlin nöjer sig inte med det. Han kräver att redaktionellt material som mejlats ut av aktiesäljare på marknaden ska förstöras!


I ett ytterligare försök att skrämma journalisterna har Kumlin lejt PR-byrån Buchanans delägare Henry Harrison-Topham. Denne Harrison-Topham beskrivs på Buchanans hemsida som ”medie-specialist” beredd att leverera ”exceptionell strategisk rådgivning”. Bland hans uppdrag finns finansieringen av Dominos Pizza i Azerbaijan.

I ett brev till journalisterna på Realtid skriver han hotfullt:

”Jag skulle vara extremt försiktig med vad ni väljer att publicera framöver.”

När Publicistklubben, Svenska PEN, Reportrar utan gränser och Svenska Journalistförbundet protesterat mot Kumlins agerande författade han själv en gråtvals i Expressen. Han lyckades inte peka på något sakfel i Realtids artiklar. Men skrev att tidningen ”fick alla möjligheter att rapportera rättvist och korrekt men har upprepade gånger vägrat att göra det” och ”det har aldrig gjorts några försök från mig att undertrycka legitima undersökningar och rapportering såsom påståtts”.

Vilket är rena lögner.

I själva verket har Kumlin konsekvent vägrat svara på Realtids frågor och skickat jurister och PR-skojare på nättidningen när den avslöjat hans djupt ohederliga metoder.


Så, vad ni än gör, gör det inte om Svante Kumlin är inblandad.

Och, i ett större perspektiv, fundera på vilka nyhetsmedier som redan kan ha skrämts till tystnad av en eller annan korrupt person eller organisation som hotat med svindyra domstolsförhandlingar i Storbritannien.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.