Insatt rapport från Hollywoods skuggsida
”Heidiworld” vill göra upp med sexism och moralism – men bäst är den nöjeshistoria som berättas
När USA:s högsta domstol på midsommarafton upphävde den nationella aborträtten hade jag precis lyssnat klart på Heidiworld: The Heidi Fleiss story (and the secret history och LA). 1993 greps Heidi Fleiss, en läkardotter uppväxt i Los Angeles hippiemiljöer, som under en tid drev koppleriverksamhet bland Hollywoods rika och berömda.
Kändisar som Charlie Sheen och Billy Idol kallades till rättegång, det blev mediecirkus av sällan skådat slag och Fleiss dömdes till fängelse.
Poddens uttalade mål är att ge Fleiss viss upprättelse och belysa den skada USA:s dubbelmoral och puritanska inställning till sex gör, speciellt för kvinnor. Skaparen Molly Lambert argumenterar hårt för legalisering av prostitution.
Heidiworld följer i spåren av en våg av granskning av hur kändiskvinnor, senast Britney Spears, skandaliserats i offentligheten. Sexismen och moralismen ifrågasätts på en bredare front, samtidigt som en motsatt rörelse av religiös konservatism och trumpism möjliggjort det som nu hänt med aborträtten.
Mot bakgrund av det framstår Heidiworld i ett lite annat ljus. Trots att serien känns ofärdig, alldeles för lång och enerverande självupptagen med åsikter och anekdoter om kändisar som följer Lambert på Instagram, går det att förstå den uppskruvade känslan av att podda i krigstid. Inget får riskera att misstolkas och det allt övergripande målet är kampen mot fienden.
Som verk blir Heidiworld lidande. För Fleiss var helt uppenbart så mycket mer än den okonventionella entreprenör hon här målas upp som. Det går inte att blunda för att hon tjänade en hel del kosing på att skicka unga prostituerade tjejer hem till kokainhöga, oberäkneliga Hollywoodstjärnor.
Poddens största behållning är i stället Lamberts skildring av Los Angeles nöjeshistoria, Hollywoods utkanter, kändisbarnen, de gamla konserthaken och barerna, pengarna och den våldsamma skuggsidan. Den kan hon, för där är hon uppväxt. Heidi Fleiss förblir dock en skuggfigur.