Trump har gott om ställen att sprida skit

Det är inget demokratiproblem att makthavare stängs av från sociala medier

Både ex-president Donald Trump och republikanska kongressledamoten Marjorie Taylor Greene har stängts av från Twitter efter spridande av desinformation.

Marjorie Taylor Greene är ledamot i USA:s kongress och det republikanska partiets ledande konspirationsteoretiker. På Twitter och Facebook har hon förespråkat att demokratiska partiföreträdare borde avrättas, avslöjat att skogsbränderna i Kalifornien skapas av en judisk rymdlaser, och hävdat att skolskjutningen i Sandy Hook var en bluff. Twitter har varnat henne flera gånger, och när hon härförleden fortsatte sprida desinformation om vacciner så stängde företaget hennes konto permanent.

Donald Trump kallar Twitters agerande för ”en skam för demokratin”, och det finns de som håller med honom. Strax före jul uppmanade journalisten Jonathan Lundberg all världens sociala medier-företag att inte tysta Donald Trumps likaledes medvetet destabiliserande lögner. Lundbergs teori är att ”den liberala vänstern” har fått teknikjättarna att ”ge vika” när de tar bort sådana som Trump och Taylor Greene. Det var, enligt Lundberg, samma sak när radiostationerna i 30-talets USA stängde ute nazistpropaganda. Han menar att interventionen var missriktad; det var ju inte radion som radikaliserade – it was the economy, stupid! Inget är så tidlöst som liberalismens rättfärdigande av extremismens propaganda.


Det finns gott om platser online där Taylor Greene, pälsklädda Qanon-troende, Putin och Trump kan fortsätta sprida sin skit. Twitter och Facebook är privata företag, deras tjänster är inga torg, inga skogsgläntor ditt någon digital allemansrätt ger villkorslöst tillträde. De är att likna vid barägare med laglig rätt att slänga ut den som kräks över bardisken upprepade gånger. Ovälkomna gäster får ragla vidare till mer oömma ställen där svinandet kan fortsätta.

Internet har 99 problem, men vita makthavares brist på digital räckvidd är inte ett av dem

Vertikaliseringen av internet i politiska och ideologiska silos har redan skett, och den är irreversibel. Högerkonservativa har alternativ till Twitter, Kina har sina egna hårt kontrollerade appar och tjänster och Ryssland överväger ett eget, slutet, internet. Att vi sov vid rodret när det offentliga samtalet togs över av annonsfinansierade teknikföretag är att beklaga, och visst hade det varit fint om www hade hållit sig till Tim Berners-Lees altruistiska ursprungsintention. Men det är historia nu.


Den kanadensiska högerkonservativa författaren Mathieu Bock-Côté har i sin parisiska exil skrivit boken La révolution racialiste, et autres virus idéologiques, ungefär ”Den rasrelaterade revolutionen, och andra ideologiska virus”. Den liknar innehållet i hans tidigare böcker som alla har rätt självförklarande titlar: ”Multikulturalism som politisk religion”, ”Den politiska korrekthetens imperium” och så vidare. Ni fattar grejen: Bock-Côté vill ha kvar slavägarstatyerna, killar ska vara killar och inte hålla på med smink. Samt såklart åsikten om dagens postmoderna, digitala värld där obekväma, konservativa åsikter om statyer och könsidentitet påstås bli cancelled av pk-eliten. Bock-Côté gör alltså Lundberg sällskap i övertygelsen att yttrande- och åsiktsfriheten online är i fara när techföretagen vill hålla någon sorts hygiennivå i sina egna tjänster.

Internet har 99 problem, men vita makthavares brist på digital räckvidd är inte ett av dem. I den rätt oundvikliga virtuella verklighet pandemier och riskkapital puffar oss emot, bör du fråga dig själv: vill du verkligen sätta på dig VR-glasögon och låta dig omslutas i en upplevelse där någon livesänder en masskjutning i förstapersonsperspektiv? Där arga, hånfulla kommentarer från meningsmotståndare inte bara är text; människor kommer stå och skrika med sitt ansikte en millimeter ifrån ditt. Ju mer omslutna vi blir av hatet och våldet i vår digitala vardag, desto mer behöver vi lagar och policies som håller det i schack.


Internets geopolitiska utmaningar är gigantiska, så ömmandet för Trump och Taylor Greene är en blek insats för den digitala demokratin. I julas meddelades att kinesiska TikTok nu har mer trafik än Google. Allt fler människors världsbild kommer alltså från en app vars nivåer av yttrandefrihet kontrolleras av det kinesiska kommunistpartiet. Kanske borde en diskussion om yttrandefrihet online faktiskt börja här, med Kinas hårt övervakade ekosystem av appar och tjänster, samt det faktum att Ryssland överväger ett eget, slutet, internet.
Ingen behöver storvulet proklamera sin vilja att dö för andras rätt att skriva om judiska superlasers på internet.

Det är bara att skriva in www.flashback.org i din browsers adressfält. Och det Jonathan Lundberg och Mathieu Bock-Côté menar är en pk-revolution grundad i ”vänsterliberalism” och ”politisk korrekthet” – kanske är det kulturell evolution de bevittnar? Evolution som i oundviklig och nödvändig, automatisk och ostoppbar.


Vårt bästa hopp för yttrandefriheten online står ironiskt nog till techföretagens ledare. Nu råder inbördeskrig i Silicon Valley. Medarbetarna flyr när deras chefer visar sig vara ryggradslösa djur, de kan lätt få mycket välbetalda jobb där de inte behöver skämmas över sina chefer. Meta, Facebooks holdingbolag, är ett lysande exempel: seniora anställda som tidigare var stolta över sitt jobb raderar nu informationen från sitt cv. För att behålla såväl anställda som användare kommer Mark Zuckerberg tvingas tillåta några uns själsligt djup i styrelserummet, men har någon någonsin sett Marks själ? Nja.

För honom finns nog bara ett end-game här. Det är att han avgår. Och det kommer han för övrigt att göra, kanske redan i år. Kom ihåg var ni läste det först.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.