Från elevers valfrihet till svensk välfärdsexport
För dagens skolkoncerner handlar det om standardisering, varumärken och sammanhållen värdekedja
- Den svenska skolan är ett världsunikt, extremt experiment. De reformer som skulle ge mångfald har i stället lett till att stora skolkoncerner allt hårdare segregerar elever i jakten på vinst och marknadsandelar. Förlorarna blir barnen, och i förlängningen demokratin.
- I en serie artiklar beskriver vi hur systemet fungerar. I dag skriver Mikael Nyberg, frilansskribent.
En lärare på högskolan i Halmstad dog i höstas. Han hade en arbetsbelastning på 300 procent.
På grundskolor och gymnasier blir alltfler lärare sjukskrivna på grund av depression och utbrändhet.
Hela utbildningsväsendet leker new public management med planerad underbemanning, chefer som pekar med hela handen och ett ändlöst dokumenterande i datasystem som upphandlats till lägsta pris.
Ovanpå det har politikerna ordnat hela havet stormar på skolorna för riskkapitalbolag och förslagna entreprenörer.
Odd Eiken har varit med under hela seglatsen. Från Moderata ungdomsförbundet och pr-byrån Kreab avancerade han upp i departementen. 1992 skrev han underlaget till den första stora valfrihetsreformen, rätten för den privata företagsamheten att ta för sig av skattepengarna till skolan. Föräldrakooperativ, glesbygdsskolor och pedagogiska nydanare skulle få näring, hette det.
Tjugo år senare, 2012, står han i talarstolen på Clarion Hotel vid Ringvägen i Stockholm. Ett snöfall mitt i vintern har gett den privatiserade snöröjningen tillfälle att demonstrera sin beredskap. Det är kaos i mörkret utanför perspektivfönstren. Inga plogande traktorer syns till ute i förorterna. Sopbilar och bussar kör fast, trottoarer är oframkomliga och pensionärer och handikappade kommer inte ut ur sina bostäder. Snart kan Trafikkontoret räkna till över 6 600 inkomna klagomål från allmänheten.
Nu handlar det inte om valfrihet och småföretagande längre. Nu handlar det om standardisering, varumärken och sammanhållen värdekedja.
Men Odd Eiken klarar sig fint i den nya svenska modellen. Han framträder som vice vd för Kunskapsskolan, ägd av partivännen Peje Emilsson och Wallenbergarnas Investor. Nu handlar det inte om valfrihet och småföretagande längre. Nu handlar det om standardisering, varumärken och sammanhållen värdekedja. Kunskapsskolan expanderar i Storbritannien, USA, Nederländerna, Indien och Saudiarabien. Men utan rätten att ackumulera kapital är det slut med framfarten.
– Framtiden för svensk välfärdsexport är ljus, säger Odd Eiken. Bara vi inte kluddrar till det genom att undanröja förutsättningarna.
Värdar för konferensen var Almega, Friskolornas riksförbund, Svenska riskkapitalföreningen, Vårdföretagarna och Svenskt näringsliv. De samlade krafter för att stå emot opinionsvindarna.
Håkan Juholt var visserligen utmanövrerad, men i valmanifestet 2014 krävde Socialdemokraterna stopp för vinstjakten i skolan. Det stannade vid en utredning. Ilmar Reepalu föreslog vinstjakt med måtta.
Spekulanterna gullar med de kostymklädda järnrörsgossarna och har S-märkta före detta politiker och tjänstemän på lönelistan
Inför valet 2018 kunde vallöftet återanvändas: ”Stoppa vinstjakten. Det är självklart att våra gemensamma resurser till vård, skola och omsorg ska gå just till vård, skola och omsorg – inte till stora privata vinstutdelningar!”
Efter januariavtalet var det självklara inte så självklart längre.
Det har inte lugnat de finansfamiljer och riskkapitalister som investerat i skolor och vårdkoncerner. Spekulanterna gullar med de kostymklädda järnrörsgossarna och har S-märkta före detta politiker och tjänstemän på lönelistan, men kritiken mot profiterandet växer också inom borgerligheten. ”… det är oerhört svårt att kombinera ansträngningar för en likvärdig skola med ett vinstintresse. Jag skulle säga att det är oförenligt”, förklarar moderaten Robert Wenglén, kommunstyrelsens ordförande i Lomma. Han vill slänga ut aktiebolagen ur skolan.
Socialdemokraterna tänker på nytt göra vinstjakten i skolan till valfråga. ”Marknadsskolan har nått vägs ände …”, heter det i ett uttalande från kongressen i november. ”Socialdemokraterna anser att det inte ska finnas vinstuttag ur skolan.”
Modellen att reglera eller förbjuda vinstuttagen är prövad i Norge. Det komplicerar affärerna. Skolföretagen ylar mot varje inskränkning av rätten att ta för sig av skattemedlen, men ägarna har snillrika metoder att flytta runt vinsterna eller realisera dem vid en försäljning. I Sverige har Internationella engelska skolan genom ett dotterbolag börjat köpa upp skolfastigheter. Det öppnar nya möjligheter för trixande med boksluten.
”Det är mycket troligt att privata aktörer kommer att söka vägar att kringgå ett vinstförbud”, skrev den socialdemokratiske veteranen Enn Kokk i skoldebatten redan 2009. ”… den enda säkra vägen i det här fallet är att kommunerna själva tar över också driften.”
Riktig ordning och reda blir det nog inte förrän lärare och elever liksom barnmorskorna börjar röra på sig.
