Skolan måste ge mer än kunskapsförmedling

Idén att fostran bara ska skötas av föräldrar är feltänkt

  • Den svenska skolan är ett världsunikt, extremt experiment. De reformer som skulle ge mångfald har i stället lett till att stora skolkoncerner allt hårdare segregerar elever i jakten på vinst och marknadsandelar. Förlorarna blir barnen, och i förlängningen demokratin.
  • I en serie artiklar beskriver vi hur systemet fungerar. I dag skriver Eva-Lotta Hultén, bildningsjournalist och författare.

Dagens skola är i hög grad inriktad på mätbara resultat. Den vackra idén om likvärdighet – samma möjligheter för alla barn – har urvattnats till en idé om likriktning – alla gör och klarar samma saker. Lärarna ansätts av detaljstyrning och kontroll uppifrån och har svårt att agera utifrån sitt professionella omdöme. Det drabbar både dem och deras elever; det viktiga relations- och förtroendebyggandet skadas. Konkurrens genomsyrar systemet och pressar både elever, lärare, skolor och kommuner så att kortsiktiga mål tillåts skymma de mer långsiktiga, som att leda elever till meningsfulla liv.

Samtidigt florerar starka föreställningar om att det inte gör något om lust och mening i stunden saknas bara eleverna lär sig så mycket fakta som möjligt. Skolan är i högsta grad påverkad av de idéer som ryms inom begreppet New public management och tycks bygga på en syn på barn som små datorer att programmera.

I medierna följer skoldebatt på skoldebatt där vi pratar om vad som är viktigt ämnesinnehåll (matte, programmering, antikens historia) och om undervisningssätt (inkludering, mer disciplin, katederundervisning). Men frågorna om vilket innehåll och vilken form skolan ska ha går inte att besvara på ett klokt sätt om vi inte gjort klart för oss vad det är vi vill åstadkomma. Vad ska vi egentligen ha skolan till?

Av debatten kan man i värsta fall få intrycket att skolans enda mål är att eleverna ska bidra till högre rankning i PISA. I lite bättre fall att de ska klara högre studier och arbetsliv. Det senare är självklart viktigt men i alla tider har samhället ställt upp fler mål än så för skolan. Förr var det fostran till gudfruktighet, förberedelse för militärtjänst och respekt för överheten. I dag finns goda skäl att lyfta fram andra mål, utöver studie- och yrkesförberedelse.

Den psykiska ohälsan bland unga ökar, många rör sig för lite och sover för dåligt. Samtidigt pressas världen hårt av allt varmare klimat och biologisk utarmning. Dagens unga behöver lära sig att leva inom det hållbaras gränser, både på det personliga planet och på systemnivå. Det handlar om såväl faktakunskaper som förmågor, värderingar och vanor.

Utvecklingen i världen visar också på ett stort behov av demokratiskt sinnade människor. Och det räcker inte att eleverna får lära sig om demokrati. De behöver ges praktisk beredskap genom att leva demokratin i sin vardag. De ska veta att deras röster räknas och att de har både skyldighet att delta på ett konstruktivt sätt och rättighet att påverka sådant som faktiskt har betydelse, till exempel vilka regler som ska gälla i skolan.

Få människor klarar ens som vuxna att hela dagarna syssla med något som ska ge utdelning eller få betydelse först tio-tolv år in i framtiden

Barn har, precis som vuxna, behov av att känna mening och sammanhang i sina liv och hitta en roll. För det krävs att det de upplever känns begripligt och betyder något för dem här och nu. Få människor klarar ens som vuxna att hela dagarna syssla med något som ska ge utdelning eller få betydelse först tio-tolv år in i framtiden. Det finns många sätt att se till att eleverna känner att det de gör har ett värde redan nu – låt dem läsa för yngre barn, måla om skolans väggar, sätta upp en teaterföreställning.

Forskningen är tydlig om att goda sociala relationer ger bättre kunskapsintag. Alla söker dessutom en gemenskap där de är efterfrågade och tillmäts värde. Om inte skolan erbjuder det så står andra krafter redo, och de har inte alltid demokratiska avsikter.

Det finns de som menar att skolan inte ska syssla med annat än kunskapsförmedling och att vägen dit måste gå via strikt ordning och utökad vuxenmakt i skolan. Den ekonomiska framgångssagan Internationella Engelska Skolan bygger på yttre disciplinering av barn ett tydligt exempel är de klädkoder som diskuterats de senaste veckorna, där flickor vid IES skola i Täby får sätta på sig lånetajts om deras kjolar anses för korta. I de ”ethical guidelines” som anges på hemsidan står heller inget om att respektera eleverna men däremot om hur man ska bete sig när man marknadsför skolan och att man alltid ska kunna stå för vad man gjort inför medier.

Samtidigt visar forskning, som John Hatties metastudie om elevers lärande, byggd på 800 andra metastudier, på vikten av goda relationer, samarbete, elevaktivitet, en anpassad och varierad undervisning, samtal i klassrummet och självförtroende hos såväl elever som lärare. Anses disciplinering ha ett egenvärde?

Den spridda idén att fostran bara ska skötas av föräldrar är feltänkt. I alla mänskliga möten fostrar vi varandra. Det är alltså inget skolan kan välja bort. Frågan är bara om man gör det genomtänkt eller lite som det faller sig. Om man gör det med straff och belöningar eller genom vägledning, förebildlighet och lyhördhet.

Förbereda för högre studier och arbete, fostra för hållbara liv, bygga demokrati, skapa mening och erbjuda gemenskap. Fem möjliga övergripande mål för dagens och framtidens skola.

Om vi vill ta skolans omvälvande roll för såväl samhällets som individens utveckling på allvar behöver arbetet i skolan utformas så att vi ger eleverna nödvändiga faktakunskaper, samtidigt som vi skickar med de förmågor och värderingar de också behöver – och erbjuder en trygg och meningsfull plats att vara på. Många skolor lyckas redan men fler behöver bli som dem och dagens läroplaner och andra styrdokument ger faktiskt utrymme för det i sin nuvarande utformning. Det är vår syn på skolans uppdrag, mening och nytta vi behöver utveckla så att dess praktik kan rimma bättre med vad vi behöver både som individer och som samhälle.

Eva-Lotta Hultén är aktuell med boken ”Vad ska vi med skolan till?” (Korpen förlag 2021).

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.