Sandra Beijer har skrivit science fiction
Pengarna syns aldrig, men de finns
Sedan Stranger things säsong fyra hade premiär i maj har den streamats över en miljard timmar.
Folk är inte så sugna på att fly in i socialrealistiska serier under kärnvapenhot och klimatbränder. De vill belöna sig med lite science fiction.
Sverige är inte dummare än USA – självklart ska vi också få vår egen fantasy. SVT har därför satsat på en serie som visserligen kan misstas för att skildra ett vanligt ungdomsliv, men som vid en närmare titt visar sig innehålla tydligt fantasifulla drag. Nämligen Allt som blir kvar, baserad på Sandra Beijers roman med samma namn. Låt mig dra storyn för er.
En tjej jobbar i en matvarubutik. Ett knegarjobb inom en bransch som är ökänd för sina prekära arbetsvillkor. Till och med de trygga, fasta anställningarna har under de senaste åren blivit allt mer osäkra, efter att arbetsgivare börjat med hyvling – alltså förvandlat heltidsanställningar till deltid.
Inte ens content creators vill göra serier om content creators.
Och så är det behovsanställningarna, allt från längre vikariat till sms-anställningar, där de anställda måste gå upp på morgonen ifall ett pass skulle trilla in och skynda sig att tacka ja innan någon annan tar det.
Den som arbetar i butik lever alltså ofta med en ekonomisk oro inför framtiden.
Detta ser vi inte röken av i serien, som är ett relationsdrama mellan tre personer. Huvudpersonen är ett spöke. Eller nej, men jag tror först det när jag förskräckt ser 00-talets filmideal återvända till duken – en manic pixie dream girl som är så osjälvständig att hon behöver bli buren på en killes rygg.
Hon sitter storögt och röker cigg med ledsen blick och vill bara att någon ska storma in och skaka om henne. Ändå är det inte hon som gör det här till en fantasyserie. Det är pengarna.
Ungdomarna får på något oklart sätt tillgång till en enorm lyxlägenhet mitt i Stockholm. De äter och dricker och planerar spontanresor till Berlin. En sorts övre medelklassliv, som strösslas in i handlingen genom att någon känner någon som har pengar, eller så har de själva kanske pengar, eller ni vet, det löser sig bara.
Men tjejen ska prompt arbeta på Coop.
För några år sedan gav den fackliga tankesmedjan Katalys ut en rapport om hur arbetarklassen utplånats i svenska medier. När det vanliga livet ska skildras är det plötsligt ett liv som bara tillhör några få, som i Solsidan eller Vi i villa. Nu har alltså butiksbiträdet åter gjort entré på den statliga televisionen.
Men arbetet förvaltas inte överhuvudtaget. Manusförfattare placerar gärna sin huvudkaraktär på ett café, i en butik eller varför inte på en juicebar, eftersom inte ens content creators vill göra serier om content creators.
Hellre då ge dem ett arbetarklassjobb, men bara som en accessoar och inte som en ekonomisk verklighet.
Är det såhär arbetarklassen ska återvända till tv-skärmen?
I så fall vill jag bara snällt påpeka att det bör sorteras in under samma kategori som alla andra serier med magiska inslag.
